Den killen är jag

När jag fick se skolkorten på Ellet så sprack jag. Det har gått så bra hela veckan men just då när jag såg bilderna på min guldklimp så kände jag bara VARFÖR!! Varför har det blivit så här? Varför sitter jag helt jävla ensam utan mina barn varannan vecka? Hur fan kunde det bli på det är viset??

Sen kom jag tillbaka till den där förnuftiga killen som varje dag försöker acceptera det han varit en del av att “ställa till”. Det som han innan brytningen längtade efter men som han inte hade en jävla aning om hur det verkligen skulle kännas när ensamheten väl var där. När det var på riktigt. Den killen som också blundar och bara lever på och lever upp när veckorna visar jämna tal.

En kille som är livrädd för relationer med andra människor. Som backar och aldrig tar första steget. För rädslan att bli avvisad återigen ligger där precis vid ytan och väntar. Den killen är jag.

På med förnuftet, in i masken och kör vidare. En dag till.