Härliga november!

Vilken härlig årstid det är just nu. Bilderna talar för sig själva. Allt är så levande och färgerna strålar emot en av lyster och glädjen är enorm när man är ute och rör på hyddan.

Bilderna blir så levande och fina att titta på när naturen visar upp sig på detta märkvärdiga sätt.

Regn har vi inte fått nog av. Det är så vackert med dessa vattenpölar överallt. De små kan plaska och leka i sina små stövlar. Vilken härlig tid!

Staketfetitischten i mig går igång på dessa välvårdade spiror som dessutom omges med liv och färg.

Vilket vykort! Speglar så väl novembers storhet.

Färgglatt och inspirerande så säg.

Avslutar med en bild som belyser årstiden på ett utmärkt sätt. Man blir ju så inspirerad och glad av november. Vet nästan inte vart jag ska ta vägen ju…

Härliga november!

Förändringar, bibblan & lite resfeber

Ser ni detaljen i trädet?

Livet förändras hela tiden. Ibland så märker man det så påtagligt. Numera så är det oftast bara Elias som är hos mig när jag har barnvecka. De andra två är stora och gör egna saker och kommer med allt mer sporadiska intervaller. Min tidigare lilla familj är utspridd och så sällan samlad nuförtiden. Att vänja sig vid detta är svårt. Men valen finns ju som sagt var inte där. Det är ju bara att försöka njuta så mycket det går av grabbens sällskap och göra det finaste som går av det och sen när tjejerna är hos mig verkligen vara där.

Vi gick till biblioteket idag. Ellet får ro därinne och trivs och detta var andra gången vi var där på kort tid. Han var idag på jakt efter matematikböcker. Det fanns ett gäng och det roliga är att han valde två som jag inte fattade mycket av. När vi sedan kom hem så satt han och studerade böckerna. Kul!

Förändring plågar mig. Det är bara att erkänna det. För mig handlar det om att lindra det så mycket det bara går. Att jag liksom inte ältar och plågar mig så mycket. Tyvärr så är jag en grubblare och ibland så fastnar jag i det som en gång var. Drar paralleller till det och jämför oftast med resultatet av att jag förskönar och vill tillbaka. Kanske inte så mycket för att det var bättre, utan mer för att jag då var mer i ett sammanhang. Numera så finns inte kraften att själv hitta den uppgiften i livet och gör jag det så ljuger jag ofta för mig själv och för de som är omkring mig. Jag är medveten om detta och så blir det liksom än värre. Egenvärdet och meningen letar jag ständigt efter.

Acceptans är det bästa för mig och i en mening så har jag kommit en bit på väg där, men jag får mina återfall och då gäller det bara låta tiden gå. För det blir bättre, så har det alltid varit hittills i alla fall. Sen finns det visserligen en massa tankar som jag aldrig pratar om idag, just för att det dränerar mig och även min omgivning. Det är liksom färdigpratat och jag har slagit i kaklet där så att säga. Men även där får jag återfall när jag får återfall om du förstår vad jag menar?

Fyra plusgrader och blå himmel i förorten idag. Efter biblioteket så gick vi till affären. Nu den andra lokala butiken… (;-)

Löv överallt. Snart går vi in i november, vilket för mig betecknas som dödens månad. I år har jag dock gjort ett försök att mildra detta genom att resa till Dublin, Irland i början på månaden. Fast jag ska erkänna att den resan är just nu i sinnet en skräckblandad förtjusning för mig. Samma mekanismer som alltid där flygeriet fortfarande skrämmer samtidigt som lusten att bryta det vardagliga finns där. Sen är Irland en drömresa som jag haft länge, så går inte SAS i konkan innan så blir det av…

Tänker också på förra resan med dubbel-L:en och hur lyckat det var för att peppa mig lite extra.

Nu är det dock lördag och myskväll med Elias. Vi ska givetvis kolla på invigningen av nya Friends Arena och sen ska vi äta gott och grabben har hotat mig med matematikutmaningar från de nya låneböckerna. Undrar jag vem som drar det kortaste strået då… (;-)

Höst kräver friktion

I dessa tider så behövs friktion, någonting som leder bort. Nästan så att det inte spelar någon roll om det är positivt eller negativt utan bara det händer något. För hösten i sig med normalt leverne kan ta livet av vem som helst.

