Servettgult, snorhalt & oro

Jag vet, jag vet… men gratis är ju så gott, även om det är GULT… servetterna kan ju stå framme till finbesöket på fredag då Anna kommer… hon kanske vill använda dem?

Tog även hem allt de andra som var “gratis” idag och ja, jag fick plocka ihop det själv. Men som sagt, jag är väl inte dum heller… gratis var det ju och det mesta kommer jag nog att använda dårå… det mesta…

Ni som tror att vintern är på väg bort, ni ser ju själva… slå på rot gjorde jag dock inte men fällorna på väg hem från butiken är många. Halt som sjuttsingen. Klarade mig dock idag utan blessyrer.

Dessa tulpaner skickar jag i tanken till en av mina bästa vänner som inte mår så bra just nu och som är inlagd på sjukhus för en operation. Mina tankar är hos dig just nu.

Grus i maskineriet

Andra dagen av GIP:en och dess införande på kansliet. Mitt jobb ska gå över i en gemensam IT-plattform med rikskansliet. Igår så kändes det ganska ok. Backuperna tog visserligen lite tid, men det tuffade på vad jag förstod.

En nypa frisk luft från jobbets ena balkong visar denna slottsvy.

Det är ju en del grabbar som sköter detta från ett dataföretag som är inhyrda från Kyrknätet. Jag hänger inte med på alla tekniska detaljer hit och dit, men idag så börjar jag förstå att det är problem med vissa saker. När jag gick vid femtiden så var det fortfarande inte löst och en viss oro börjar jag allt känna. Det handlar vad jag förstår om kontakten mellan olika servrar för att kunna läsa in ny data på vissa av våra datorer. Det heter ju så fina ord, men de kan jag inte.

E-posten strular också fast där tror jag inte att det är något fara tillslut. Ibland får jag en känsla av att förberedelserna från just rikskansliet eller Kyrknätet inte har varit den allra bästa inför detta införande. Vissa indikationer har jag fått gällande just detta. Att t ex få ett besked att en slags koppling inte fungerar, först efter två dagar av införandet när personal åkt många mil för att testa detta under många timmar på plats. Sen att begära in backuper på vissa saker två dagar in i flytten känns ju inte heller särskilt professionellt. Men jag vågar inte säga så mycket mer eftersom jag just inte kan alla tekniska delarna i det hela. Oron finns dock där eftersom det är till mig användarna kommer i första hand och ju längre tid det tar, ju mer kritik kommer det att bli. Vi är ju helt i händerna på just rikskansliet och deras personal och hur de så att säga handlägger detta införande.

En kattdetalj från jobbet. Me like cats!

Det jag gjorde idag var att logga in och logga ut användarna i det nya med nya användarnamn och lösenord. Det verkade dock funka bra, men sen ska ju alla applikationer finnas där och det ska funka även från deras egna datorer, datorer som det just nu inte går att läsa in de nya konfigureringarna som de ska ha. Morgondagen blir onekligen spännande… …en viss grusighet i maskineriet känner jag.

Acceptans, tacksamhet och insikt

Från ett fönster på jobbet så såg jag denna dam. Hon påtade och hon grejade med rosorna. Jag stod och tittade en ganska lång stund och hennes noggrannhet var imponerande. Det skulle ligga precis rätt och vara snyggt. Sådant ansvar för en allmän plats imponerar på mig.

Vi drivs av olika saker. För att orka vidare och till och med för att överleva så driver en del på hårt. Man tar på sig ansvar och roller i samhället. Ett engagemang och en lusta. Jag beundrar sådana människor. Tycker det var stort att se denna dam jobba så med den gemensamma rosenrabatten.

Acceptans, tacksamhet och insikt är tre ord som fastnat hos mig. För mig har de orden allt större betydelse. Mer nu än tidigare. Tänker ofta kring dem och blir faktiskt i det ganska lugn och harmonisk.

Acceptans
Vila i det som är. Acceptera sakernas tillstånd. Inte försöka slåss mot väderkvarnar och sådant. Även acceptera den man själv är – med både fel och brister. Tillkortakommanden och att man inte kan lyckas i allt. I det också acceptera att man inte kan vara vän med alla. Vänskap har ett pris och ibland så går det inte att kompromissa mer med sig själv. Acceptera och gå vidare.

