Påven orkar inte mer

Nuvarande påve Benedictus XVI lämnar in den 28 februari, trots att inte kistlocket slagit igen. Många frågar sig nu ju varför och om han gör det frivilligt.

Att det beror på hemliga rapporter om så kallade homosexskandaler tror jag inte riktigt på, för sådant har ju florerat kring Vatikanen under årtionden, ja värre saker än så såsom övergrepp på barn, systematisk pedofili och handlingar som står stick i stäv med den kristna tron.

Det kan mycket väl vara så att det handlar om hans sämre hälsa. Att han helt enkelt inte orkar mer och att det är som han faktiskt säger, att det är för kyrkans bästa.

Det är den officiella ståndpunkten i alla fall och jag som tidigare kritiserat den katolska kyrkan och då framförallt Vatikanens agerande i många frågor, då de ibland skyddat förövaren och istället bannlyst offret, kan ju inte i mitt stilla sinne inte förstå detta och den motivering som han själv har.

De ständiga pedofilanklagelserna som haglat runtom i världen, då sitter han kvar och i vissa fall ignorerar fallen, Vatileaks, en sörja av korruption och svågerpolitik som briserade häromåret, mängden av sexuella övergrepp genom åren som katolska präster gjort sig skyldiga till, som till och med fått en egen Wikipediasida, det har inte fått påven att vilja avgå. Ja exemplen är många på verkliga skäl att avgå anser jag.

Nu avgår han, när det handlar om honom själv och säger att det är för kyrkans bästa…

Celibatet, kondomen och homosexuella är områden där Vatikanstaten orsakat mycket lidande runtom i världen just för sin konservativa och i mitt tycke människofientliga inställning. Det finns ju hårresande exempel som skulle få vem som helst att direkt ta sin hand ifrån dessa maktfullkomliga gubbar om det nu inte handlade just om Vatikanen och den makt som de har på många människor runtom i världen och där det ibland känns som om hela prästerskapet i Vatikanen omger sig av en jätteteflonpanna… allt rinner av dem och de troende förlåter dem, gång efter annan… de tror på dem oavsett bevis och vad som kommer fram.

Delar av en kommentar efter artikeln om sexskandalen som fick Påven att avgå enligt vissa tycker jag sätter fingret på det som är det stora problemet med Vatikanen och dess tolkande av den katolska tron:

Att vägra våldtagna barn abort även om flickan är 10 år och befruktad av sin egen fars grymma brutala våldtäkt. I dessa fall förlåter påven förövaren och bannlyser (exkommunikation) över flickebarn, hennes mamma och den läkare som vill göra abort!? Även kardinalen hotades av påven och det händer om och om igen.
Att denna ledare avgå utan att rannsaka förövarna vittna om religionen omisskännliga förakt för allas lika värde, för valfrihet och frihet och de mänskliga rättigheterna… ….Religiösa skrifter är inget annat än dåliga orimliga moralpredikningar vars enda syfte är att tvinga folk till underkastelse inför präster.
Religiösa fundamentalister är inget annat än samhällets värsta terrorister.
Chris Freenose

Hårda ord, men är det osanning?

Det finns många goda religiösa som aldrig gör en fluga förnär. De som vill leva i ett tolerant och öppet samhälle. Tyvärr så är det inte de som hörs mest och representerar sin religion utåt, utan det är de bokstavstrogna, de som tolkar genom sitt ego och inte genom sitt högre jag som får en alltför stor plats i media och på nätet.

Religion, oavsett inriktning och där tron tar över genom bokstavlig tolkning, är för mig totalt främmande. Där tron försakar människors egna val och gör att man mår dåligt, det är för mig ingen riktig tro, det är makt och ett sätt för nu levande människor att hålla andra i schack. Vi ser det inte bara i Vatikanen, vi ser det också inom islam och att ens våga kritisera det öppet, är bra mycket svårare. Gud kan bara inte ge fullmakt åt människor som förtrycker andra genom religionen. Jag vägrar att tro att vårt lärande på jorden handlar om det.

Religionen är som en drog för många. En drog som tar över helt och som tvingar människor i dess närhet att bli likadana, om inte så är man en avfälling, en som Gud förkastar. Kan man inte kritisera en religion och kan man inte sopa rent under den egna dörren, då är det någonting som är allvarligt fel.

