Tandläkarmiss, hardcorerepublikaner & lunchdejt

Koden slogs in, men ingen tid fanns där för mig. Försökte en gång till, men icke. Ingen tid idag hos tandläkaren. En sköterska kom och kollade upp när jag skulle vara hos min tandläkare och det var inte igår i alla fall, den saken var klar. Tiden var flyttad till en bit in i mars och sakta så gick det upp för mig, att så var det ju.

I normala fall så hade jag stånkat och bannat mig själv, men nu ryckte jag bara på axlarna och tog bussen till jobbet som om ingenting hade hänt. Jag fick ju några timmar för mig själv i hemmet på förmiddag. Visserligen så förlorar jag timmarna och de måste jobbas igen, men vad gör det? Kanske är det också som jag sagt tidigare ett positivt tecken att jag inte har stenkoll på allt längre. Då får man ta lite missade tider ibland… (;-)

Prinsessan Estelle Silvia Ewa Mary föddes ju också igår, vilket varit till stor glädje för många i vårt land. Ja, surgubben Herman Lindqvist gillar ju inte namnen eftersom de inte är fina nog för honom, inte riktigt kungliga. Och bara det gör att jag gillar namnen än mer för det visar att Victoria och Daniel gjort helt rätt! Herman Lindqvist borde ägna sig åt baktiden och det gamla eftersom han vägrar se nytt.

Finns förresten många surkart till republikaner nu som inte kan låta bli att håna och sticka till lite här och där. Jag har blivit än mer rojalist efter all denna missunnsamhet och janterier från vissa hardcorerepublikaner.

I morse var det buckligt och halt ute. Men det är vår i luften sanna mina ord!

Solen gjorde sitt bästa för att värma på den karga backen. Kände mig så socialt sugen idag att jag drog iväg ett SMS till en kär vän. Svaret blev positivt så vi träffades på:

Lunch med Fatou. Vi uppdaterade varandra om saker och ting som vi har gemensamt och även om sådant som förde oss samman för ca ett år sedan. En sak lovade vi varandra och det är att det inte ska ta lika lång tid mellan gångerna som det nu har gjort. Hon är bra, Fatou! Rak och ärlig själ och energi ger hon mig genom att bara vara sig själv.

När jag tar bussen hem från jobbet så har jag ett visst antal minuter på mig innan jag måste vara hemma när Ellet är hos mig. Idag så var det knökfullt med folk i den lokala butiken. Alla tre kassor var öppna. Jag gillar ICA Solen eftersom de alltid är inriktade på oss kunder och gör allt för att det ska gå så smidigt som möjligt i kassorna. Bara ett par kilometer bort så har vi Coop Konsum som är precis tvärtom. Det är märkligt vilken skillnad det kan vara…

Nu ska jag göra fredag med två av mina guldklimpar. Mysa och vara tillsammans med dem. I morgon så ska jag bjuda Linn på Uppsalas bästa sushiställe… och det vet ni ju nu vart den ligger?

Humor mot tandläkarskräck?

En intressant artikel i DN om metoder att mildra tandläkarskräcken fångar mitt intresse. Detta givetvis beroende på att jag igår låg hos “käftis” i 1 1/2 timme för att opereras i käken. Hälften av alla är rädda för tandläkaren och cirka 5% är så rädda att de låter bli eller vill bli sövda vid ett besök. Blev lite förvånad i helgen när jag var hos min kompis som då berättade om sin stora skräck för tandläkaren och att hon blev sövd senast för att ta ur en tand. Sen vet jag många som är skraja och låter bli att gå överhuvudtaget. Så 5% låter lite tycker jag.

Forskare vid Sahlgrenska akademin på Göteborgs universitet har undersökt vilka strategier människor har när de går till tandläkaren. Intressanta slutsatser som handlar om självdistraktion (tänker på annat helt enkelt), ren viljestyrka att “stå ut” trots rädslan, distansering (tänker på annan smärta), bön och optimism om hur det kommer att kännas när det är över.