Försöker verkligen förstå de som gillar hösten, men jag går bet… år efter år. Kan inte förstå hur död, mörker och kyla kan göra någon positiv. Har verkligen försökt att förstå, men kan liksom inte se fördelarna med detta gentemot en underbar varm sommardag.

Rent andligt så kan jag förstå att när man upplever skillnaderna så mår man bättre när man är inne i det man tycker om, än om man alltid är i samma tillstånd. Sådant resonemang kan jag förstå, men för mig är både höst och vinter alltför långa för att jag liksom ska orka och ha kraft att vänta på den där vändningen som kommer i april, i bästa fall… jag går ofta ner, alltför djupt, i mitt mående och det känns som om det blir allt värre för varje år som går.

Jag gillar värme och sol. Visst, att ha det JÄMT vore kanske tråkigt och enerverande i längden, men jag tycker som sagt var att våren och sommaren skulle vara längre i vårt land. Idag så är det alltför kort och jag mår dåligt både fysiskt och psykiskt av detta förhållande. Hade jag ekonomi så hade jag inte tvekat om att ha ett litet kyffe i en liten del av varma Spanien. Det vore grejor det. Tänk att kunna stanna där… säg mellan oktober och februari… sen kunde jag klara lite vinter eftersom ljuset och livet då är nära…

Jag tror alltså att hösten kräver lite friktion för att man inte ska gå in i samma sinnesstämning som denna karga årstid står för. Som en liten resa i börja på november… även om jag nojar över vissa saker… men det struntar jag i numera… jag flyger och far ändå.

Dublin i november

Tillsammans med dubbel-L:en så åker jag till Dublin, Irland den 5-8 november.

Det är spontant så det förslår. Vi pratade om det för ett par helger sedan och det har alltid varit min dröm att få åka till den gröna ön, Irland.

Vi hittade en så billig resa där allt ingår att vi slog till på direkten. Ett par tusenlappar per skalle! Ja, inte fickpengar och sådant dårå… men allt annat.

Det tycker jag är ett kanonpris, även om det ligger i november, för att få besöka Irland. Tänka sig, dödens månad kommer i år att innebära någonting helt annat!

Dublin, Irland

Sen så behöver jag verkligen någonting att se framemot just nu. Ett mål helt enkelt som bara rör mig själv.

Harding Hotell i Dublin, Irland.

Vi kommer att bo på Harding Hotell i Dublin.

Jag är jättenyfiken på Dublin. Vet inte så mycket alls om staden, så det ska bli så spännande detta.

Min dröm är att en av dagarna kunna ta sig ut till kusten för att kanske få se ovanstående? Det vore ju helt fantastiskt.

Eller varför inte en tripp i den irländska landsbygden? Får se om jag får med mig damerna på det? (;-)

Huvuddelen av tiden kommer vi troligtvis att tillbringa i den irländska huvudstaden. Vi ska å det snaraste planera lite närmare vad som finns att titta på och vad som finns att uppleva. En del Primark-shopping är jag säker på att det blir… (;-)

Som jag sa tidigare så är ett besök på Irland en av mina stora drömmar i livet. För 10 år sedan så fick jag nöjet att besöka Island som var ett annat av mina drömresemål. Ett fantastisk landskap som inte finns någon annanstans och bad i värmekällor är mina stora minnen av den resan.

Så efter denna resa så har jag bara en resedröm kvar…

Detta ska bli skitroligt på ren svenska och jag är jävligt taggad!

Cool som Felix

Att ta efter Felix aka Flexus aka Fimpen är ett mål. Tala om cool tisse… han kan sova lite varstans och ser alltid så härlig ut.

Startade själv dagen med besök hos husläkaren. Fina värden och allt fortsätter som tidigare utan förändringar. Hon är bra min husläkare, hon bryr sig och känns ärlig i omtanken om mig.

Idag är sista dagen i november. Det har gått skapligt fort, men jag måste nog konfirmera att månaden är jobbig rent generellt. Det har hänt en hel del inom mig där jag liksom inte har förstått varför. Eller så gör jag det, men jag vill inte liksom ta in det. Ähh, det är ok just nu.

