Skurhink, grill & studsmatta

Ingen bra start på denna dag. Vid 6-tiden så knackar Ellet på min dörr och säger att hans kompis har dragit ett par pizzor i hans rum. Kompisen som sov kvar för första gången hade blivit magsjuk nämligen. Det var för mig bara att spotta i nävarna och ta fram skurhinken.

Det positiva är väl att pojkens rum nu blev skurat…kompisen mådde inte bra så hans pappa kom och hämtade honom. Vi får väl se om det var för mycket chips eller om det är en magsjuka som nu kanske sprider sig till oss andra?! (;-(

Några blommor tittar upp i trädgården just nu.

Det var inte sådant jag tänkte blogga om utan om det som gör livet värt att leva. Mina barn kom till mig igår och nu blir de här i 14 långa härliga dagar (med ett par dagars avbrott när jag är på kurs) och det känns bara så underbart!

Frida klippte gräset och jag kollade om grillen pallar ett år till. Det var ju en varm och skön kväll igår. Tyvärr så visade det sig att myggorna tycker detsamma och ju senare det blev, ju fler blev de… (;-(

Ellet var hos grannpojken en stund (nej, det var inte han som sedan sov över och blev sjuk) och de hoppade på en nyinköpt studsmatta.

I gräsmattan så hittade jag denna stackare. Ensam utan kompisar.

Maxi trivs nu. Katterna är ute alltmer.

På programmet idag står att ta sig till butiken och gå Slingan i samband med det. Jag ska göra ett försök idag och se om högerbenet pallar. Det har känts bra de sista dagarna, så nu försöker jag mig på hela varvet.

Det är ju också en semifinal i hockeyn som jag tänkte titta på mot grannarna i öster på eftermiddagen och sen avslutas aftonen med Eurovisionfinalen! Det blir grejor det! Heja Norge!

Jobb & tankar i slingans spår

Eftersom jag vabbat två dagar för att pojken var sjuk så kände jag att jag bara måste in på jobbet idag. Några saker för webben skulle bearbetas och sen skickas ut. Och det redan igår så att säga.. men nu är jag klar och dessutom så fick jag arbetsro. Det var väldigt skönt att kunna jobba på utan att bli störd en enda gång.

Behövde steg, så när jag kom hem tog jag mig en micropaus först för att andas lite och sen gick jag ut… och jag travade på så pass att jag med råge klarade mitt mål på 10 000 steg om dagen. Jag gick *Slingan och lite till… måste säga att när jag får upp farten så går det väldigt bra detta och jag är faktiskt lite stolt över mig själv… att jag inte låter latmasken segra, utan att jag ger mig ut oavsett.

Tankar kommer till mig när jag går Slingan och idag passade jag på att ta bilder på ställen som betytt något för mig. För när jag går Slingan så passerar jag en del platser som finns i mitt minne, både positiva och jobbiga händelser kommer upp… inte alltid, men ibland.

Det är alltså en lekplats långt därborta. När saker och ting var över så tillbringade jag tid där, både själv och med de som stod mig närmast i början av separationen. Tankar om för alltid, över och förbi och viss smärta når mig när jag tittar ditåt. För det var liksom just över då och delar av mig mådde inte alls bra av vad de skapade för känslor inom mig.

Så trasigt och så förstört. Knappt någonting kvar av det som en gång var något levande och kanske stort i vissas ögon. Ingen bryr sig, förfallet får fortgå. Alla är bara i sitt och ser inte skadorna. Man orkar inte bry sig helt enkelt. Har nog med sitt.