Mitt eget alternativ fanns inte med, eller så finns det i flera av strategierna. Jag “gav upp” och tänkte att gör vad ni vill med mig bara smärtan försvinner. Jag var liksom redo på allt. Det var en skön känsla faktiskt att bara låta det som sker ske. För då innan hade jag så ont att de fick göra vad de ville med min käke. Fast nu när jag efteråt känner den smärta som blev istället (men som kommer att försvinna), så förstod jag nog inte riktigt hur jävla ont det gör att såga i tandköttet, få upp tvinnade rötter som kändes mil ner och sen sys ihop med flera stygn. Då när jag låg där så var det bara så skönt att bli av med tanden. Fast som sagt, det går över och det skulle det inte göra om jag inte hade gjort denna käkoperation. Tänker ju också på London… vill vara smärtfri då.

Att vara optimist är tydligen det bästa för att klara tandläkarskräcken enligt undersökningen. Katastroftänkande som varit min melodi genom åren är klart sämst, men det kan väl vem som helst räkna ut? Tänker man att det går åt helvete, då gör det ju så… tell me!

Humor är någonting som många nämner i undersökningen. Att bryta spärrar, tappa stress och få en god stämning i skräckstolen. Humor är bra, det försöker jag själv med emellanåt. Fast inte ens jag skrattar åt mina tafatta försök…hahaha!

Resultaten är inte överraskande men ändå intressanta att ta del av. Vad har du för strategier när du går till tandläkaren?

Läs även andra bloggares åsikter om tandläkarskräck, Sahlgrenska akademin, humor, Göteborgs universitet, intressant?

Hela tanden borta

Huvaligen, det var en pärs detta. De kändes som om de håll på att såga av mig käken, Rötterna hade bundit sig och satt fast. Tiden bara gick och jag fick flera bedövningar ju djupare ner hon kom. Men tillslut så fick hon bort allt inklusive rötterna. Jag är sydd med flera stygn och har nu en värk som heter duga. Men denna tandläkare var också bra. Lugna och fina trots att jag spände mig som en fiolsträng.

Jag ska dubbla mitt intag av Ipren och tredubbla Alvedonen nu. 400 mg Ipren och 1000 mg Alvedon var 8:e timme. Ska på efterkoll nu på onsdag för att se att det läker som det ska. Så fort jag stoppar in en tandplåster så gör det nästan ondare men det sipprar fortfarande igenom lite blod.

Inget jobb idag och i morgon vet jag inte ännu. Smärtan måste ju lägga sig tillslut tycker jag ju… men vad gör jag om inte värktabletterna biter nu då? Då blir det tufft i några dagar, helt klart.

Men nu är HELA tandhelvetet borta i alla fall och jag får tänka positivt på det! Det är gjort nu i alla fall!!

Gnäll om smärta & tidsbrist

Känner att jag bara måste skriva av mig. Utanför fönstret snöar det och silvret visar på rediga –10 grader. Ni som inte gillar att läsa om när jag beklagar mig eller tenderar att falla tillbaka på ömkliga stigar, ni kan gå vidare till en positivare blogg…

Min tand börjar att bli en följetong. Ni som följer mig vet ju att jag drog ur en tand (ja, 3/4 delar av den i alla fall) och i början så var allt ok. Men nu har det gått ett par veckor och jag har i perioder fått leva med värktabletter. Hade jag inte blivit magsjuk i söndags så hade jag ringt redan i början på veckan. Det konstiga var också att när jag var så dålig i magen, så kände jag mindre av tanden.

Men så idag, efter att ha varit borta från jobbet tre dagar förra veckan och två dagar denna, så känner jag bara att jag står inte ut längre. Det går bara inte och jag ringer tandakuten. Det resulterar i en tid (efter mycket om och men) mitt på dagen (vilket är det värsta för mig eftersom jag har restid till jobbet). Det innebär att jag nu måste sitta och vänta ett par timmar. Att åka in är ingen idé och jag tappar återigen mer tid på jobbet. Ni såg väl i förra posten hur mycket det är att göra just nu.