Katalin, Vibafemba & buffé

I morgon kväll så ska jag gå på Katalin och titta på Vibafemba. Det är dags för den årliga personalfesten på jobbet och jag har tackat ja för första gången på många år. Måste verkligen försöka komma ut lite mer och socialisera mig med människor. Våga lite mer, ta risker och inte sitta hemma och tycka synd om mig själv. Vibafemba är ju från Uppsala och jag vet inte så mycket mer om dem än att de är fem stycken killar som sjunger och att de har hållit på ganska länge. Vi får väl se om det faller mig på läppen. Men först så äter vi en fantastisk höst- och viltbuffé på kansliet och umgås ett par timmar innan det är utgång.

De senaste åren har jag nästan per automatik sagt nej till personalfesten, just för att jag inte vill visa upp mig. Har liksom bara känts jobbigt att vara bland många människor även om jag känner många av dem sedan flera år. Fast i år så känns det annorlunda. Kan inte riktigt peka på vad det är, men så är det och glad är jag för det.

En bra vecka har det varit. Kraftfull har jag känt mig och energin har funnits där. Det är också så häftigt att det kommer i mörkaste och drygaste november. En tid som jag annars fruktat mer än något annat tidigare. Det är historia nu och nu ska jag komma ihåg att även november kan vara bra. (;-)

Krandropp, julglädje & KBT-test

Igår kom en hantverkare från Upplands Boservice och han bytte då ut den droppande kranen. Det är nu helt droppfritt och det är underbart, även om jag vet att fakturan som kommer inte alls blir rolig att betala in. Men jag kan inte göra sådana saker själv och jag har ingen jag känner som kan sådant. Tack för den snabba servicen, Upplands Boservice!

Bra dag igår, väldigt bra. Det fortsatte i samma anda idag trots en lite trög start med barnen. De kom upp tillslut och sen flöt allt på fint.

Jag och Frida tog samma buss för andra dagen i rad och jag tyckte solen lyste så fint där vi stod och väntade att jag bara var tvungen att hala upp iPhonen… stora delar av dagen har varit solig och igår var det också ljust och fint. I november! Ur led är tiden eller som någon brukar säga när överraskningarna står som spön i backen: “Hoppsan Holger”  (;-)

På jobbet så fick jag idag min första julhälsning. Som vanligt så reagerade jag negativt till en början men sedan så kom jag på andra tankar (tack, fina Anna (;-)) så nu ska jag försöka vända på steken i år och se det positiva med julen. Gemenskap, god mat och många tända ljus.

Tomten ska jag inte skälla på en enda gång. Han är så ståtlig och fin där med sin stora Michelinmage och sitt lurviga jätteskägg. Hohoho i positiv mening ska väl inte vara så svårt?

Så när det slinker ner en tidning i brevlådan som på första sidan visar följande:

Då ler jag och håller med. Snart är det jul igen! Kapitulationen är total och dessutom ser ju killen så lycklig ut där tillsammans med sina vedklabbar som han ska pryda den underbara brasan med. Kan man annat än bli positiv då? Nästa vecka är det väl första advent? Härligt…(;-)

I eftermiddags så KBT:ade jag lite. Det var ett förtest för att se om jag är dålig nog för att behöva detta. Jag vet inte jag. Men det var ok. Något jag noterar numera är att terapeuterna är yngre än vad jag är och så var det inte för 15 år sedan då jag fick hjälp första gången. Tiden går, men en del sår består… fast inte alla för när jag tänker tillbaka så har jag kommit långt ändå. Det är helt klart så. Så när hon började med att jag skulle berätta lite om mig själv så kände jag bara för att dra… men jag andades djupt och tog sats…

Relationer och att döma mig själv var väl de två stora sakerna vi kom inpå. Min rädsla för relationer och mitt snabba dömande av mig själv om jag inte klarar av vissa saker. Då straffar jag ut mig totalt vilket har lett till isolation och självömkan. Det är svårt att vara sig själv eftersom jag ibland inte vet vem jag är.

Men vi ska träffas redan på måndag igen. Då får jag reda på om det blir terapi på riktigt så att säga och ärligt talat så vet jag inte riktigt om jag vill det idag. Det tar så mycket på mig och det kände jag redan idag efteråt. Man att prata är alltid bra och då helst med människor som inget vet om mig och inte dömer mig utan att ha hela bilden klar för sig. Fast frågan är ju egentligen om jag har något val? Jag vet inte jag…

Tisdag & november

Tisdag och november. Fast det är varmt för årstiden vilket jag tackar för. Snön får gärna vänta till dagen före julafton. Inte mig emot.

