En grillkväll som värmde

Igår träffade jag och Ellet Fatou för en gemensam grillkväll hemma hos henne. Jag sitter fortfarande och undrar vart tiden tog vägen? Vips så hade flera timmar bara försvunnit och vi satt på bussen för att åka ut till förorten igen. Med ett varmt hjärta och stor tacksamhet.

Ellet blev väldigt förtjust i husets studsmatta.

Fatou bjöd på så mycket gott och det smakade superb. Jag stod vid grillen och det gick väl hyfsat, förutom att jag brände ihjäl en majskolv till oikännlighet.

Ellet hugger in. Kvällen var perfekt för att grilla.

Fatou på plats efter allt fixande.

Trollet Trygg… förlåt, jag själv i en skäggman som snart är i samma paritet som den förra.

Jag visste inte att Fatou hade husdjur?! (;-) För en ståtlig trollslända var på plats under stora delar av kvällen. Har en närbild på min Twittpic.

I efterrätt så bjöds vi på en väldigt smarrig jordgubbstårta. Mums värre!

Efter en fin och givande kväll så var det dags att ta sig hem.

Det fina med min nyfunna vän är att hon är så välkomnande, så klok och intressant att prata med och detta med öppenheten är verkligen en gåva att få nära sig. Jag känner verkligen, efter allt som hänt, att jag behöver sådana människor omkring mig. Hon väjer inte och jag är glad att vi satte ribban direkt när vi träffades första gången. Det gör att vi inte hukar eller tvekar att prata om saker som det kanske tar år att komma fram till som vänner. Det är en gåva i detta som jag uppskattar väldigt mycket med att ha träffat Fatou.

Livet är bra märkvärdigt ibland. Tar vägar som man inte alls tänkt sig och det är väl detta som är tjusningen. Vågar man bara vara sig själv, både med det som är bra hos en och det som är mindre bra, då brukar det mesta bli bra i slutändan.