Sen får jag inte den tandläkare som jag hade förra gången. Hon som var så bra. Frustrationen stiger inom mig och jag bara känner stress över allting. Jag vet att det är ingen idé att hetsa upp sig, men det är svårt. Tandoperationen (ja, det är en liten operation detta) kan ta tid om det är svårt att få bort den. Sen vet jag inte hur jag kommer att må efteråt, men det troliga är ju att det inte är någon idé att åka iväg och jobba då. Då missar jag en hel dag igen, vilket jag måste jobba igen senare. Med mitt minuskonto just nu! (;-( Sen alla pengar som går åt till detta… orkar inte ens tänka på det… förstår inte riktigt hur det ska gå ihop sig i slutändan.

Att åka till London med denna trasiga tand var ju ett alternativ. Jag har ju en tid den 23/2, men jag känner att jag kan inte leva på värktabletter och detta onda. Det känns även nu som det är inflammerat och det måste ju bara bort. Så fort det går! Ni som undrar hur jag har råd med London mitt uppe i allt beror på att jag betalade av själva resan under hösten och leva ska man ju alltid så att säga…

Försöker att tänka att detta vill säga mig något. Magsjuka och tandutdragning som misslyckades. Smärtträning för att sedan uppskatta livet bättre. Det vill jag tro för att ändå förstå varför. Sen ska jag flyga igen om en vecka, men det känns som en flugskit i jämförelse med detta.

Nu har jag gnällt av mig och det kändes väldigt skönt. Du som orkade ända hit kanske tycker att det är i-landsproblem, men bloggen är skön att gnälla lite på. Det är mina problem och bloggen är till för mig.

Värken ger sig inte

Är lite bekymrad över att min käke inte slutar att värka. Har ikväll återigen tvingats att ta värktabletter och det känns inte alls bra. Det har nu gått 5 dagar sedan stora delar av tanden togs bort. Är livrädd för en infektion i tandköttet, men jag får väl ge det några dagar till innan jag ringer tandläkaren.

En lugn söndag. Ellet har haft en kompis här. De har både varit inne och ute. Det har ju kommit lite mer snö nu så bobben kom fram. Själv har jag suttit framför TV och dator under stora delar av dagen. Vintersport samt fotboll. Zlatan var i farten och gjorde två mål. Det sista som han klackade in är det bara han som kan göra. Så fräckt!

Jodå, jag har skött mina hushållssysslor också. Dammsugit och lagat mat. Nu väntar jag bara på att lilltjejen ska komma hem.

I morgon är det en helt vanlig måndag. Det gillar jag.

Delad tand

Vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta, nu när jag sitter med “plåster i munnen” Tandläkarbesöket gick bra för mig ur rädsloperspektivet, men den tand som jag hade ont i kunde inte räddas. Den snälla tandläkaren ville dra ut den och hon försökte verkligen.

Jag fick flera bedövningar och det gick bra, men inte fick hon ut hela tanden inte. En del sitter kvar och tiden rann iväg, så nu har jag fått en ny tid för en liten operation i munnen. En operation som sätter hela mitt Londonäventyr på spel eftersom kostnaderna går på flera tusen. Som sagt, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. En liten skvätt kom när jag kom hem, men samtidigt så tänkte jag att jag ska fanimej klara av detta också.

Byta “plåster” en gång var 30:e minut tills blödningen har slutat. Inte äta eller dricka på två timmar. Ska jag hitta något positivt av det hela så är det väl att jag knappt äter längre. För att det gjort så ont i munnen. Tredje dagen nu med begränsad föda. Jag försöker dock att dricka en del. Har som tur var en del Ipren kvar (Alvedon tyvärr slut) som gör att jag åtminstone ska klara mig till jobbet i morgon.

Det är också så skönt att vara totalt bedövad i vänstra delen av munnen. Ingen smärta, ingenting och jag får njuta så länge detta håller i sig. 3-5 timmar ungefär.

Men hon var bra denna tandläkare. Henne behåller jag och nu är det bara att acceptera att det även blir en mindre operation i munnen där de ska skära i tandköttet för att få ut hela tanden. Tiden är dock satt till 23 februari, vilket jag tyckte var vädigt långt borta, men enligt tandläkaren så är det ok, bara jag “sköter” munnen enligt de anvisningar som jag nu fått.

Nu ska jag byta mitt första “plåster”.

