Julen 2012

I år var vi alltså hemma hos Anna. Fick en kopp fika och en god syltkaka när jag kom någon timme före det obligatoriska. Anna hade förberett så mycket med maten i år. Så tacksam för det.

Ellet ville också fika lite…

För första året så tror jag faktiskt att klappmängden minskat under den i år ståtliga granen. Men det är ju ett sunt tecken eftersom alla utom en nu passerat 18 pannor.

Lite ljus tändes upp inför klockan 15. Ellet körde hårt.

Sarah Dawn Finer var årets julvärd. Den bästa på många år. Fråga henne nästa år igen!
Sen så bryr jag mig inte ett dugg om vad de klipper bort eller inte i Kalle kl 15.00. För vi skrattade och hade riktigt roligt i år åt det som var kvar.

Mycket interna bilder, men för MIG är det kul att ha en tallrik med härlig julmat. Den första för övrigt. Numera så orkar jag bara äta två…

Däremot så kan storgrabben klara 3! Minst… (;-) Anna är väl ungefär som mig och nöjer sig med två fat.

Jo då, jultomten kom även i år. Fantastiskt!

Ellet får fortfarande ganska mycket julklappar, men så är han yngst också. För de vuxna barnen så handlar det väl om att det just börjar bli vuxna och att varje paket blir mycket dyrare och då blir det färre.

Anna fick en del i år. Många fina böcker… två av mig bland annat (;-). Jättelegosats, presentkort, Fred Perry-tröja, kalendrar, TV-spel, ryggkliare och TV-box var väl det jag gav till mina barn. Bland annat… en miss blev det när lilltjejen fick en Bowiebok – på franska! Men det ska jag åtgärda!

Mina julklappar i år: En Marilyn Monroe-box (Linn), en tavla av henne i 3D (Anna), en jättefin kudde (Frida) och en redig kökskniv (Johan). TACK fina familjen!

Det börjar bli tradition att jag också får mozartkulor av Anna. Så gott ju!

Nu tar jag ett år i taget gällande julen. Återigen tacksam över sammanhanget och att det fungerar bra. Jag stannade kvar en stund och lite senare på kvällen så fikade vi igen och åt lite gotta.

Anna gjorde väldigt god Jansson i år. På juldagen så åt vi julbord igen och då hade hon gjort en till. Mums!

Lite sillar, ägghalvor, köttbullar, prinskorv och brysselkålen (som vi glömde bort igår) var med idag bland annat.

Tallrik numero ett idag. Intern bild som sagt.

Nummer två och sen var det stopp. Totalstopp. Men så gott!

Lite fika och TV-mys. Sen hemgång. Nu är julen 2012 över för min del. I morgon på annandagen så hoppar vi allt som har med julmat att göra och dessutom så jobbar Anna kväll.

Tack familjen för årets jul! Tacksam i hjärtat. Mer än någon kan ana…

Svensk biografi om Madonna

Maria G Francke har skrivit en biografi om Madonna. Relevansen i detta kanske man kan diskutera, men nu finns boken och jag blir givetvis lite intresserad på vad detta kan vara. Intresset förstärktes dock inte när jag såg Francke bli intervjuad om boken på Nyhetsmorgon.

Hon hade inte intervjuat någon i Madonnas närhet utan hade dragit egna slutsatser genom att ha följt Madonnas nu 30-åriga karriär. Så kan man ju göra och ändå få till en bra bok, men frågan är ju hur mycket nytt som då tillkommer, mer än egna subjektiva uppfattningar. Uppfattningar utifrån andras skriverier.

Hon sa också i programmet att Madonna var 25-26 år när hon kom till New York, vilket inte riktigt stämmer. Då blir man ju som stort fan lite orolig över bokens faktauppgifter, men det kanske bara var ett utslag av nervositet i TV-soffan? Fast omslaget är snyggt…

Jag skulle aldrig kunna skriva en liknande bok med en uns av trovärdighet just för min kärlek till Madonna. Ni som följt mig genom åren vet vad hon betyder för mig. Många tycker att hon tappat all sin glans genom åren men jag tycker att årets turné visar att hon fortfarande lyser starkt. Sen finns det en annan dimension av just Madonna som är svår att sätta fingret på. En helhet där musiken är en del, men där även hennes sätt utanför arenorna inspirerar och ger kraft.

Boken beskrivs enligt följande:

Sedan debutalbumet Madonna 1983 har hon lyckats hålla sig på den absoluta toppen. Under sina trettio år i branschen har hon dominerat som en av pophistoriens främsta hitmakare, och hon är kommersiellt sett den mest framgångsrika kvinnliga artisten genom tiderna.
Nöjes- och kulturjournalisten Maria G Francke har följt Madonna genom hela hennes karriär, både som ett privat fan och som professionell skribent. I denna första svenska biografi om Madonna skriver hon initierat om hennes olika roller som musiker, skådespelare och modeikon, som affärskvinna.