Projekt 47:73 dog för över 5 år sedan. Det känns visst att passera där varje dag, men inte som ni kanske tror. Saknad över formationen som inte lyckades på ett sätt, samtidigt som det liksom var konstgjord andning ett par år för att verkligen försöka. Visst tänker jag tillbaka på saker och ting som hände och som med det mesta så är det blandat i känslorna. Misslyckande javisst, samtidigt som någonting fundamentalt saknades. Så då kunde det bara gå på ett sätt…

Misslyckat och förstört. Ingenting har hänt. Ledsamt på ett sätt samtidigt som jag struntar i det…

Det är ju inte stort där jag bor så visst är det så att man passerar gamla ställen hela tiden. Detta är ett av dem. Under flera år så gick jag här varje morgon när pojken skulle till dagis. Nu går jag här istället.

Ibland när vi gick hem så ville han ta en genväg. Han kämpade och var inte så stor, men det gick alltsomoftast. Fina minnen och här går jag förbi varje dag nu när jag kör Slingan. Min fina pojke som börjar bli stor och som betyder allt för mig.

Ledsen kan jag bli över att jag misslyckats med att hålla ihop min familj. Jag vet, det går inte att hålla ihop saker och ting till vilket pris som helst, jag vet, jag vet och JAG VET. Men jag är i alla fall ledsen över det som blev och hur det sedan gick, att det liksom inte räckte hela vägen.

Men om dessa tankar så skriver jag bara under lösen numera eftersom jag är så trött på de förståsigpåare som alltid (i alla fall förr) måste komma med stick och ord som är självklara för mig. Det är MIN resa och MINA känslor det handlar om!

För jag kan bli jävligt ledsen och nedstämd över sakernas tillstånd! Det behöver nödvändigtvis inte handla om detta, utan resultatet av det som blev, såsom livet är idag. Det kanske är att fastna, men det är min reella verklighet jag talar om. Det går, det gör det…

* En runda jag tar runt byn, som är ca 4 km lång och ger mig mellan 5 500-6 000 steg beroende på takt, intensitet och hur jag orkar hålla igång stegen på ett bra sätt.

Rubbade rutiner

Idag så stökade det till sig lite. Ellet är hostig och har ont i halsen, vilket betyder att jag är hemma med honom. Misstänker starkt att detta även kommer att vara statusen i morgon fredag. Det innebär just att rutinerna rubbas och sådant påverkar mig mer än jag vill erkänna.

Så idag blir vi hemma. Jag måste dock ut och vandra eftersom jag vill ha mina 10 000 steg (är ju med i en stegtävling). Det kompliceras dock lite av att jag själv börjar känna av lite i halsen och dessutom känner jag mig varm. Tror mig ha blivit smittad av min son. Men, och det är så med mig att jag måste ut ändå… för tappar jag mitt mål så vet jag att allt går åt helvete. Så jag ska ut och vandra…

I morgon så ska barnen till sin mor. Det blir ju nu inte heller som det brukar vara när vi skiftar i umgängesfabriken om det nu blir som jag tror. För det första så hoppas jag att Ellet orkar ta sig till sin mor och för det andra så försöker jag få lilltjejen att stanna en dag till. Jag vill ha någon här till på lördag, då jag tänker jobba lite extra för det jag nu missar dessa vabbiga dagar.

Sen på lördag så tar livsträningen över igen. Men fokuserar jag på mina steg så ska detta gå bra och jag kommer hålla “demonerna” borta när jag säger åt dem att jag är mitt uppe i en tävling (;-).

Från en tidigare vandring då musten var på väg att ta slut.

Nu sitter jag och tar sats för dagens första sväng. Jag går ju en speciell väg som jag kallar för Slingan. Den är ca 4 km lång och ger mellan 5 500-6 000 steg beroende på om jag tar en liten extra sväng i anslutning till Slingan. Så när jag inte jobbar och får de stegen som det ger med en lång promenad på lunchen, så måste jag köra denna slinga två gånger för att nå mitt mål.

Rubbade rutiner må vara en skitsak för många, men för mig så påverkar den. Det behöver inte alltid vara negativt, utan det är mer det att jag blir störd och måste tänka om. Många gånger så är just rutinen det enda som får vardagen att rulla på. Ja, jag älskar rutiner och det är väl en av förklaringarna till att jag har så svårt för storhelger och sådant som går utanför vardagen.