Tacksamhet
Så mycket att titta på och vara tacksam över. Tacksamhet är underskattat. Verkligen ta tillvara på det som går och de beslut man kan ändra på. En dag så kanske man inte har de val som man idag har. Så tacksam över att jag fortfarande kan välja en massa saker utan att vara beroende av andra.
Tacksam över relationer och människor i min närhet. Så tacksam för lärdomarna och att allt inte bara snurrar runt mig själv. Ibland så har jag inte förstått vissa saker, men även på den mest trögtänkte så trillar polletten ner så småningom. Tacksam över tålamodet och viljan som trots allt finns där någonstans.

Insikt
För mig är det en punkt då det inte finns någon återvändo. Konstatera och tro sig förstå är en sak, men när insikten finns där, då är det fastslaget i hela mitt väsen. Det är ganska skönt att få insikter, även om de betyder en massa saker som jag trott varit ok tidigare. Insikter är liksom för mig stadiet förbi förhoppningar och en tro på någonting även om många skriker någonting helt annat till mig. Insikt kan man inte få genom tjat och andras ständiga nålstick, en insikt får man bara och då känns allt så självklart. Så ser jag på det och för mig har det ibland tagit många år att verkligen få insikt. Insikt är fint. Det ger lugn och ro.

Sista månaderna så har jag gnuggat mig själv rejält gentemot dessa tre begrepp. Fortfarande så vet jag inte vart det landar helt och fullt. Begreppen förändras över tid, och över att leva ett liv med plus och minus. För mig är det viktigt nu att vara så öppen jag kan mot mig själv. Så öppen och inte gå in i några tankebanor eller göra saker som jag egentligen inte vill. Låta mig själv ta kontrollen över mitt eget liv. Mer medvetet och inte liksom bara lalla med och ta den smärtfriaste vägen.

Acceptansen, tacksamheten och insikten för mig framåt och jag gör det på mitt sätt. Måste göra det på mitt sätt helt enkelt. För att inte förminska och förgöra mig själv och liksom gömma mig bakom och i andras sätt att tänka och leva.

Mina barn börjar bli stora. Min lägenhet börjar bli för stor för mig. Och för dyr. En process har startat. Så känner jag i alla fall. Jag vill förändring. För mig handlar det inte om beslut just nu, utan mer att ett tankefrö har såtts. Det ska få växa vidare i den takt det vill. Men att den kommer att dö av torka, det är inte möjligt såsom det är just nu. Vi är desssutom flera som vill vattna fröet och som vill ha förändring när det gäller detta.

Ingenting kan ju vara för evigt. Ingenting står still. Allt är i rörelse. Försöker man hejda sådant så kan man implodera och bli sjuk. Må dåligt psykiskt och inte riktigt veta vart man ska ta vägen. Känna ångest och oro utan egentlig orsak, och ändå så vet man långt därbak att någonting måste göras. Ungefär så. Det är känslor som är jobbiga att bära och gör man det för länge, då kan det bli farligt för en.

Mer Göteborg

Har mer nu hunnit att “landa” efter min lilla semester nere i Göteborg. Har lite fler bilder som jag vill dela med mig av givetvis. Kommentarer efter varje som alltid.

Från det fantastiska programmet med alla bilderna. Slog upp en sida på måfå när ben och huvud skulle vila några timmar på hotellet. Madonna – I dont give a…

Oro och en klump i magen. Somnade till ljudet av skrikande ungdomar på Heden. Kraftansträngningen var så mycket mer än någon någonsin kan föreställa sig. Men jag drev på och jag genomförde det jag i hjärtat ville.

Heden i Göteborg. På väg till Ullevi. Fick inte i mig någon kvällsmat och vågade knappt dricka något vatten innan. Var väldigt i min egen värld just genom beslutet att trotsa en massa rädslor som inte ville.

Hittar in ganska omgående och blir lättad över läget. Men ju fler timmar som går, ju mer orolig blev jag. Törstig blev jag, men inte vågade jag dricka. Väntade och väntade.

40 000 personer ville se Madonna år 2012. Läktarna var halvfulla.

Här drar konserten äntligen igång. Då har det hunnit gå många tankar genom mitt huvud där mycket handlade om ren vilja att orka hela vägen. Det fanns inget alternativ och den tanken gjorde väl att det kanske blev än jobbigare för varje minut som gick. Men det var värt allting. Så värt.

Mellan 22:30 till ca 00:20 så höll The Queen of Pop och hennes dansare, musiker och duktiga medarbetare på. Tiden liksom försvann i perioder och det gick så fort det hela. Värk, negativa tankar och mitt mående tidigare på dagen var som bortblåst.