Skolavslutning i kyrkan

Har nu på morgonen tagit del av Skolverkets direktiv gällande skolavslutningar i kyrkan. Texten Skolan och kyrkan (hela texten pdf-fil) berättar bland annat om:

Utbildningen och undervisningen i förskolor och skolor ska vara icke-konfessionell. Det innebär att det inte får finnas religiösa inslag. De fristående förskolor och skolor som har en konfessionell inriktning får dock ha sådana inslag i utbildningen, men inte i undervisningen.

Redan här så förstår jag inte riktigt vad Skolverket menar. Jag må vara trög men fristående förskolor och skolor får alltså använda sig av religiös påverkan i utbildningen men inte i undervisningen?! Vad är skillnaden i de orden? För att utbildas i någonting så måste man väl få undervisning? Eller tänker jag helt fel?

Skolverket fortsätter:

Avslutningen får inte utformas så att det blir en religionsutövning för eleverna. Gränsen för när en skolavslutning är ett uttryck för religionsutövning måste bedömas från fall till fall. Skolinspektionen har i ett flertal tillsynsbeslut slagit fast att om skolavslutningen utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och att det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse, kan skolavslutning ske i kyrkan.

I förlängningen så måste ju även detta innebära att man måste skippa de flesta av de julsånger som sjungs i samband med julen i skolans värld?

Svenska kyrkan ska inte ängslas så mycket över det Skolverket uttrycker. De ska stå upp för det som faktiskt är kristendom och utifrån det erbjuda sina lokaler. Om det då betyder att inga skolavslutningar längre kan hållas i våra kyrkor så må det vara så, men att på det här sättet så kompromissa med det man står för och tror på, det tycker jag känns helt fel. Varför inte ordna alternativa skolavslutningar för de som vill komma? Utan skolans inblandning?

Religion är en privat angelägenhet. Notera att nästan 70% av vår befolkning fortfarande är medlemmar i Svenska kyrkan och för mig är traditionen stark i detta. Erkänner utan omsvep att jag gillar traditionen såsom den varit på många håll i vårt land och de värden som Svenska kyrkan står för med vissa undantag, även om det rent juridiskt haltat genom den lagstiftning som vi nu har i vårt land. Men det går att komma förbi just detta genom att kyrkan själv tar initiativet.

Svenska kyrkan ska stå upp för de värden som de tror på. Så låt skolan välja och anpassa sig om de nu vill använda kyrkan. Varför ska Svenska kyrkan göra det?

Smyrnakyrkans hycklande

Det går liksom inte att komma ifrån det faktumet att homosexuella fortfarande inte är likvärdiga heterosexuella i flera sammanhang. Det finns alltid människor som tror sig kunna berätta hur det förhåller sig och allt som oftast så är det så kallade kristna som tolkar det åt oss som inget begriper och åt de osäkra tonåringar som tror att deras känslor styrs av skuld- och skam tack vare kyrkans hållning.

De smeker med ena handen och slår till rejält med den andra. Fortfarande år 2012.

Nu heter han Tomas Brunegård, styrelseledamot för Smyrnakyrkan och han säger det som alla med så kallat kristet förtecken sagt så många gånger tidigare:

Vi exkluderar inte människor. Men vi tolkar Bibeln som att äktenskapet ska vara mellan en man och en kvinna.

Så får man tycka och så får man se på oss människor, men att påstå att man inte exkluderar är ju ren och skär lögn. För det är precis det man gör! Man exkluderar de människor som valt en annan väg och kanske är det så att just denna kyrka står för sådant, men då ska man faktiskt vara öppen och ärlig med det. Då ska man inte smeka med ena handen och sen klappa till när man får reda på att det finns människor som kan älska, oavsett kön. Just denna inställning där DE tror sig kunna berätta och styra osäkra människor gör mig alltmer vred ju mer jag själv begriper av de mekanismer som de använder sig av.

Anledningen till att just denna kyrka nu kommit på tapeten är att de förvägrat Peter Härnstam att bli medlem eftersom han planerade att gifta sig med en man. Då blev han paria och omöjlig, vilket han inte var tidigare. Det går ju liksom inte att tolka det på annat sätt.

Det är just detta hyckleri och denna dubbelmoral som jag reagerar emot. Säg då rent ut då istället att ni inte accepterar vissa människor just på grund av sexuell läggning och påstå då inte att ni inte exkluderar människor, för det är just det ni gör!

Sen är det ju detta med att denna exkluderande Smyrnakyrka får statliga bidrag, vilket går emot alla de regler och förordningar som finns där det just handlar om att människor INTE ska exkluderas på grund av vem de älskar.