Påskafton 2012

Linn är hemma i påsk. Det är jag så glad för. Vi ska äta traditionell påskmiddag med allt vad det innebär. En långpromenad ska jag också ut på, el slingos står på programmet.

Vaknade väldigt tidigt idag med ett huvud fullt av tankar. Har skrivit lite om dem tidigare i morse, men en del ledsenhet sitter fortfarande kvar i mig. Kämpar på med mitt och gör allt för att fokusera på det jag har.

Besöker mitt inre rum för att vila. Sitter under vattenfallet och sträcker ut ena benet för att känna strålarna och lyssna till vattnets fall. Lutar mig bakåt mot en klippa och bara njuter av det varma marinblå vattnet. En inre oas som dämpar det värsta. Blundar.

Solen bränner sådär lagom och jag är där länge länge… känslan, ljudet och ljuset. I mitt inre rum.

Slingan med grabben

Vi tog oss ut mitt på dagen. Jag och min son. Vi gick det väg som jag kallar för “slingan”. Försöker kompensera upp för fläskförminskningsprojektet som just nu havererat. Orkar just nu inte att skriva in allt jag äter.

Ett par plusgrader, en decimeter snö, sol och byiga vindar.

Livgivaren.

Vinter!

Vi gick förbi villan där vi bodde tidigare. Jag flyttade ut i maj 2008.

Här har vi en kille som mår bra idag. Felix – the Cat!

Earth Hour är tradition hos oss. Vi släcker ner, spelar spel och myser under en timme. Vi pratar också om varför vi gör detta varje år. Det behöver inte vara märkvärdigare än så…

Lugnt hemma & mobbing-TV

En lugn dag i vabbandets tecken. Tog mig ut och gick i exakt 32 minuter som en furie och sedan handlade jag lite till kvällen. Pannkakor åt vi till middag.

I morgon blir det skola för pojken och jobb för mig. Han har ingen feber idag och då är det bara att köra.

Sen måste jag också nämna Big Brother, även om jag egentligen bara skriver om det på söndagar. För idag så hände det så mycket tråkigt med mobbning och elaka ord. Har nog aldrig sett något värre de år jag kollat på BB. Visst, folk kan tjafsa och tycka olika, men att gå på person och den man är, det är lågt och skrika okvädesord och gå på en och samma person hela tiden, det är mobbning. Jag blev så upprörd över det jag såg att jag mejlade TV4-gruppen eftersom varken Big Brother på Twitter eller Facebook reagerar över mobbingen. Visst, man har gått in i huset frivilligt och så, men jag tycker det finns gränser för hur man får bete sig och den gränsen har både Sipan och Hanna R passerat idag. Man beter sig inte som de gör helt enkelt och produktionen för Big Brother borde visa att deras ord om nolltolerans inte bara är ord utan också visa det i handling.

Utelunch & en 40-minutare

Varken jag eller Elias hade någon lust att åka ner på stan. Vi tog oss till den lokala pizzerian istället. Vädret var grådaskigt idag, men så är det ju söndag också.

En bild som jag aldrig hade lagt ut för några veckor sen, men som nu istället inspirerar mig att fortsätta mitt eget fläskförminskningprojekt! Ser både fet och gammal ut!

Grabben ville ha pizza och jag tog en grekisk sallad. Gott!

Vesuvio är favoriten. Själv gillar jag Bussola när jag väl äter pizza. Den har jag ätit jämt.

När vi kom hem efter lunchen så gick jag slingan. Gick och gick förresten, jag stegade på som en tokig furie och tittade knappt upp när jag passerade folk och övergångsställen. 40 minuter senare så var jag klar. I morgon så vill jag ha credd för veckan! Minst ett kilo ner!

Elias känner sig trött och har faktiskt somnat till en stund. Hoppas bara att det beror på att han var uppe ganska sent igår och inte att det är någon ny bacill på intågande. Det vill vi inte!

