Resan till London 2010 – del II

Jag och Frida var i London 8-11 juli. Här kommer fortsättningen av min reseberättelse. Del I hittar du här!

Den tredje morgonen så sov vi ut ordentligt. Ganska trötta efter gårdagen. När Frida gjorde sig i ordning så tog jag några bilder från vårt hotellrum. Det var ganska trångt och att duscha tog sin lilla tid. Tredje bilden föreställer den utsikt vi hade från vårt fönster. Mot personalingång och en stor jävla fläkt eller vad det var som väsnades en del.

Ja, det var ganska påvert trots de tre stjärnorna. Men vi åkte ju inte för att vara på hotellet, så det var ändå ok. Queensway rekommenderas enbart för de som söker förvaring.

Här står vi och väntar på bussen på Praed Street i Paddington.
Dagens första mål var Camden Lock.

Praed Street och jaget.
  
Vi köpte med oss varsin muffins som vi goffade på under bussfärden.  
Framme i Camden. En liten promenad till vårt mål och fantastiska väggfasader såg vi. Här en stor vit gungstol.

Här har vi hittat Camden Lock och Frida har börjat jakten…

Mitt intryck av Camden Lock är att hur går det ihop sig för alla försäljare? Många säljer ju väldigt lika saker och skillnaden är hårfin. Frida var ju i första hand ute efter vinyler och CD-skivor med Bowie, men hon kollade även efter Beatles. Ett par killar med tuppkamfrisyrer och nakna överkroppar stod och sålde ut sig själva. För 2 pund så kunde man få fotografera sig tillsammans med dom och de såg så hippa ut att Frida var nära att anta deras erbjudande. Men hon avstod.

 

Vi såg denna ståtliga lejonstaty mitt bland alla stånden.
Efter ett par timmar så började magarna kurra på oss. Vi hittade två trevliga thailändskor som sålde thai och japansk mat. Frida konverserade riktigt mycket med dem och vi fick väldigt mycket mat, mest friterad kyckling, som smakade väldigt gott. Det var ont om platser att äta på, så vårt matbord fick bli en soptunna… (;-)
 
Det var inte bara vi som var hungriga…
Sen var dom bara där! Skorna från Dr. Martens som Frida bara älskade. Jag tror också att det var så att försäljaren inte var så “på” och det avgjorde att hon stannade kvar i butiken. Frida är väldigt känslig för människor som försöker “pracka på” henne saker. Då vänder hon direkt och väljer en ny butik. Hon är också väldigt snabb att “scanna” igenom en butik. Hon ser ganska direkt om det finns något för henne där. Det var ganska fascinerande att följa detta… Jag har skrivit lite om dagen och skorna tidigare här!

Frida letade efter en speciell tröja i en speciell färg. Hon hade sett den tidigare, men då bara i vitt. När vi var på väg tillbaka och skulle ta oss till hotellet så fanns den DÄR! Den tröjan hon ville ha!

Besöket i Camden Lock var väldigt roligt och intensivt. Det var mycket folk, svettigt och rörelse. Jag borde ha haft mer koll på pengarna eftersom vi gjorde av med lite mer än vad som var tänkt. Det gjorde ju att sista dagen blev lidande. Men nu i efterhand så tycker jag ändå att det var värt denna snedbelastning eftersom Frida blev så nöjd med det hon handlade i Camden. Och för mig är det absolut det viktigaste.

Efter Camden så vilade vi ett tag på hotellet. Sen var det dags för ny utflykt och den här gången var målet Rupert Street och Old Compton Street, de mer “gayiga” områdena av London. Vi steg av vid Piccadilly Circus och där susade en rosa lång limousin förbi..

På Lyric Teater, Shaftesbury Avenue så gick Thriller Live som förstås handlar om The King of Pop. Det hade varit någonting att se det.

 
Gayshopen Prowler fick ett besök av oss. Den ligger på Brewer Street. Vi gick vidare sedan på Rupert Street och kollade in gatu- och publivet. Det var en sådan skön och avslappnad stämning överallt.

Denna butik på Old Compton Street var jag ju bara tvungen att ta en bild på. En spritbutik med mitt födelsenamn och den stavning som min mor valde.
 
