Korta fredagsord

Ellet är fortfarande hemma. Mår bättre och det finns således hopp. I eftermiddag är det skifte i umgängefabriken och jag måste sen ta mig till jobbet. Ett akut ärende har dykt upp och jag känner plikten att lösa det redan idag. Att vänta till måndag känns inte bra eftersom det handlar om en persons e-postlåda. I dessa tider så måste sådant fungera, även över helgerna.

Snön vräker ner och våren har tagit ett litet steg tillbaka. Det är dock inte minusgrader i backen i förorten så jag hoppas att alla knoppar och sådant som tittat upp nu inte kolar av snö och kyla.

Lite vårkänsla

Det finns hopp. Altandörren öppen en liten stund idag:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Något gult i rabatten som förgyller. Ja, jag är skitdålig på blommor… är det krokus, tro?

Det var så skönt att kunna öppna altandörren en stund idag. Att kunna sätta sig ute och sola den blekfeta hyn som längtat så efter livets strålar.

Solen tvekar bland molnen, men när den väl kommer fram så värmde den på ganska bra en stund idag. Det är ju därför jag bor som jag gör, för dessa dagar. Att kunna öppna altandörren och bara njuta. Visst, att barnen ska ha eget rum är väl egentligen den stora anledningen, men detta är också en av dem.

Andas och tänker positivt. Försöker i alla fall. Svart eller vitt retar mig som sjuttsingen just nu. Det smittar och jag vill inte bli smittad av negativitet just nu. Behöver motsatsen.

Senaste timmarna

Ellet och jag tog en promenad igår och Maxi hängde på.

För att vara Maxi så hängde han med väldigt långt.

Tyvärr så är det ju så att nu när snön försvinner så kommer en massa skit fram. Så här såg det ut på ett ställe på vägen. Folk skulle skämmas som inte kan ta reda på sin egen skit.

Mina guldklimpar gick till Anna idag. De ska vara hos sin mor en vecka nu och jag ska fortsätta med den mångåriga träningen i att gilla ensamheten. Jag vet inte jag… bilden tog jag i alla fall för att mina minsta gick och pratade länge och väl med varandra. De är de två som oftast är i luven på varandra, men jag tror att ju äldre Ellet blir, ju mer sams blir de…

Det finns massor av blåsippor i byn. Fler blå än vita sippor.

Björkarna har kommit en bit på väg och på vissa ser man löven redan, men det finns platser som fortfarande knappt har vaknat ur vintersömnen.

I morgon ska jag jobba. Känns helt ok eftersom jag firade min påsk igår med barnen. Nu är liksom påsken över för min del. Försöker bara vara off och inte tänka för mycket, det känns bäst så när jag är ensam.

Energinivåer, minmano eller vad?

Förra fredagen var jag ensam, ömklig och tyckte väldigt synd om mig själv. Tidigare så har det gått bra med andra sätt att distrahera lusten att fly bort från allting, men den här gången så blev det alkohol. Känslan var märklig eftersom det sker ganska sällan nuförtiden, men jag försöker lära mig att inte slå på mig själv för att jag drack. Det är mitt misslyckande och ingen annans. Hade ett bra samtal med Linn om det idag och för mig märks det att hon blir äldre och mognar.

Allt är inte bara svart och vitt. Ibland tror jag att det endast är livserfarenhet och upplevelser som kan ge en de insikterna. Jag var själv väldigt svart eller vit när jag var ung.

Mina energinivåer stiger drastiskt när barnen kommer. Visserligen sjunker de i slutet på veckan, när de ska till sin mamma igen, fast skillnaden är väldigt påtaglig och denna vecka har det nästan varit värre än tidigare. Ibland undrar jag om det inte finns lite maniskt även i mig… en liten minimano eller vad?

På jobbet så var jag den enda som satt ute i solen vid fikat. Visserligen fanns där varken bord eller stolar, men ändå. För det var riktigt skönt idag. När jag fikat färdigt så hade jag sådan energi att jag plockade upp allt från källaren. Ensam. När jag tog bussen hem så kände jag att nu var det verkligen dags att hänga in vinterjackan. Svetten lackade å det vildaste och det var inte alls roligt. Tala om att pusta ut när jag kunde kliva ur bussen och ta av mig värmepaketet. Den gamla blazern eller vad det kallas, den får hänga med i ett år till. Vet inte hur många år jag haft den nu, men den är JAG på något vis. Jag är ju inte någon klädintresserad person, utan är glad om det håller ihop och är rent.

Linn hade hunnit fixa till på baksidan när jag kom hem med Ellet från skolan. Hon har gjort det så fint. Det är nästan så att det vänder från en dag till en annan. Från vinter och kallt till vår och riktigt varmt ute. I morgon ska det visst bli +16.

Det jag har bestämt mig att göra i helgen är två saker. Dels tvätta alla fönster och dels klippa ner ena äppelträdet. Ellet ska kanske till en kompis i morgon och leka lite. Linn vill grilla på kvällen och det finns stora möjligheter till det efter att ha tittat på hur vädret ska bli. Så idag blev det till och med en bukett med röda tulpaner. Det är väl vårkänsla om något…

Det våras för våren

Igår var det ju väldigt härligt ute. Dubbla plusgrader gjorde att smälteriet kom igång rejält.

Det innebar ju att det var svårt att gå på vägen eftersom det där var så blött.

På baksidan så smälter det också, sakta men säkert.

Jag satt ute en stund i solen…

…vilket gör gott för själen. När jag ser på den här bilden så känns det som om jag tagit den varje år… hehehe…

Det stora äppleträdet behöver klippas i år. Någon frivillig?

Felix aka Flexus lät sig fotograferas igår. Sötnos!

Ellet har blivit snorig och fått lite feber. Igen. Det känns som om det bara går runt runt alla dessa baciller. Så idag blev han hemma. Detta kommer i morgon att innebära vissa förändringar, men eftersom vi är två föräldrar som kan prata med varandra och dessutom har bra stöd av andra nära så kommer det att fungera, även i morgon. Jag säger bara Anna och Tofflan, vilka hjältinnor!

Det våras för våren och plusgraderna. Idag är det nästan +8!!

Helgen, den helgen

Ensamhelg tills Linn kom igår. Då blev det bättre energier i kåken. Sen har jag ju mina två pälsbollar Maxi & Felix i vått och torrt.

De känner ofta av hur gubben mår och då är de nära mig. Som igår, innan dotra kom.

Storgosarn Maxi aka Mägi.

Kolla! Idag, för första gången i år så går det att ha balkongen öppen en stund utan att frysa lemmarna av sig. Om det tycker jag bara:

Drömde märkliga saker inatt. Om en kvinna jag ännu inte träffat, med utseende som påminner om en indian och vi var väldigt nära varandra om jag säger som så. Hon hade ganska markerat utseende och en lite spetsig näsa. Det märkliga är att i mina drömmar så träffar jag människor, oavsett kön, som jag gillar väldigt mycket och vissa känner jag igen från det här livet, men vissa är för mig helt okända, även om jag i drömmen känner dem mycket väl. Ibland tror jag att drömmer också kan förbereda oss på vad som komma skall. Vart är du mörka indianliknande kvinna? (;-)

Som jag sa tidigare så kom Linn igår och vi såg två Spiderman-filmer. En saggig inledning på helgen blev tillslut riktigt trevligt och idag kommer ju de andra barnen. Jag längtar efter dem och att få höra hur deras vecka har varit.

Nu måste jag gå och stänga balkongdörren. Det blir lite kallt tillslut, men att bara kunna öppna den en stund är ett stort och inspirerande vårtecken!