Tomas Brunegård står för en dubbelmoral och ett hyckleri av sämsta snitt. För mig är det hederligare att prata rent ut och säga det man faktiskt tycker, men det klart då ryker väl de statliga bidragen all världens väg?!! Sen får människor kalla mig politiskt korrekt eller vad de vill, men att göra människor osäkra i sina känslor gör ingen gott och är man då tonåring och befinner sig i trångsynta religiösa sammanhang så kan det få ödesdigra konsekvenser när man växer upp och tvingas leva på ett sätt som går emot allt det som ens inre längtar efter.

Censurera inte historien

Tidningen Vision skriver:

Om historien inte är rumsren, ska vi glömma den eller rent av skriva om den? Ska Tintin, Pippi Långstrump och Bibeln gömmas under disken på biblioteken för att bara lånas ut till forskare? Eller ska vi skriva om böckerna så att de passar 2012 års etik och moral?
Nej, historien är just historia som vi kan lära oss massor av. I stället för att censurera historien, diskutera det som skrivs, filmas och tycks idag. Där klichéer av män och kvinnor blir till en ny norm, där hudfärg och religion trycks in i förutbestämda mallar, där våra skal blir viktigare än det som finns innanför.
Censur är aldrig rätt, varken av historien eller i nuet. Och det är i en fri debatt vi skapar framtiden.

Amen!

Långfredagen ur flera perspektiv

Förr i tiden så var långfredagen en lugn och stillsam dag. Den skulle präglas av sorg och många klädde sig i svart. Så sent som 1969 så var det förbjudet att vara ute på nattklubb den här kvällen, restauranger hölls stängda och handla var det inte tal om.

De hette då att det skulle råda “Allmän frid” och många barn fick inte leka denna dag utan det var stillhet som skulle råda även för de små. Sveriges Radio spelade bara psalmer en dag som denna. Detta märkliga fenomen pågick alltså ända fram till 1969.

I den kristna delen av Sverige så kallas den här veckan för Stilla veckan. Man har passionsgudstjänster där bibeltexter ur ett av evangelierna läses varje år.

Trots att jag har jobbat inom Svenska kyrkan under många år så har just den här dagen inte haft någon större betydelse för mig. Visst, jag ser människor som korsfäster sig i sympati med Jesus runtom i världen och jag förstår innebörden av deras handlande.

Min tro på Jesus är inte starkare än min tro på vilken annan historisk person som helst. Att Jesus funnits, det tror jag på men att alla berättelser om honom verkligen inträffat är jag mer skeptisk till. Jag tror att många genom åren har velat att det skulle ha varit på ett visst sätt och då ändrat de historier som vi idag läser om Jesus och hans liv. De som använt och använder religionen som ett sätt att få makt och styra andra människors liv genom Bibeln och dess berättelser.

Fast jag ser ändå Jesus som en symbol för hoppet, för att vi människor ska kunna försonas en dag och faktiskt när jag är riktigt ledsen som en fadersfigur, en som finns där oavsett hur jag mår. Det är tankar och känslor som kommit mer de senaste åren för mig och speglar nog min egen saknad efter en far, en rot någonting att luta mig själv emot. Men det är mer på ett symbolisk plan som Jesus då får iklädda sig det hoppet för mig.

Så jag kanske tror på Jesus ändå på något märkligt sätt? Ibland önskar jag att det fanns oberoende texter som inte är nedsolkade av religiösa dogmer och antaganden där det många gånger handlar om att ge mig skuld och tacksamhetskänslor mot någonting som jag medvetet inte vet ett dugg om. Att se på Jesus som en viktig historisk person som enade människor måste ju gå utan att för den skulle behöva tro på hela paketet.

Långfredagen ur mitt perspektiv är just dessa tankar. En dag av vila blir det ju dessutom eftersom jag inte jobbar.

Thorsten Flinck sa precis tidigare idag på Nyhetsmorgon att dagen är till för att kölhala svikarna på ett kärleksfullt sätt… även om jag inte riktigt förstår vad han menar, så låter det ganska bra. Att försöka försona sig med de man har komplicerade relationer till, oavsett om de finns på plats fysiskt eller inte.

Tänk hur ofta jag funderar på varför man är där man är. Vad som gör att just jag hamnat i de relationer och sammanhang som jag gjort. Mitt problem är väl att jag funderar på varför alldeles för ofta och då glömmer bort att leva överhuvudtaget.