Faktum är att jag inte blir så nyfiken på just hennes syn på The Queen of Pop. Just för att det skrivits andra biografier och jag läst ett par av dem redan och sen för det jag beskrev tidigare. Men det klart, skulle någon få för sig att tänka på mig vid stundande födelsedag eller varför inte julafton och där ta ett snack med Tomten, så är ju jag inte den som är den… (;-)

I det lilla

Det skrivs om saker som jag normalt sätt skulle bry mig om, både i bloggar och i de stora tidningarna men som det är idag så bryr jag mig inte nämnvärt. De får ha sina bilder klara och de får tugga vidare med en uppfattning utan min inblandning. Jag har så tunn hud numera att jag behöver den för att överhuvudtaget stå upp. Vissa kan och vill inte förstå helt enkelt och så får det vara.

Jesusmanifestationen utesluter människor och normalt sätt skulle jag nog skriva om det. Men jag bryr mig inte utan känner bara att hur kan någon normalt funtad människa vilja vara där överhuvudtaget bland de exkluderande arrangörerna? Jesus skulle aldrig sätta sådana gränser.

Jag lever i det lilla nu. Efter denna post så ska jag göra det jag brukar. Sen ska jag be någon av barnen att plocka av gullvivorna på tomten så jag kan köra en sväng med gräsklipparen. Det är dags nu. Det gröna kommer sakta men säkert, tyvärr så gör inte värmen det. Ganska kallt även idag och aprilvädret fortsätter trots att vi är en bit inne i maj.

Sen ska jag ta mig en promenad till den lokala butiken. Ellet hänger på och han har valt tacos till middag. Min fina guldklimp och en av de jag verkligen bryr mig om. Han ger mig kraft att bli bättre. Är så glad att jag har honom och de andra barnen i min närhet. Så förbannat tacksam.

Gullviva på besök

En av de finare vårblommorna är gullviva. Så att se den i det höga tomtgräset var kul.

Den har spritt sig lite här och var på tomten. Gullvivan är en fin blomma.

Julafton 2011

Det blev även julafton i år. Här kommer några bilder.

Det var som vanligt mycket klappar under plastgranen.

Felix och Maxi gjordes julfina.

Kalle och hans vänner önskar God Jul. 51:a gången…

Familjen samlad framför TV:n. Årets julvärd var Kalle Moraeus.

Grabbarna äter julgotter och kollar in Kalle.

Delar av julbordet.

Vi åt med god aptit.

Tomten kom som vanligt. Han jobbade på så svetten lackade.

STORT DRAMA:
Tomten blev i år avslöjad! Misstanke hade funnits under 2 års tid om vem som var tomten och när “han” skulle byta om så såg Ellet när “han” slet av sig tomtehuvan och då var det en mansperson därunder som han mycket väl kände igen. Trots att “tomten” stod i lilla hallen och resten av familjen skulle “hålla koll” på Ellet… (;-)

Fast misstanken fanns redan år 2009 berättade Ellet eftersom tomten hade samma strumpor som pappa och det var konstigt. Så nu är tomten avslöjad och på frågan om vad vi då ska göra nästa år så svarade Ellet:

“Det gör inget, vi kan väl köra på som vanligt?”

HAHAHA! Det gör vi… trots att tomten är avslöjad! (;-)

Julklappsöppning hos stora och små. Jag tror att barnen blev nöjda.

Anna fick en ny älskling nu, förutom Tofflan förstås, och det var Patrik. Han ska få sova med henne, det betygade hon… Patrik är en stor favorit hos Anna… (;-)

Ellet fick Mario Kart till sitt Wii och det körde vi alla efter att alla julklapparna var öppnade.

Frida och Johan kör mot varandra.

Ellet tävlar mot Johan.

Och jag gör det jag är bäst på… apar till mig. Ni som följer mig på Facebook kan se fler bilder i mitt julalbum från denna speciella kväll.

Mina julklappar: Ett Axe-set med lite nya dofter av kloka Frida. En fin personlig kalender av Linn med bilder på familjen. En spännande bok om Marilyn “Fragment”, fräsiga kalsonger och Mozartkulor av Anna och Tofflan. Tack mina fina vänner!

En bra jul om än lite vemodig för mig. Har en känsla av att detta var sista gången som vi firar på det här sättet. Så det känns lite ledsamt att det nu är över. Livet går vidare, tiden står ju aldrig still men när man väl är på väg mot något nytt så gör det oftast ont. Så är det för mig i alla fall och lite så kände jag idag. Som ni hör så hade jag lite svårt att vara i nuet, trots att jag kämpade förtvivlat med det under julaftonen.