Bara åsynen av regnbågsflaggan gör mig glad, så att se den på Frith Street och puben Ku Bar gjorde att humöret steg.

På Old Comptom Street ligger Prince Edward Theater. Just nu kör de Jersey Boys och precis när vi gick förbi teatern så verkade det vara paus eftersom det var fullt av folk på balkongen.
Efter lite fish & chips så gick vi vidare. Här poserar jag så villigt på Regent Street.
23 Heddon Street. Frida på platsen där David Bowies omslag till Ziggy Stardust gjordes.
Oxford Street och butiken som troligtvis drivs av hela familjen. Vår buss fastnade ett tag här och jag kunde inte låta bli att studera människorna i butiken. Mamman som stod i kassan, pappan som pratade med kunderna och sonen som stod utanför och kollade. Det var i alla fall min bild av det hela. Fascinerande skådespel och jag tror att många familjeföretag fungerar på det viset i liknande miljöer.

Rakt fram ligger S:t Mary hospital. Till vänster så kommer man till “vår” gata London Street och sedan vårt hotell som låg på Sussex Gardens. Vår tredje dag i London var därmed slut.

Den sista dagen skulle vi vara ute från hotellet redan klockan 11. Vi hade mycket mer packning, det var varmt ute och punden var väldigt få så vi tog en kortare promenad förbi Paddington station och kollade in Craven Hill. Men vi tröttnade fort och tog oss till tågstationen.
Nere på tågstationen var det svalt och skönt. Vi tog Heatrow Express ganska tidigt eftersom vi inte hade så mycket mer att göra i London.
Väntan på Heathrow varade i många timmar, men Frida var tålmodig och på något konstigt sätt så fick vi tiden att gå utan att bli helt hispiga.
Helt plötsligt så kom han gåendes till gaten mitt emot oss. Jag trodde inte mina ögon, men jag var säker på min sak. Jag SMS:ade och reaktionen lät inte vänta på sig. Vi fick kontakt och sedan så pratade vi tills det var dags för honom att gå på sitt flyg till Stockholm. Att träffa F på Heatrow var verkligen en högoddsare, men det gjorde min dag och resten av vår väntan gick mycket lättare.
Frida med sin nya tröja och sina nya skor och jag tycker hon är så fin. Tiden går så fort… min lilla tjej har blivit så stor.

Heathrow 11 juli 2010. Det går plan i parti och minut…

Vi blev tröttare och tröttare och fjamsigare och fjamsigare… (;-)
Frida satt vid fönstret och jag passade på att ta några bilder. Under den här resan så var personalen betydligt trevligare och den ena flygvärden var ett riktig kap. Jag vill inte kalla det för flirtande men han var väldigt trevlig emot mig under hela resan och log ett par gånger. Trevligt värre alltså…


Det går ju inte att säga annat än att vyn stundtals var fantastisk från flygplansfönstret.

Vi var i Stockholm 23:35 och tog flygbussen 00:15. En rolig grej var att personalen från flyget också åkte med samma buss till Uppsala. Jag hörde att de skulle till Gillet… den snygga flygvärden kände igen oss och hejade så fryntligt och leende…

Vi var i Uppsala vid 1-tiden och jag trodde att det skulle gå någon nattbuss ut till förorten. Vi satt och väntade på 1:30-bussen då en taxibil stannade. Han sa med bestämdhet att det inte gick några nattbussar på söndagskvällen. Så det slutade med taxi ut till förorten och kanske var det lika bra det, för vad jag fattar så hade han rätt.

Jag somnade efter 3 och Anna hade varit till mig med Ellet innan vi kom hem. Linn var barnvakt och nu skall hela familjen vara hos mig i två veckor. Det känns gott att ha barnen omkring mig under ett par veckor.

Med dessa ord så slutar här min reseberättelse och Frida tycker att det var bra och det räcker så långt för mig, mer än ni kan ana…

Resan till London 2010 – del I

Jag och Frida var i London 8-11 juli. Vi flög med British Airways och här kommer min berättelse kryddad med massor av bilder. Mycket av det jag skriver blir väldigt “internt” och det gör jag ju för att detta är min digitala ordbok. Många bilder kanske är obegripliga för er, men för mig är de förknippade med minnen…

Planet gick 09:20 från Arlanda. Vi startade tidigt på morgonen och gick upp före fem. Jag tror Frida var uppe ytterligare en timme tidigare för att göra sig i ordning. Mer bilder och ord från dag 1 finns här.