Hedersrelaterat våld existerar

Detta är en utmärkt dag att skriva om de kvinnor som i vårt land sitter fast i familjer där hedern styr. Det är inga undantagsfall utan är mer vanligt än vad som framgår i riksmedia. Ungdomsstyrelsen kom ut med en rapport 2009 Gift mot sin vilja [ladda ner som pdf] där statistiken talar sitt tydliga språk.

Snittat så är det ca 70 000 ungdomar i Sverige som inte får välja fritt vem de ska gifta sig med och av dem är 8 500 oroade över sin livssituation just för att de är så begränsade där hedersproblematiken är det centrala. Uppdelat på kön så är det 6,6% av alla kvinnor men även 3,8% av männen som känner sig begränsade i undersökningen. Mer om rapporten hittar du här!

Att “råka” falla ut genom ett fönster eller balkongen, i värsta fall bli dödad av sin far eller misshandlad av sina bröder eller manliga släktingar eller bara försvinna och inte mer kommer tillbaka till Sverige förekommer i vårt jämställda land. Ett land där de offentliga feministerna aldrig ger denna fråga något utrymme. Inte vad jag har hört i alla fall.

Det är en annan problematik kring detta våld, även om allt våld mot kvinnor givetvis ska fördömas. Jag har själv sett det på nära håll och ingen ska ens behöva ifrågasätta mitt aversion gentemot dessa män som slår kvinnor. Men för den skull så kan man inte låta bli att prata även om detta. För det existerar och de har sina egna mekanismer som skiljer sig just för att religion och hela släkter ibland sanktionerar att detta kan fortgå. Kvinnan är totalt utsatt och kan vara det under många år.

Att inte våga ens tala om hederskulturen och dess våldsamma män är skymf mot de drabbade kvinnorna och vi måste våga just detta utan att ses som rasister eller att man fiskar i grumliga vatten. För vad ska man göra om inte prata om det? Ska det bara få fortgå år efter år i vårt land eftersom vi är rädda för att stöta oss med religioner och sådant som för många verkar heligt till vilket pris som helst. Jag tycker ju inte det.

Att komma till Sverige och tvingas leva efter uråldriga sedvänjor, ofta med religiösa inslag och ett mansförtryck där man med religionen som täckmantel utövar makt på sina kvinnliga släktingar är något som det officiella Sverige starkt och tydligt måste ta avstånd ifrån. Separata badtider, undervisning bakom skärmar med burka i vissa fall och tydliga klädkoder för att ens gå ut är något som inte ska förekomma i Sverige. Inbilla inte mig att dessa kvinnor lever ett sådant liv i Sverige av fri vilja. Det finns ju till och med platser i Sverige där män styr över kvinnor och kollar om de är rätt klädda när de går ut på fest och sådant. Moralpoliser i Sverige år 2012 är faktiskt någonting som förekommer på platser som ska styras av svensk lag, men idag styrs av män med religionen som täckmantel.

Varför pratas eller skrivs det inte mer om den verklighet som många kvinnor i dagens Sverige lever under? Återigen, var finns dagens offentliga feminister som uttalar sig så ofta i andra frågor? Är de rädda för att bli stämplade som intoleranta eller som islamofober om de fördömer dessa män? I Sverige borde väl alla kvinnor oavsett bakgrund vara lika viktiga att kämpa för?

Hittar jag någon eller några som skriver om just detta idag så lovar jag att en länk kommer här. Men jag är ganska säker på att det kommer att vara heltyst.

Uppdaterat:
Wendela delar idag ut ett pris till systerjouren Somaya för sitt arbete mot hedersrelaterat våld. Artikeln är väldigt informativ och förstärker bilden av att det är många kvinnor i vårt land som behöver hjälp.

Jag hade fel. Är positivt överraskad över att Aftonbladet tar upp detta.

Relaterat:
Glöm aldrig Pela och Fadime
Terrafem

Läs även andra bloggares åsikter om Internationella kvinnodagen, hedersvåld, jämställdhet, kvinnor, religion, politik, intressant?

Omskärelse – religiös rättighet?