Jag älskar min familj. De som alltid varit där och aldrig svikit mig oavsett hur jag mått och varit. De är som jag sagt så många gånger den ryggrad som gör att jag orkar. Tack för att ni finns! För att ni orkar med mig.

Krandropp, julglädje & KBT-test

Igår kom en hantverkare från Upplands Boservice och han bytte då ut den droppande kranen. Det är nu helt droppfritt och det är underbart, även om jag vet att fakturan som kommer inte alls blir rolig att betala in. Men jag kan inte göra sådana saker själv och jag har ingen jag känner som kan sådant. Tack för den snabba servicen, Upplands Boservice!

Bra dag igår, väldigt bra. Det fortsatte i samma anda idag trots en lite trög start med barnen. De kom upp tillslut och sen flöt allt på fint.

Jag och Frida tog samma buss för andra dagen i rad och jag tyckte solen lyste så fint där vi stod och väntade att jag bara var tvungen att hala upp iPhonen… stora delar av dagen har varit solig och igår var det också ljust och fint. I november! Ur led är tiden eller som någon brukar säga när överraskningarna står som spön i backen: “Hoppsan Holger”  (;-)

På jobbet så fick jag idag min första julhälsning. Som vanligt så reagerade jag negativt till en början men sedan så kom jag på andra tankar (tack, fina Anna (;-)) så nu ska jag försöka vända på steken i år och se det positiva med julen. Gemenskap, god mat och många tända ljus.

Tomten ska jag inte skälla på en enda gång. Han är så ståtlig och fin där med sin stora Michelinmage och sitt lurviga jätteskägg. Hohoho i positiv mening ska väl inte vara så svårt?

Så när det slinker ner en tidning i brevlådan som på första sidan visar följande:

Då ler jag och håller med. Snart är det jul igen! Kapitulationen är total och dessutom ser ju killen så lycklig ut där tillsammans med sina vedklabbar som han ska pryda den underbara brasan med. Kan man annat än bli positiv då? Nästa vecka är det väl första advent? Härligt…(;-)

I eftermiddags så KBT:ade jag lite. Det var ett förtest för att se om jag är dålig nog för att behöva detta. Jag vet inte jag. Men det var ok. Något jag noterar numera är att terapeuterna är yngre än vad jag är och så var det inte för 15 år sedan då jag fick hjälp första gången. Tiden går, men en del sår består… fast inte alla för när jag tänker tillbaka så har jag kommit långt ändå. Det är helt klart så. Så när hon började med att jag skulle berätta lite om mig själv så kände jag bara för att dra… men jag andades djupt och tog sats…

Relationer och att döma mig själv var väl de två stora sakerna vi kom inpå. Min rädsla för relationer och mitt snabba dömande av mig själv om jag inte klarar av vissa saker. Då straffar jag ut mig totalt vilket har lett till isolation och självömkan. Det är svårt att vara sig själv eftersom jag ibland inte vet vem jag är.

Men vi ska träffas redan på måndag igen. Då får jag reda på om det blir terapi på riktigt så att säga och ärligt talat så vet jag inte riktigt om jag vill det idag. Det tar så mycket på mig och det kände jag redan idag efteråt. Man att prata är alltid bra och då helst med människor som inget vet om mig och inte dömer mig utan att ha hela bilden klar för sig. Fast frågan är ju egentligen om jag har något val? Jag vet inte jag…

Jag hatade julen

Jag får ångest när jag läser om lilla Anna och hennes jular. Tårarna rinner och kanske är det något i den lilla flickans berättelse som väcker något i mig. Varför jag hatar jular så mycket….

Fy fan säger jag bara. Inte ens på julafton. Anna är rädd för tomten. Tacka fan för det, när han spöade skiten ur mamma. När man har barn så kan man väl åtminstone försöka freda julen för sina barns skull. Men inte ens det klarar de av… de får kallas vanmakt eller vad fan som helst, men hur kan man sakna inlevelseförmåga och se hur ens barn kommer att må och uppleva jular i framtiden. Går det inte ens att hålla sig i några dagar?!?!

Jag hatade julen.

Även om pappa var nykter på julafton, så var han ofta nervös och spattig, jag visste att till nyår då kom flaskan fram. Det var det enda han tänkte på. Att julen skulle dra förbi snabbt så han fick börja att dricka i dagar. Jag fylls av sorg när jag tänker på detta nu.