Det var en del tomma platser i planet. Här kan jag säga att jag var ganska nervös, men ändå inte. Svårt att förklara.

Rad 6 satt vi på och detta var min utsikt när vi var uppe i luften. Det är väl så att framför mig så sitter de som åker första klass. Vi blev serverade skinksmörgås och en kopp kaffe av en ganska likgiltig manlig flygvärd som inte gjorde min resa bekvämare. Det är obehagligt att flyga, varken mer eller mindre. Det funkar, men jag kommer aldrig att bli bekväm i luften oavsett hur resan är.

När vi kom av planet så var det kontroll av bagage. Det gick smidigt och vi behövde inte gå in i de “lådor” som fanns där man blev kroppsvisiterad. Men jag kände en oro inför att ha eget ansvar över allting och det präglade mig nog ganska mycket. Frida tyckte jag var nervös och det stämde.

Här sitter hon på Heatrow Express som var ett mycket smidigt sätt att ta sig in till London. Det tog inte mer än 20 minuter.

Tåget gick till Paddington station. Detta är dock ingången till tunnelbanan som var bland det första vi såg när vi kom upp från tåget. Det var en härlig känsla att vara framme, även om jag fortfarande var väldigt “stirrig” innan vi hittat vårt hotell.
Sådana här boxar fanns det vid många övergångsställen.
Här sitter vi på Burger King och den känslan jag då hade inombords syns så tydligt på bilden tycker jag. Ensamt ansvar över Frida i en storstan. Vet inte vart hotellet ligger och vet inte riktigt vad vi ska “börja”. Här kände jag verkligen vilken trygghetsnarkoman jag är. Att jag liksom alltid måste ligga steget före och veta allt. Gör jag inte det så blir det jobbigt. Så nu i efterhand vet jag att detta var jävligt nyttigt för mig. Men då, när bilden togs, så var känslan inte rolig.
På Burger King i London, där kastar man allt i samma soptunna…
Sådana här fina arrangemang borde finnas i Sverige också tycker jag. Vi hittade vårt hotell tillslut och fick lämna våra väskor i receptionen eftersom rummen är klara först kl 14.00.
Så vi tog en promenad för att leta skivaffärer. Oxford Street och musikbutiken hmv är här på gång.
Frida shoppade många Bowieskivor.  
John Lewis på Oxford Street. Jag ville gå in dit och sa när vi passerade att detta tar vi senare, men så blev det inte.

Dominion på Tottenham Court Road kör just nu We will rock you som handlar om popgruppen Queen. Vi gick oss nästan igenom hela Oxford street och det kändes i fötterna.
Berusade av våra första timmar i London så var det en upplevelse att få sittplats högst upp och längst fram i bussen. Vi njöt i fulla drag när vi var på väg tillbaka för att checka in på hotellet.
Efter lite fish & chips så tog vi oss en promenad längst Edgware road. Området kallas för Lilla Kairo och ganska tidigt så förstod vi varför. Många kvinnor i niqab och männen i rader rökandes vattenpipa. Vi diskuterade mycket varför kvinnorna går omkring i tältliknande kläder trots årstiden och trots att de befinner sig i England. Frida hade svårt att förstå att dessa kvinnor går omkring på det här sättet frivilligt och jag kan ju bara hålla med. Det är liksom svårt att förklara tycker jag men jag försökte så gott jag kunde att det har med deras religion att göra.