Linn stannar veckan ut trots allt. Frida kommer ikväll. Vi kör en vecka till!

Eftersatt trädgård

Trädgården är eftersatt. Har inte haft ork helt enkelt de sista året att piffa upp den. Har bara gjort det mest nödvändiga. Idag så kände jag mig tvungen att kratta undan lite höstlöv samt klippa ner ett par växter som jag struntade i förra hösten.

Min dröm är att ha en prunkande trädgård med många olika sorters blommor. Ett ställe att vilja gå ut till när det är vår och sommar. Så har det inte varit det sista året.

Nya utemöbler står också på önskelistan. Nu känner jag mig så pass energifylld så att i år var det väl sjuttsingen om inte baksidan ska se bättre ut än 2011. Fast det är inte så svårt att bräcka det katastrofåret.

Lördagen blev lugn. Först skulle vi ner på stan och äta, men Ellet ångrade sig. Nu blir det en tur i morgon istället. I morgon så ska jag också ha mina 30 minuter. Lutar nog åt slingan.

Slinga, bio & familjedate

Slingan och jag hade sällskap idag. 40 minuter fick jag ihop och då gick jag fort. Mina inre bilder hjälper mig väldigt mycket när det tar emot.

Frida stannade hos mig en dag extra eftersom vi skulle gå på bio idag. Biljetterna var en gåva från Nordisk film och tur var väl det, eftersom filmen på ren svenska var riktigt usel. Varken jag eller Frida begrep ett dugg av filmen och när slutet kom så tittade vi på varandra och kunde inte låta bli att skratta. Vad var detta? Avalon hette filmen och den är absolut ingenting att yvas över. Johannes Brost, hoppas du fick bra betalt åtminstone!

Två timmar med Frida blev det i alla fall och det var mysigt. Vädret var kanoners när vi satt och väntade i foajén. Bio går jag alldeles för sällan på.

Anna och Tofflan bjöd på middag. Det var smaskens och här får jag salladen av en glad Toffla.

Chicken Tikka Masala med ris. Naanbröd fick jag också smaka en bit av. Salladen var god, toppad med oliver och avocado. Det var väldigt gott och jag var så duktig så och höll mig till mina mängder. Fläskförminskningsprojektet gör jag inte avsteg ifrån.

Ellet och Anna äter. Nu ska vi ladda för melodifestivalen.

På gång med “Slingan” – äntligen!

Idag körde jag äntligen “Slingan” igen. Det är mitt eget påhittade namn för en runda runt stora delar av förorten som det var meningen att jag skulle gå regelbundet. Idag testade jag den och traskade på ganska fort och tog tid. Ungefär 45 minuters promenad blir det, vilket är perfekt för mig. Lördagar är given som traskardag. Sen ska jag ha en till… två i veckan är bra att börja med.

29 februari inleddes mitt fläskförminskningsprojekt i samarbete med Viktklubben. Målmedveten och helt på det klara med att det nu bara handlar om disciplin, egenarbete och ett jävlar anamma för att om ca ett år vara nere i den vikt som jag hade 1985 då jag muckade från det militära. Jag ser det framför mig och kommer inte att ge mig den här gången. Jag ska dit!

Ser ni det jag såg? En liten fin naturupplevelse på kuppen när jag var ute och skakade bilringar.

Återigen ett fantastiskt väder. Inspirationen och energin kan ju inte annat än bli på topp.

Linn har tagit hand om hemmet. Vi har en deal hon och jag och nu har hon städat så fint att man knappt törs röra sig i rummen. Städa är väl inte något jag gillar och att då ingå muntligt avtal som innebär att städar hon två ggr i månaden så betalar hon ingenting till mig. Det är en bra deal för oss båda tycker jag.

En riktig myspåse har vi i huset. Maxi ställer nästan alltid upp på goserier.

Lördag innebär melodifestival i dessa tider. Andra chansen utan någon egenfavorit, men det kan bli kul ändå att titta på.