Homofrågan skiljer kyrkor åt

Den etiopiska regeringen måste straffa dem som befinns infekterade med sodomitiska aktiviteter.
Abune Paulos 1925-2012 – fd patriark i den etiopisk-ortodoxa kyrkan.

Svenska kyrkans syn på homosexualitet är felaktig, därför har vi brutit relationen. Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien skräder inte orden. De vill dessutom, tillsammans med andra kyrkor i Etiopien att ett förbud mot homosexualitet ska skrivas in i grundlagen. Idag så är homosexuella förhandlingar redan förbjudna och kan ge upp till fem års fängelse men kyrkans folk vill alltså gå längre än så. Historien går igen alltså, även om det är många år senare i detta land…

De säger vidare att samkönade äktenskap är en svår synd, i strid mot Bibelns lära och Guds plan. Mekane Yesus-kyrkan avskyr sådant och har därför begärt att kyrkor som viger par av samma kön och inte nog med det utan även prästviger homosexuella ska ompröva sina beslut. Svenska kyrkan vill inte ändra sina beslut och därför så bryter de samarbetet.

Men de vill gärna fortsätta att få pengar av Svenska kyrkan, trots de hårda orden mot densamma och intoleransen mot den väg som den kyrkan väljer. Pengar luktar ju som bekant inte och tyvärr blir det ju vanligt folk som drabbas av hur deras ledare agerar.

Det som återigen slår mig är hur oförsonlig och hur stor plats just detta med homosexualitet får i vissa kyrkliga sammanhang. Svenska kyrkan har ju på ett mycket bra sätt kommit förbi detta och jag är säker på att om några hundra år så kommer de att ses som en ledstjärna för öppenhet och tolerans, även mot de som är intoleranta och inte vill ha med dem att göra längre. Att tron och tolkningarna får vara så pass vida så att människor känner sig välkomna och inkluderade och inte tvärtom, det som den etiopiska kyrkan sysslar med och det som den svenska höll på med för hundra år sedan.

Pride ska vara öppet

Med rubriken Gratis Pride kan bli ett zoo för hbt skriver bloggaren Micke Kazarnowicz en del saker som jag reagerar på. Jag förstår faktiskt inte problemet med den öppenhet som festivalen nu visar upp. Jag anser att han har direkt fel när han skriver:

När andelen heteropersoner blir för hög jämfört med hbt-personer upphör frizonen att existera – hur välvilligt inställda heteropersonerna än är.

I min värld så handlar det inte om läggning utan om en acceptans och det tror jag att man kan ha oavsett vem man är och vilken läggning man har. Resonemanget som Kazarnowicz för blir ju rentav kontraproduktivt. För var det inte hit gayvärlden ville komma? Att vara en del av samhället och dela upplevelser med alla andra? Att ens tänka tanken att stänga in sig igen med markeringar att man är en av de där som är på Pride och har tillgång till området, det anser jag att gå tillbaka till något som inte gagnar homo- och bisexuella.

Pride ska vara öppet. Så öppet som det bara går. Nu har jag inte varit på Pride i år och vet inte riktigt hur det har fungerat rent praktiskt med årets upplägg. Men jag har inte läst ännu om bråk och negativa saker, så det verkar ju vara en succé. En frizon även om man inte sätter upp murar, eller? Det måste ju vara bättre att vara öppen och välkomnande än tvärtom oavsett vad det handlar om? Kazarnowicz fortsätter:

Men Pride är inte till för heteropersoner. Pride handlar inte om att visa­ hur vanliga och normala bögar, flator, bin och transpersoner är, och att vi därför förtjänar tolerans. Tolerans som är villkorad med ”så länge du beter dig som vi vill” är inte mycket till tolerans.

Här gör Kazarnowicz till talesperson för alla heteros anser jag. Vad vet han vad de som kommer till Pride tycker och anser? Detta är ju hans egna slutsatser och tankar och inte något jag tror representerar en stor del av den heterosexuella majoriteten som besöker Pride. Många är säkert nyfikna och tar sig dit för att titta och jag tror istället att det kan öka acceptansen när de ser att de allra flesta är som de själva. Är det något fel med att vara så kallad vanlig och normal även som bög eller flata?

Min inställning är helt klar och det är att Pride ska vara öppet för ALLA. Det gagnar utvecklingen för toleransen för HBTQ i Sverige. Skulle Pride nu bestämma sig för att gå tillbaka till stängda ytor och dyra inträden så anser jag att det är ett steg tillbaka. Sen kan Kazarnowicz kalla det vattenfestival, heterofestival eller vad han vill. Människor ska samlas och vara tillsammans, oavsett läggning och i det är Stockholm Pride nu på rätt väg.

Sen får väl de som anser att det blir urvattnat och negativt starta något eget. Där de stänger dörren för de som inte platsar eller som Menlo Park uttrycker det i en kommentar efter debattartikeln:

Allt för många heterobesökare kan förstöra “frizonen" Intressant att de homosexuella som strävat efter jämlikhet nu vill diskriminera. Men det var väl inte förvånande. De är lika toleranta som alla andra.

Uppdaterat:
Precis när jag skickade upp denna post så svarar Stockholm Pride på Kazarnowicz debattinlägg:
Stockholm Pride måste fortsätta att förändras

Rent spontant så tycker jag att svaret var bra från ledningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm Pride, pridefestivalen, tolerans, frizon, hbt, intressant?