På bilden ovan står Frida vid hästhuvudet i brons som finns i närheten av Marble Arch. Det väger 6 ton och kom på plats förra sommaren. Den skulle bara stå kvar i en månad, men av någon anledning så blev den tydligen kvar…  ….vi skulle stöta på detta huvud flera gånger under vår resa skulle det visa sig…

På väg mot Harrods. Husen är magnifika på sina håll, detta tror jag låg på Knightsbridge.
På Harrods var det hysteriskt. Vi åkte upp flera våningar och det var bara lyxgrejor överallt. Vi slogs av att där fanns många kvinnor i både hijab och niqab som handlade. Det kändes som om det var gräddan av mellanösterns rikaste medborgare som handlade där. Vi hittade knappt ut efter att ha sprungit omkring och kollat ett tag. Miljonärernas varuhus och för oss hade vi max haft råd med en tvål, men det struntade vi i. Vi kände bara tröttnad och ville därifrån.
The Serpentine, Hyde Park. Jag må låta tjatig nu med även dominerade muslimska kvinnor i tältliknande hijabs och i många fall niqab. De hade stolar i parken och satt i grupp och kollade in de som passerade. Lite förvånad är jag över att det fanns så många kvinnor i London som går klädda på det sättet.

Men det var roligt att gå igenom Hyde Park på kvällen och titta på folk. Ett fint minne.

Vi hade rejält ont i fötterna innan vi nådde hem till hotellet. Det kändes som om vi gått mil, denna första dag i London.

Vi var trötta på morgonen och Frida hoppade över frukosten. Jag pallrade mig dit och har skrivit om den i en tidigare post som du hittar här.

 
Dag 2 så stod bland annat Madame Tussauds på programmet. Trots att jag hade köpt biljetter i förväg så var kön omfattande i hettan. Det tog ett bra tag innan vi kom in. Dessutom så “missade” jag Madonna och det var nog det tråkigaste av allt. Jag såg henne inte någonstans och nu i efterhand så misstänker jag att hon var placerad i början av huvudingången. Vi släpptes in på en sidoingång, där vi missade första trapporna upp mot hissarna. Vi kom direkt till hissarna och jag misstänker att Madonna stod vid huvudingången… där fick jag…!
Några av de kändisar jag ändå såg:
 
Susan Sarandon, skådis.

Nicole Kidman, skådis.

Helen Mirren, skådis.

Leonardo Di Caprio, skådis.

 

Ovan från vänster: Alfred Hitchcock, regissör. Prins Charles och Camilla Parker Bowles, kungligheter. Stephen Hawking, forskare och Oscar Wilde, författare.
The Beatles. Paul McCartney tycker jag är ok, Ringo kanske också går an, men sen? Nja, jag vet inte jag. 

Kring Michael Jackson var det packat med folk. Så att få till den här bilden utan en massa människor med tog sin lilla tid.
Britney Spears

Tony Blair som var premiärminister mellan åren 1997-2007 står i bakgrunden av järnladyn Margret Thatcher som styrde landet mellan 1979-1990.

En massa läskiga gubbar hade en sida bland dockorna. Iraks diktator, Kubas Castro, Khadaffi från Libyen och Tysklands Adolf Hitler.

Vi gick ner i skräckkabinettet men varken Frida eller jag var på humör för att bli skrämda, så vi fortsatte raskt vidare. Allt avslutades med en tur genom Englands historia och det var nog det bästa av allt. Tyvärr så var det fotograferingsförbud under färden, men man fick köpa en bild som de tog på oss. Sen var det dags för ny bussfärd, nu mot Brixton. Vi skulle försöka hitta David Bowies födelsehem och där han bodde sina första år i livet.

På vägen mot Brixton så passerade vi Trafalgar Square, Big Ben, London eye och parlamentet. Jag såg också 10 Downing Street på en bits håll från bussen. Anledningen till att vi inte stannade på dessa ställen berodde främst på att både jag och Frida såg detta förra gången när vi var i London, men också på att tiden inte räckte till.
Vi började med att besöka marknaden i Brixton (Brixton Market). Det var lite läbbigt med alla döda djur som hängde i parti och minut i den hettan. Dofterna var inte roliga på sina håll. Men det fanns en del kul annat att titta på. 
Vilket fint namn denna shop har! (;-)
Jag yrade runt som en höna. Hittade inte rätt och jag kan bara skylla på mig själv och kanske lite på hettan. Men tillslut så fann vi skylten!!
Frida vid ingången till David Bowies första hem.
40 Stansfield Road ser idag övergivet ut. Ganska nedgånget faktiskt och det tyckte vi var lite konstigt att ingen “tar hand om” hans barndomshem.

Brixton och väntan på buss som ska ta oss tillbaka till de centrala delarna av London.