De andra gångerna var det jul med visserligen snälla vuxna människor, men otryggheten fanns ändå där på något sätt. Jag längtade speciellt efter min mamma. Fast de år vi firade jul så var ju alltid pappa med och honom tyckte jag inte om alls. Alla gick på tå och det glada spelet om julefrid såg åtminstone jag igenom. För jag visste vad som skulle komma.

Jag hatade julen. Fan vad jag hatade julen.

Det blev bättre när jag blev vuxen och själv kunde bestämma. Men det var precis som om någonting inom mig triggades igång så fort julen närmade sig. Känslor av obehag och att jag inte ville. Även som vuxen.

Så när jag träffade Anna och vi fick barn tillsammans så blev det ännu lite bättre. Hon var och är fantastisk i juletider. Jag försöker hänga med och göra så gott jag kan. Jag vet inte hur våra barn uppfattar julen men jag vet i alla fall att vi har försökt genom åren att just ha det lugnt och traditionsenligt. Innerst inne så har väl jag varit som gladast när sista paketet är öppnat och barnen ser nöjda ut. Förresten, Anna är fantastisk i alla tider… så är det bara!

Så att jag fortfarande har svårt för julen är kanske inte så konstigt. När jag läser om lilla Anna som vid fyra års ålder förstod att tomten var den elaka pappan så går det rakt in i mig. Jag gråter för Anna och alla barn som tvingas uppleva dessa otrygga jular och för att det aldrig verkar bli bättre.

Jag blir något tröstad när jag läser att Anna idag är 10 år och lever tillsammans med sin mamma, långt ifrån den skadade pappan. Hon verkar må bra, men hon kommer aldrig att glömma. Tomten kommer alltid att vara obehaglig för henne, det är jag övertygad om.

Julafton 2008

En julafton till avklarad. Tomten kom även i år. Tyvärr så har jag ingen bild på honom en bild på honom som dök upp alldeles nyligen.

Tomtens klädsel var för övrigt en röd morgonrock och jag tror inte Ellet upptäckte att han var barfota. Han var så glad och fick många paket, även i år. Ellet var inte rädd för tomten, även om han var ganska bullrig och såg lite skum ut.

 

 
Lite bilder från årets julafton:

Ellet väntar på maten.

Snögubbe och tomte, gjord i lera.

 

Delar av julbordet. Pepparrökt lax och ägghalvor med en massa gott på. Ägghalvor har med och mer blivit min favorit.

Ellet hugger in.

Här kommer en bild på årets tomte. Notera att han är barfota. Som tur var upptäckte inte Ellet detta…(;-)

Lilltjejen bland sina paket.

Storgrabben öppnar paket.

Många paket blev det.

 

Köttbullen tillbaka efter att ha varit ute en sväng.

Jag var ju bara tvungen att köpa boken ”Mia – Sanningen om Gömda” till Anna.

Anna fick en del böcker i jul. Jag brukar ju ha som tradition att köpa Liza Marklunds senaste bok till Anna. I år hann jag tyvärr att köpa boken innan Gömdaskandalen briserade. Men det var sista gången jag köpte en Liza Marklund, den saken är klar.

Stortjejen testar pruttkudden som Ellet fick.

Olika sorters tomtar. Stortjejen gav den långa gängliga till Anna. Väldigt fin tycker jag.

Mina julklappar var ovanligt många i år:
Lilltjejen hade gjort en skitfin receptsamling samt en egengjord mugg för värmeljus. Fint! Stortjejen köpte en mysig tröja till mig, som jag skall ha på mig idag. Anna hade också köpt en tröja, belgisk choklad och en kylskåpsmagnet föreställande Marilyn Monroe. U, den lilla luringen hade köpt klappar till mig, ett par värmeljusmuggar (indiska) samt ett långt rör med choklad. Storgrabben köper aldrig julklappar spontant som tjejerna gör, men han får väl räknas in på det som Anna köpte.

Det gick bra på julafton. Det var både samma men ändå inte samma som tidigare år. Svårt att förklara, men jag känner mig mer reserverad än tidigare. Inte riktigt bekväm i sammanhanget eller hur jag skall säga. Svårt att sätta ord på det. Det gick bra, inte snack om det, men jag känner att tiden gått och att så mycket förändrats sedan förra julen. Min känsla är helt klart att det ser helt annorlunda ut julen 2009.

Tjejerna tjatade att jag skulle sova kvar, men det är för mig helt uteslutet. Det skulle kännas helt fel för mig. Jag har ett eget hem nu och det är där jag hör hemma.

Men vi ställer upp på varandra och gör det bästa av situationen och idag skall jag träffa barnen igen eftersom Anna jobbar kväll. Det blir nog likadant i morgon.

God fortsättning på julen!

God Jul