London närmar sig

London 2010 när jag var där med Frida.

Nu är det bara timmar kvar innan det är dags att lyfta mot London. Jag längtar verkligen efter denna resa och att flyga känns inget speciellt. Just nu kanske skall tilläggas, men det känns faktiskt lite annorlunda mot tidigare. Tidigt på torsdagsmorgonen så lyfter planet. Om nu väder och vind sköter sig som det ska.

Har redan börjat packa litet…

Idag var jag ju också tillbaka till tandläkaren. Det läker på fint sa hon, men jag ska fortsätta med bakteriedödande i en vecka till. Så det blir att ta med sig en liten flaska på resan. Jag gillar verkligen den tandläkaren och ska ånyo försöka mig på att fixa gaddarna mina. Förutsättningarna är bättre än någonsin.

Jag älskar mina barn högst av allt, det vet ni. Men ibland sliter det på att vara ensamförälder. Varför just i dag tänker jag inte säga detaljerat, men även jag kan ruttna ibland på vissa saker och både bli trött och ledsen. Så var det ikväll och jag gick in i kryptan en sväng. Och somnade till… så nu blir jag väl vaken halva natten. Att gnabbas och tjafsa, det gör väl alla ibland, men vissa gånger så känns det mer än andra. Så var det ikväll för mig. Men det brukar ju gå över, fast just i sådana här stunder så saknar jag ett vuxet bollplank.

Jobbet är så stimulerande dessa dagar. Chefen vill prata med mig om tillfälligt förändrade arbetsuppgifter eftersom personal saknas. Det bästa i det är att hon då kanske bestämmer att jag ska sköta vissa saker före andra, saker som för mig är mer utvecklande. Känns positivt.

Hopp om livet har jag.