Akuttandvård

Tänk att nu tvingas jag till tandläkaren. Tala om att själv få träna på sina rädslor, direkt nästan efter att jag uttrycker dem. Har i slutet på veckan pratat om just min skräck för borrar.
Det började redan igår. Den trasiga tanden har varit lugn i månader, men igår så satte det igång och det ordentligt. Tog värktabletter som lindrade något.

Först så tänke jag inte gå till tandläkaren. Rädd som jag är så tänkte jag att det skulle ”värka ut” vilket det inte gör. Idag har det varit värre och jag ringde. Så i morgon klockan 13 så ska jag fixa tanden.

Träning i att våga. Att låta modet vara lite större än rädslan. Vet inte om jag ska tacka eller gråta för den ”möjlighet” jag nu får. (;-)

Hon med lasern får vänta

Idag skulle jag till tandläkaren. Hon med lasern skulle få ta hand om mig och jag hade fått ett dubbelpass för att hon skulle kunna ta det lugnt med mig. Jo, jag har lite skräck för detta och vill helst slippa.

Igår så tänkte jag att jag slår en signal till mottagningen och hör efter hur mycket detta kommer att kosta. Den vänliga damen bad att få ringa upp eftersom hon inte hade några siffror klart för sig. Det skulle tandläkaren veta men hon hade precis en patient. Jag hörde inget mer och ringde återigen upp några timmar senare.

Ni som följt mig under alla år vet att jag inte är någon miljonär och att när det kommer så kallade oväntade utgifter så påverkar det hela månaden. Man kan ju tycka att fixa gaddarna inte är någon oväntad utgift men när jag fick höra hennes svar så backade jag. Den tandläkarrädda delen i mig tog genast chansen att få boka av allting och så blev fallet. Ny tid om en månad och tills dess så ska jag försöka spara lite av de pengar som det kostar mig att få ordning på tänderna.

Jag kan inte sätta mig i en liknande situation som jag haft de två första månaderna i år. Jag orkar helt enkelt inte med det och då får tänderna vänta.

Tandläkare & serviceman

Linn har blivit ordentligt förkyld med hög feber. Har varit väldigt stillsam idag och skola är inte att tänka på.

Ellet har varit till tandläkaren där han fick en grundlig genomgång om tandborstning. Det var nog bra eftersom jag tror att det går in bättre om tandläkaren visar och berättar hur viktigt det är att skydda sina gaddar från karies och tandsten. Han fick också en ny stor tandborste.

I helgen blir det återigen kalas för Ellet. Så det blir en tur ner på stan dagen innan för att inköpa en present till födelsedagsbarnet.

Själv så har jag varit serviceman hela dagen och det är jag så gärna när det händer positiva saker omkring mig.

Två glador

Eftersom jag gett mig den på att fokusera mest på det positiva så har jag lite ord idag igen. Det ni! 
Ett inspirerande möte på jobbet där vi diskuterade hur våra webbplatser ska se ut i framtiden fick igång gubben. Det var härligt informellt och jag kände att även mina ord, om än få, togs på allvar. Det fick ett par livsandar i mig att kvickna till en aning, trots att de sista dagarna varit ganska tunga av olika anledningar.

Men detta kanske var vändningen? För jag känner mig “lättare” och mer inspirerad till kreativa insatser efter dagens möte.

Den andra glada saken idag var att tandläkaren ringde till mig. Nej, det var inte folktandvården och den behandling som jag avbröt, utan detta var en av de få lasertandläkare som finns i Uppsala som nu hade en plats åt mig. Jättekul!

Jag har ju stått i kö i över ett år för att få komma till denna tandläkare, men efter det att en tand pajat så tvingades jag att söka mig till den vanliga tandvården och dess läskiga helvetesborrar. Det gick hyfsat till en början, men sen när de skulle ta bort karies och skrapa och borra och jag vet inte allt, då fick jag nog. Jag orkade helt enkelt inte att fullfölja den behandlingsplan som jag hade fått.

Men nu får jag alltså en ny chans. Med laser! Det är väl inte helt smärtfritt vad jag kan förstå, men smärtan är ingenting jämfört med vad djävulsborren kan ge. Och sen har vi ju ljudet också… det slipper man ju med laser.

Om det finns någon läsare som testat behandling med laser, så berätta gärna hur det var. Jag är mer än lovligt nyfiken.