Stockholm Pride 2011

Årets Stockholm Pride går av stapeln 1-7 augusti och bjuder som vanligt på ett blandat och späckat program. Temat för året är Öppenhet vilket bland annat betyder att det i år inte kostar någonting att vara med på festivalen och att platsen är flyttad ånyo, nu till Kungsträdgården.

Det är ett intressant upplägg som ledningen försöker sig på, just genom att skippa inträdesavgiften vilket då kanske medför spänningar och tjafs om det kommer dit människor som inte alls är HBT-vänliga. Vi får se vad som händer och utvärderingen kommer det att bli väldigt spännande att ta del av.

Ur årets program så finns det många intressanta saker, bland annat:

Dagens “Komma-ut”-samtal med en känd person, varje dag kl 10.30 mellan 2-5 augusti i Kungsträdgården.
Att växa upp med homofobi inom hederskultur – Josef Wijk berättar om sina egna erfarenheter. kl 12- den 2 augusti. Plats: Pride Sergel

Vad vill Håkan Juholt? kl 11.30 den 3 augusti i Kungsträdgården
Hedersrelaterat våld och förtryck kontra rasism – Panelsamtal tillsammans med olika organisationer och deras expertis. kl 13.00 den 3 augusti. Pride Sergel

Queer och religiös – Panelen representerar organisationer som aktivt arbetar med hbtq och religion. kl 17.15 den 3 augusti. Pride Sergel.
Schlagergalan går av stapeln kl 18.00-23.30 i Kungsträdgården torsdag den 4 augusti. Kommer Carola i år?

Män som säljer sex till män – Vari består behovet av att osynliggöra sexsäljande män? Är det överhuvudtaget nödvändigt att tala om det? kl 13.00 den 4 augusti. Pride Sergel.
Är religion en grogrund för homofobi? – Finns det ett samband mellan religiöst styre i ett land och hårda straff för homosexualitet? kl 17.00 den 4 augusti. Pride Sergel.

Pridekritiskt samtal – Ställ dina frågor om Stockholm Pride och vad du tycker om festivalen. kl 15.00 den 5 augusti. Pride Sergel
Det blir bättre – Kampanjen Det blir bättre lanserades i april 2011 på initiativ av bloggaren och aktivisten Micke Kazarnowicz, RFSL Ungdom och RFSL. Kampanjen är en svensk version av It Gets Better, startad av den amerikanske journalisten och aktivisten Dan Savage.

Detta var bara ett litet litet urval av allt som finns att besöka under denna vecka. Hela programlistan finns här!

Paraden – Paraden startar på Ringvägen vid Zinkensdamms IP den 6 augusti kl 13.00. Om det är något jag verkligen vill gå på så är det paraden. Den är mäktig och ger energi veckor framåt. Ser tyvärr lite osäkert ut i år.

Årets invigningstalare är tre till antalet. Thomas Beatie, Anna Mohr och Kjell Rindar. Mer information om vilka de är hittar du här!

Årets pridelåt heter Show the World Tonight och framförs av Straight Up.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra bloggare i samma ämne:
Grovarbetare Rosenqvist – Mina rekommendationer och schema
Thomas Blogg.se – Ett hån mot alla HBT-personer
Makthavare.se – Veteranerna om ett öppnare Pride

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm Pride, pridefestivalen, Pride Sergel, hbt, intressant?

En grillkväll som värmde

Igår träffade jag och Ellet Fatou för en gemensam grillkväll hemma hos henne. Jag sitter fortfarande och undrar vart tiden tog vägen? Vips så hade flera timmar bara försvunnit och vi satt på bussen för att åka ut till förorten igen. Med ett varmt hjärta och stor tacksamhet.

Ellet blev väldigt förtjust i husets studsmatta.

Fatou bjöd på så mycket gott och det smakade superb. Jag stod vid grillen och det gick väl hyfsat, förutom att jag brände ihjäl en majskolv till oikännlighet.

Ellet hugger in. Kvällen var perfekt för att grilla.

Fatou på plats efter allt fixande.

Trollet Trygg… förlåt, jag själv i en skäggman som snart är i samma paritet som den förra.

Jag visste inte att Fatou hade husdjur?! (;-) För en ståtlig trollslända var på plats under stora delar av kvällen. Har en närbild på min Twittpic.

I efterrätt så bjöds vi på en väldigt smarrig jordgubbstårta. Mums värre!

Efter en fin och givande kväll så var det dags att ta sig hem.

Det fina med min nyfunna vän är att hon är så välkomnande, så klok och intressant att prata med och detta med öppenheten är verkligen en gåva att få nära sig. Jag känner verkligen, efter allt som hänt, att jag behöver sådana människor omkring mig. Hon väjer inte och jag är glad att vi satte ribban direkt när vi träffades första gången. Det gör att vi inte hukar eller tvekar att prata om saker som det kanske tar år att komma fram till som vänner. Det är en gåva i detta som jag uppskattar väldigt mycket med att ha träffat Fatou.

Livet är bra märkvärdigt ibland. Tar vägar som man inte alls tänkt sig och det är väl detta som är tjusningen. Vågar man bara vara sig själv, både med det som är bra hos en och det som är mindre bra, då brukar det mesta bli bra i slutändan.