Vårt Earth Hour utan dåligt samvete

Tänkte först inte skriva ett ord om att det ikväll är dags för Earth Hour mellan klockan 20.30-21.30 för sjunde året, MEN det gnälls så förbannat på flera håll om att det bara är ett jippo, något för miljömuppar och att det bara handlar om att döva sitt eget dåliga samvete!

Jag blir så trött på den argumentationen och den om någon slår väl tillbaka på den som uttrycker detta om dåligt samvete? Som om de försöker ge oss som försöker göra något bra av detta dåligt samvete?!

Vi har alltid firat Earth Hour i min familj och min tanke med denna timme är att medvetengöra varandra om hur man ska agera när det INTE är Earth Hour och det dåliga samvete-argumenten kan i det skenet inte vara mer fel. Det handlar om en familjemanifestation för min del och så tror jag många familjer åtminstone ser på det.

Vi pratar, myser och har en fin timme tillsammans. Det är vårt Earth Hour och något dåligt samvete finns inte här ute i förorten i alla fall.

Tidig start & underbar nyhet

Idag var jag på jobbet redan klockan 07:00, vilket betydde att jag var uppe redan vid halv sex. Kunde omöjligt sova och hade en klump i magen. GIP:en på jobbet förstås och allt det som ännu inte fungerade var i skallen på mig.

Kan säga att det känns mycket bättre nu drygt tolv timmar senare. Har fått mina hett efterlängtade behörigheter till diverse system vilket gjort att jag har kunnat jobba på ganska bra idag. Alla kan nu till exempel nå intranätet med de nya inloggningarna och en bra bit på väg har jag även kommit med grupper och samverkansrummen. Så det går framåt nu och kommunikationen fungerar allt bättre tycker jag.

Fast dagens gladaste nyhet som gjort mig tårögd stod lilltjejen för. Hennes SMS om att hon fått en praktikplats på drömstället var som en riktig vitamininjektion. Så glad för hennes skull! En helt underbar nyhet!

Just för detta…

…så går det.

På stan med Ellet igår. Han ville ha en digital nedräknare och i den tredje affären så fick vi napp. Dagen räddad och vi båda blev nöjda.

Mitt fina barn. Min guldklimp och min ängel. Att hitta balansen i relationen med honom är ett av livets svåra prov. Att hålla kvar men inte kväva. Att vara en trygghet men även ge eget ansvar. Att släppa fri och ändå finnas där.

Jag försöker och jag gör mitt bästa. Så mycket jag förmår med de resurser och brister jag har inom mig. Samvetet lever och livslågan hålls vid liv tack vare barnen.

Utan dem vore jag absolut ingenting. Så är det och den vetskapen är bättre att vara ärlig med än att fortsätta att ljuga för mig själv. För det är bättre att ha ett sådant liv än inget liv alls. Att säga saker som ändå inte är sanna till människor är bara att bedra både dem och mig själv. För barnen är mitt liv och kanske beror det på egna erfarenheter. De erfarenheter som idag är grunden till vad jag tycker om mig själv. Visst lägger jag börda på deras axlar genom att uttrycka detta, men det är ju sant och jag kan inte ljuga om det. De betyder allt för mig även om jag ibland har svårt att visa det på ett bra sätt. Jag försöker dock…

Jag vet mycket väl att deras beroende av mig minskar med varje år som går och att mina egna förutsättningar till ett egetliv måste utvecklas. Jag är så fullt medveten om detta att det gör ont ibland och vet precis vad det kommer att innebära på sikt.

Personlig men inte privat. Ja, ni ser ju själva… vart drar man dessa gränser?

Lördagsutflykten

På väg med bussen till Uppsala katthem med alla barnen.

När jag satt på bussen så fick jag sådana lyckokänslor över mina barn. En fin stund.

Vädret var kanon med blå himmel.

Sista biten fick vi gå. Vi gick igenom Genetikcentrum för att komma till katthemmet.

Det var noga med hygienen innan man fick komma in till djuren. Spritade och lånade skor eller överdrag var det som gällde.

Den fina katten Arthur, 14 år som tvingades till hemmet eftersom hans ägare dog.

Sylvia var jättefin. Lugn och oskiljaktig från Folke.

Barnen klappar Arthur och Cikoria som bodde tillsammans.

Frida blev väldigt förtjust i Arthur… och jag tror det var ömsesidigt.

Vill du hjälpa till och/eller skänka katthemmet pengar så finns all information på deras hemsida.

Vi drog sedan vidare till China Garden där det blev middagsbuffé. Det var riktigt gott och våra magar stod i fyra hörn när vi var klara.

Ellet tog till och med om…

När man har betalat så får man alltid ett ordspråk med sig på vägen. Mitt var intressant tycker jag och ligger det någonting i det så blir jag glad. I do my very best.

Vi stannade till vid den lokala butiken eftersom Linn skulle hämta ett paket och dessutom behövde vi lite mer ljus inför kvällens Earth Hour.

En mätt, glad och lycklig pappa just nu. Ibland är det gott att leva.

Katthem, kinakrog & en mörk timme

Idag ska hela familjen besöka Uppsala katthem där föreningen Samvetet gör ett kanonjobb med alla de katter som kommer dit. Vi tycker ju alla väldigt mycket om katter och för Frida är detta en höjdpunkt. Det ska bli spännande att höra hennes reaktioner efter besöket.

Efter besöket så ska vi äta gott på China Garden. Det var länge sedan vi var ute och åt tillsammans. På China Garden så finns det stora guldfiskar som simmar omkring bland stenar. Lite ovanligt men kul.

Vi manifesterar sedan Earth Hour i huset mellan klockan 20:30-21:30. Det finns en speciell anledning till det och det är precis tvärtemot vad alla belackare säger en viktig stund för familjen att under den timmen prata om energi, el och hur det fungerar. Jag tycker det är ett utmärkt arrangemang av Världsnaturfonden. Vi släcker en timme och tar detta på allvar. Det borde fler göra och inte bara gnälla en massa.

I natt klockan 2 så infaller sommartid. Vi flyttar då fram klockan en timme. Det innebär ljusare kvällar och lite mörkare på morgonen. Men det är skönt att den tiden nu är här. Det betyder garanterat att det nu alltid är ljust när jag slutar på jobbet. Varför kan vi inte alltid ha sommartid?

Bilder och en kvällsrapport kommer för dig som är nyfiken på dagens aktiviteter. Nu ska jag finslipa det sista inför avfärden.