Drömmer mycket nu. Handlar om att bli lämnad och att kämpa sig tillbaka. Att liksom gå i cirklar för att komma vidare. Kamp gentemot vissa som stöter emot en i livet, både i drömmen och i det vi kallar verkliga livet.

Haft två dagar där det rivit i mig och jag har velat krypa ur mitt skal om det hade gått. Det går över, det vet jag men nu hoppas jag att det släpper snart för mig.

Frida ska på stort äventyr i morgon. Spännande för henne att vara hemifrån i en halv vecka. Men jag vet att hon klarar av det bra. Hon är stor nu och även hon börjar att slita sig loss från sina föräldrar. Det är som det ska vara även om jag ibland känner att tiden går alldeles för fort.

Ellet har ju en kompis ikväll som sover kvar. Det är första gången hos mig i alla fall och de verkar ha roligt. De hörs en del från rummet. Det är roligt att han blivit så stor nu att han kan ta hem kompisar över natten.

Barnen livnär mig mycket. I morgon onsdag och vi har klarat av en dag av november, dödens månad. Det är alltid något.

Sista dagen i november

Sista novemberdagen. Det tackar vi för. Även om det började bra och var helt ok ett bra tag, så har de sista dagarna varit precis såsom november brukar vara. Kylan hjälper så fint till… eftersom den utmärkta vädertjänsten i vårt grannland hotar med närmare –20 på torsdag morgon, så fixade jag en nyare och tjockare halsduk till Ellet. Är så orolig att han ska frysa i skolan. 
I morse på väg till bussen. Vi är en hel del som ska med… 
En sak som retar mig är alla dessa ständiga brev jag numera får där de vill att jag ska låna och köpa en massa saker. Nog kommer det något brev i veckan från något suspekt kreditföretag som vill att jag ska låna pengar av dem. Nu har ju jag lärt mig ett och annat gällande detta och det går direkt ner i sopen, men tänk de som precis har kommit på grön kvist och får sådant här i brevlådan och där karaktären är svag. Där jakten på det senaste märket är viktigare än allt annat. De åker ju dit igen eftersom de tjatar hål i huvudet på en med alla utskick…  Jag tycker det är för lätt att låna pengar idag. Faktiskt.

Som sagt, tidigare när min ekonomi var mer ansträngd, då kom det sällan sådant här i brevlådan. Men nu när min ekonomi mår bättre då försöker de igen… nu kan jag ge fan i det, men nog har tanken funnits där i svaga stunder att ta ett litet lån igen för att skaffa ny soffa… men jag ska inte in i den karusellen igen…

Nu är det dags att skicka julkort igen. Det blev jag varse när killen till höger låg i brevlådan. För han är Postens omslagspojke i år. Fast jag har slutat att skicka julkort helt nu. Tycker att den digitala varianten duger så bra för mig. Jag lider inte av några nostalgiska skäl att fortsätta som förr… Frida har fått halstabletter idag från Apoteket samt nässpray. Hon klagar på halsont och blir troligtvis hemma även i morgon. Själv så ska ytterligare en kurs förberedas på jobbet, den här gången med 4 kompletta arbetsstationer. Testerna av Office 2010 fortsätter och nu är det tre som är “försökskaniner” på jobbet förutom storkaninen himself… (;-)

Vädersnack & “Så mycket bättre”-lista

Nu är det inte roligt rent vädermässigt. Igår rena natta och idag halt som jag vet inte vad. Det är minusgrader nu.

Det börjar bli skumt redan när jag hämtar Ellet i skolan. Klockan är då kvart i fyra cirkus

Inte har det smält bort här inte. Förorten har ett litet vitt lager fortfarande kvar sedan förra veckans kraftiga snöfall.

Idag har jag träffat syrran och Linn. Båda kom till jobbet en sväng. Trevligt, trevligt.

Dödens månad känns lättare sedan barnen kom. Ett härligt energipåslag som jag så väl behövde även om jag är ganska slut på kvällarna. Är 600 kronor i månaden för en personlig tränare dyrt? Jag behöver kraftiga piskor.

För dig som har Spotify så har Petter nu lagt upp en spellista med namnet Så mycket bättre. Där samlar han alla låtar från programmet. En givet prenumeration för oss som älskar musiktolkningarna.