Tredje giktattacken

Portvinstå, gikt eller vad du vill men det är något som nu, för tredje gången, drabbat mig! Tyvärr så verkar attacken blomma ut rejält den här gången och det som räddar mig nu är diklofenaken.

Det började för några dagar sedan och då hade jag känningar i båda stortålederna. Bara det är ju märkligt men så var det. Nu känner jag lite i vänsterfotens stortå, men det allra värsta sitter kvar i den högra stortåleden. Sömnproblem förstås och funkar inte värktabletter vid försöken att somna, så är det bara att vänta. När inte värktabletten funkar så går det inte att ta på stället ens. Smärtan går inte ens att beskriva, men ni (ca 1% av befolkningen) vet vad jag talar om.

Har en känsla av att detta nu hänger ihop med den mat jag ätit den senaste tiden. Måste bara vara så eftersom alkoholkonsumtionen inte alls är på samma sätt och nivå som för tre år sedan då jag fick detta för första gången. Fast jag tycker inte att jag har ätit så mycket i år och så fettigt trots allt. Men man blir väl känsligare vid stigande ålder för allt sådant här?

Sen är jag ju inte särskilt smal heller. Ett kilo då och då läggs på min stora lekamenen. Sådant vet jag också kan påverka och sen har vi ju de ärftliga faktorerna. Man kan faktiskt få gikt utan att själv vara orsaken. Gikt har kallats den frossande mannens sjukdom och det är väl den orsaken som är den troligaste för mig. Fet, älskar god mat och dryck och ett leverne där straffet kommer när blunderiet fortsätter. Det jobbiga är att har man väl fått gikt så kommer det tillbaka för 90% av oss, i olika styrkor och attacker.

Så nu sitter jag bara och väntar på att värktabletter ska verka så jag kan äta frukost och styra upp den här dagen, spotta i nävarna och tänka att det hade kunnat vara bra mycket värre…

Ny resa den 28/2

Den 28 februari så loggar jag in. Skriver in mina värden och sen är jag igång. Taggad som få. Inspiratörer på jobbet har fått mig på banan och en av dem ska jag “tävla” emot fram till den sista juni. Den som då gått ner mest procentuellt får en middag av den andra. Exklusiv säger jag, men hon tvekar! Tacka sjuttsingen för att det ska var exklusivt. Tänk hur mycket kulor vi sparat in! Bilden är mitt mål. 2007 när det var som mest kaos inombords så var kroppen som finast. Paradoxalt egentligen, men dit SKA jag igen. Taggad nu att äntligen gå neråt igen. 28 februari så börjar min nya resa. Bloggen är ju också en morot, att berätta och få ha de vänligt sinnade med mig på min resa 2012.