Så här några dagar efter konserten så är jag mer och mer fascinerad av hennes version av Like a virgin. Jag mobilfilmande den själv och det är något i den som tar tag i mig. Kolla själv! Har sett den ett antal gånger nu och jag liksom “fastnar i den” och vill inte att den ska ta slut…

Utifrån mitt hotellfönster så såg jag denna fantastiska balkong. Så vacker med alla sina färger och grönska.

Ser ni poolen vid Avalon-skylten? Visst är det fräckt, så säg?

Vy från Göteborg med statyn som jag nu glömt bort vem den föreställer. Kung Karl med någon siffra eller vad det nu va… (;-)

Hela torsdagen ägnades åt Susen. Hon visade mig runt i Göteborg och vädret var fint.

Hon visade mig sitt tidigare stamhak Jamesons och där pubbade vi lite och käkande lunch. Det som var mest fascinerande med stället var att det kom in många äldre människor för en öl och lite snack. Vart ser man det någon annanstans i Sverige?

Vilken skapelse till lunch! Mitt i allt så finns en hamburgare. Själv så tog jag fish & chips som aldrig kan bli fel.

Susen är lika datoriserad som jag är. Det var roligt att äntligen få träffa henne efter alla dessa år. Vi sågs senast 2005 och hann inte med så mycket då. Med henne kan man verkligen prata om högt och lågt…

…och vi har samma syn på väldigt många saker. Hon tvekar inte heller att säga vad hon tycker om saker och ting och vi pratade om både det ena och det andra. Andlighet och en samsyn i dessa frågor som var så befriande. Tack, Susen för din gästvänlighet gentemot mig.

Tack Göteborg, tack Jontas, Madonna och Susen! TACK!

Ämnesröra utan dess like

Lite härliga bilder från mitt fantastiska liv. Måendet är på supernivåer och jag skrattar glatt åt alla som passerar mig. Ett liv i lycka…

Ja, tänk när man kan skriva dessa rader och MENA dem. En del skriver ju alltid på det sättet, vilket i sig måste vara en bedrift. Så fort jag ser ett rosa hjärta eller läser om ordet underbart två gånger på kort tid i samma text, då flyr jag stället. Tvi vale… För jag är ju så ärlig och fin, rak i alla sammanhang och säger alltid vad jag tycker och tänker. Jag har ju så många fina vänner som förstår mig fullt ut och som alltid stannar kvar oavsett vad som händer. Eller? Glashus-Jerry… eller bitterhets-Jerry som en del nog säger och skulle säga. (Ja, jag gillar galenskaps-Jerrybilden så mycket att den får pryda min startsida och andra Jerry-sidor ett tag…(;-))

Nej, fram för galenskapen och mångfalden. Man kan blogga och säga både härligt och helvete i samma post. Det är dessa bloggare som jag gillar. Kolla gärna mina favoriter till höger.

 
Töerier i förorten.

 
Lervälling i förorten.

 
Vattenmassor i förorten.

Idag har det varit riktigt fint väder framåt eftermiddagen. När jag åkte hem och satt på bussen så svettades jag en aning. Det var första gången i år och är väl ett vårtecken om något. Sen när jag hämtade Ellet och sprang till affären två gånger (glömde en sak första svängen som vanligt) så var det ju sol och riktigt nice ute. Mera sånt nu!

I morse var jag slut. Helslut och det är nog det jobbigaste just nu. Att vakna på morgonen. Fast idag kändes det som om jag aldrig vaknade till och dessutom hade jag en del oro i mig mitt på dagen. Jag vet inte riktigt varför, men någonting ville kroppen säga mig.

Har faktiskt köpt hem en liten låda med jordgubbar. Blir det 2-3 st i var så är det bra, men det är i alla fall de första i år. Gammeldags gräddglas blir det också till efterrätten.

Sen har jag bokat både boende och tåg till Göteborg. Den 10 juni så spelar Ringo Starr på Liseberg och Frida vill så gärna se den legendariske ex-beatlen. Självklart så ska hon få det och jag hänger på. Det ska bli spännande att få göra denna grej med henne. Hon får mig faktiskt intresserad av sådant jag aldrig skulle lyssna på om jag valde själv och det slutar väl med att jag lyssnar på både David Bowie och Ringo Starr vardagligdags. Nu måste jag ju lyssna in mig lite på Starr för att inte vara helt borta den 10 juni.