Är det religionsfrihet att tillåta omskärelse av små pojkar i ? Är det som Göran Rosenberg skriver i en debattartikel ett frontalangrepp på judendomen om man inte tycker att sådant hör hemma i ett civiliserat och sekulärt samhälle? Att hänvisa till tradition och att det alltid har varit så, det håller inte anser jag. För i så fall så kan ingenting i vårt samhälle förändras om man använder sig av den argumentationsmetoden. Förre folkpartiledaren Bengt Westerberg, prästen Annika Borg (bilden) och ordföranden för Humanisterna Christer Sturmark resonerar i denna fråga på ett nyktert och sunt sätt i en debattartikel från den 2/1 2012:

Vi har argumenterat för att spädbarn och småpojkar inte ska utsättas för icke-medicinskt motiverade ingrepp i sina underliv. Religiösa övertygelser eller traditioner måste vika för denna princip.

Det är orimligt att se tanken på ett förbud mot omskärelse av spädbarn och småpojkar som motiveras enbart av symboliska skäl som ett stormangrepp på religionsfriheten. Religionsfrihet innebär inte att allt är tillåtet. Friheten att utöva sin religion gäller inom de ramar som den sekulära staten fastställer.

Påfallande i diskussionen har varit att synsätten inom judendomen har kommit att helt dominera. Småpojkar som omskärs i den muslimska kontexten har därför blivit dubbelt osynliggjorda. Det rör sig om lite äldre småpojkar, mer medvetna men utan rätt att få välja.

Det enda rimliga är att den som önskar göra detta ingrepp gör det efter eget val i vuxen ålder.

Att just religionen ska stå över de sekulariserade samhällets lagar, det är någonting som jag har väldigt svårt för. Detta med omskärelse finns inte bara i judendomen utan praktiseras även inom islam på sina håll. I Sverige omskärs varje år ett fyrtiotal judiska pojkar, samt närmare tre tusen muslimska pojkar. [Källa]

Religionsfrihet innebär inte, precis som skribenterna skriver att allt är tillåtet. Var finns valfriheten för de som blir omskurna?

Debatten har fortsatt under hela januari i bland annat Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Kyrkans Tidning och har varit så infekterad inom Svenska kyrkan att prästen Anna Karin Hammar skrivit till Domkapitlet i Stockholm stift där hon ifrågasätter Annika Borgs ställningstagande:

Kan en präst i Svenska kyrkan förespråka ett förbud av omskärelse mot pojkar eller ställa sig bakom idén om ett sekulärt samhälle?

Anna Ekström tar i så hon nästan spricker på Newsmill i ämnet. Hon jämför på fullaste allvar förslaget med majoritetssamhällets socialiseringsåtgärder, negativa erfarenheter av skolan, små barn som gråtande lämnas på dagis och till och med barn som döps gråtande. Här är det ju lätt att falla in i samma brutaliseringsargumentation som Ekström tar till, men jag låter bli. Återigen kan jag bara använda det argument som jag anser rimligt och det handlar inte om något jude- eller islamhat från min sida. Att skära i ett barn utan att de själva får välja, det är så i grunden fundamentalt fel och det kan ingen tradition eller religionsargument ändra på i mitt sätt att se på oss människor.

Relaterat:
Kyrkans Tidning – Kristna och judar gör uttalande om omskärelse
Svenska Dagbladet – “Vi tar ställning för barnet”
Kyrkans Tidning – Till försvar för den sekulära staten

Andra bloggar i samma ämne
Anna Karin Hammar – Teologifestivalens blogg – Rätten till identitet
Certatio – Är det inte själva poängen med en intoleransutredare?
Germunds blogg – Omskärelse på barn är övergrepp…
Jan Sjöbergs blogg – Omskärelse
Humanistbloggen – Argument för omskärelse: det judiska perspektivet
Hans Iwan Bratt – Judarnas bibel kräver inte omskärelse

Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, religionsfrihet, judendomen, islam, religion, intressant?

Camping säger att det är slut på fredag

Nu är det dags igen. 90-årige Harold Camping med radiostationen Family Radio, hävdar ånyo att jorden ska gå under. Detta är hans tredje försök och nu ska det ske på fredag, den 21 oktober.

Hans tidigare missar berodde på matematiska felräkningar. På fredag är det enligt Camping exakt 7 000 år sedan Noak gav sig iväg med arken och då kommer jorden att gå under. Han är lika säker nu som han varit tidigare.

I mitt stilla sinne så undrar jag varför det just är 7 000 år som är det magiska och inte något annat år? Han får ju om inte annat uppmärksamhet och som ni alla vet så är det just det som driver många egon runt om i världen.

Jag bloggar och Camping hävdar att jorden går under, vi har alla våra sätt… (;-)

Läs även andra bloggares åsikter om Harold Camping, Family Radio, Bibeln, domedagen, intressant?