Vi steg av bussen vid Piccadilly Circus och tog oss en promenad. Regent Street är en fin gata tycker jag. Där hittade vi…

Buzz Lightyear på leksaksvaruhuset Hamleys. Efter ett tag förstod efter ett tag varför Toy Story-grejor var inne igen. Film nummer 3 är nämligen på gång… 
Det ser ut som om Frida hittat någonting i örat på Buzz.
London Street var vår “husgata”. Här gick vi varje dag till och från våra utflykter. Här handlade vi busskort, vatten, godis och så käkade vi italienskt en kväll. Sussex Gardens är den korsade gatan…

…där vårt hotell Queensway låg.

På den italienska restaurangen San Marco på London Street så åt vi en god lasagne till middag. Det var ett trevligt ställe och vårt nöje blev att försöka gissa vart de andra gästerna kom ifrån. Det jag minns bäst är porträttet på Elizabeth II och den i ansiktet sprängröda gubben som svepte en flaska vin i sin ensamhet. Själv så nöjde jag mig med en flaska vatten.

Efter middagen så var vi sugna att gå på bio. Jag hade föreslagit Odeon som ligger vid Marble Arch och där såg vi det enorma hästhuvudet igen…
Vatten med fontäner och en liten torr gulaktig gräsmatta samlar en del vid Marble Arch.
Biljetter till Predators på Odeon. Filmen? 2 av 5 i betyg. Jag är egentligen inget fan av alienfilmer, men vad gör man inte för att få gå på bio i London… (;-)
Frida vid “hästhuvudet” där vi väntade på att klockan skulle slå 21 och filmvisningen kunde ta sin början.

Två saker som inte är som på svenska biografer. För det första så får man ta in mat och sådant i salongen, så det var dofter av kyckling bland annat under filmen. För det andra så körde de reklam i över en halvtimme innan filmen började. Det kändes väl maffigt och filmen var inte slut förrän vid 23:30. Bussen tillbaka till hotellet var ganska tom…

Här tar första delen slut. Fortsättning följer…

London 2010 – Dag 4

Eftersom jag planerat illa rent ekonomiskt så kommer dag 4 mest bli en dag av väntan. Vi har knappt några pund kvar och eftersom Forex tydligen inte finns kvar i London så är situationen på det här tråkiga viset.

Vi ska vara ute från hotellet kl 11 och det betyder att vi har nästan 10 timmar av icketid idag. Hur roligt är det? Planet går 20:10 ikväll och vi är tillbaka i Sverige vid halv tolv, svensk tid.

Jag fick med Frida på frukosten idag och jag kan bara hålla med henne om att den inte är något vidare. Speciellt inte för henne. Frukostbordet bestod av en tallrik med ägg, två jucier, ett par skålar med flingor samt en tillbringare med mjölk. Där fanns också youghurtförpackningar som vi kan köpa i butiken hemma. Just det jag glömde croissanter som också finns på det stora frukostbordet.

Så fort man kommer in och ska äta frukost så frågar de om man ska ha te eller kaffe. På borden så finns små färdigförpackade marmelader och hård ost som omöjligt låter sig att bres på de trekantsdelade ljusa bröden som de också kommer in med i begränsad upplaga. Har man tur så räcker kaffet till två normalstora koppar. Kontinental frukost? Nja, jag vet inte jag… det saknas en del för att jag ska tycka att det är en bra frukost de bjuder på.

Ett enda slags bröd. Ingen skinka, korv eller något annat än den hårda förpackade osten. Visst funkar det, men det är inget jag vill äta varje morgon och för Frida fanns det nästan ingenting som hon gillade.

 
Efter kl 11 så vet jag inte riktigt vad vi ska göra idag. Utan pund så står vi oss slätt. Att ta sig ner till stan är ingen idé med den packning vi har och den värme som råder. Vår fötter orkar inte heller gå så långa sträckor längre. Visst finns det sämre alternativ än att “chilla på Paddington” men det blir lite väl lång tid tycker jag. Lite positivt också…. vädret har varit fantastiskt och vi har haft sol varje dag. Ibland har det nästan varit lite för hett, men det har gått bra med mycket vatten.

 

Vi åker nog ut till Heathrow i väldigt god tid idag…. ….hittar jag någon internetaccess så kanske det blir några rader till idag…