Lite här och nu

Igår när jag var ute och traskade så såg jag att liljekonvaljerna är på G. Så fort det går alltså… Liljekonvaljer luktar ju så gott.

En del av mig vill bara lägga ner stegtävlingen och det är LATMASKEN inom mig som gapar och skriker, han som alltid lägger av när det börjar ta emot lite. Men sen har jag en alltmer växande del som protesterar och går ändå. Så var fallet idag, och det går ju… och sen när jag väl kommer igång så kan jag traska ett bra tag och idag hamnade stegen en bra bit över mitt mål på 10 000 steg. Och högerbenet håller bra…

Själva tävlingen håller på en vecka till. Det viktiga för mig är sedan att hitta motivation att ändå fortsätta på den inslagna vägen.

Nu blir det hockeyfinal och förhoppningsvis så glimmar guldet över hela vårt avlånga land om några timmar!

Sen en dagsaktuell bild på en älskad “Fimp”

Obekanta ljud

Det började med att jag hörde flera dunkningar efter det att jag gått och lagt mig i kryptan. Klockan var väl kring kvart i tolv och jag behövde verkligen sova. Men detta ljud lät som om det kom inifrån och jag reagerade starkt. Hade jag en inkräktare i huset? Jag satte mig upp en stund blickstilla och lyssnade vidare. Det var tyst ett bra tag och sen kom dunkandet igen. Två gånger.

Detta var ett ljud jag inte kände igen. Jag brukar ha “koll” på ljuden och detta var liksom inte bekant på något vis. Vanligtvis så reagerar jag knappt på ljud för att jag kan dem helt enkelt. Men efter att ha suttit ett tag så blev jag istället morsk och stridslysten. Ingen jävel ska få vara i mitt hus utan att jag vill det. Ingen ska få skrämma mig på det här sättet, så jag smög mig ut till vardagsrummet och kollade mig omkring överallt. Allt var tyst, parkeringsljusen utanför syntes men ingen aktivitet alls utanför mitt fönster.

Tog mig sedan till köket och kollade ut men ingenting. I huset var det ingenting heller. Mycket märkligt var det, men så helt plötsligt så hörde jag Felix inifrån lilltjejens rum. Ett litet dunk igen och jag öppnade dörren. Han flög ut och då förstod jag. Tala om att skrämma sin husse till katastrofscenarier i skallen… ibland så har jag inte riktig koll på om katterna är ute eller inne, men jag trodde att Felix var ute och sen var ljudet inte riktigt bekant för mig. Han måste på något vis ha dunkat på dörren så att det lät som om det var någonting helt annat än vad jag trodde ett tag. Dörren var inte stängd, men han kunde inte få upp den eftersom den gick inåt och då skapade han detta dunkande ljud när han försökte komma ut.

För det måste ju vara så det gick till… eller?

Maxi var med mig hela tiden. Som vanligt, så han är helt oskyldig till detta. För mig tog det ett tag innan jag somnade och var klockan före ett så är det bra.

Letar vårtecken. Ytterligare ett är att Felix tog sin första mus häromdagen. Att sitta på jobbet idag känns sådär men Ellet kommer till mig ikväll igen för några dagar. Anna var bussig och tog hand om honom idag. Men jag jobbar ytterligare tre dagar och då vet jag inte riktigt hur jag ska göra med honom. En dag på jobbet går väl an för honom, men tre? Ja, jag får ta en dag i taget helt enkelt…

Påsk med familjen

Det är långfredag och idag firade vi påsken på allvar hos mig. Anna, Linn, Frida, Ellet och jag var på plats.

Jag hade förberett potatis och ägg, men sen så hjälpte Anna till i köket.

Ägghalvor alltid oavsett högtid. Det kan aldrig gå fel då. Jag har komponerat ihop den själv dessutom med både majonnäs, rom samt räkor i olika blandningar. Även lite skagenröra på ett par. Det är ju bara så mumsigt med dessa ägghalvor.

Fina Felix ville vara med i förberedelserna.

Det är ju så att påskmaten påminner väldigt mycket om julmaten – skinkan. Men annars så är det mesta med även denna högtid.

En hungrig gosse sitter vid bordet och väntar på läckerheterna.

Min förrättstallrik. Ja, jag älskar matbilder men denna påsk så får ni bara se det jag åt i förrätt. Sillar, ansjovis, två laxsorter och gräddfil. Givetvis med potatis och ägghalvor till. Mumsigt!

Revbensspjäll, köttbullar och prinskorv med mer potatis vad huvudmålet. Gott!

Igår när jag var på den lokala butiken så köpte jag en liten påsklilja som inte var utslagen. Så idag så har jag vattnat på utav sjuttsingen för att den skulle slå ut lite, och se… det har den gjort… visst det är ju gult men det får gå ändå. Det finns ju inte påskliljor i andra färger… (;-)

Maxi + Anna = kärlek!

Titta vad jag fick av Anna! Ett eget ägg med massor av snarre… vilken god och snäll exkrok jag har alltså. Det värmde mitt hjärta.

Mycket ligger nu och gosar till sig i kistan på mig. Men det var riktigt gott att få goffa rejält…

Ellets fantastiska häxa hade Anna med sig och nu hänger den så fint i hallen.

Ja, det var min påsk detta och jag kan inte vara mer än nöjd. Så trevligt var det att träffa barnen och Anna.

Söndag i lugn takt

Vi kom ut en sväng. Lite handling och promenad. Men det var lite läskigt idag.

Snorhalt och två gånger var jag på väg att slå på rot. Men jag klarade mig. En slö söndag utan krav och utan mål. Svårt men ganska skönt faktiskt.

Maxi njuter i solen. Ibland undrar jag vad hans mål är…hehe.

Torrbloggning på hög nivå, men vafan dårå… (;-)

Vasalopp, “Mägi” & andra chansen

Vasaloppet med alla de maskiner jag kan (älskar att multitaska och det går bra trots att jag är man). Det är kul att kunna följa loppet i olika media samtidigt med kaffe och äggsmörgåsar som sällskap. Nån gubbe vid namn Djupvik leder när dessa rader skrivs. Den trefaldige mästaren Jörgen Brink ligger på 19:e plats…

Den finaste av de finaste. Maxi Kastan aka Mägi, Maxslas och en massa andra smeknamn. Kär katt har många namn.

Andra chansen igår dårå. Jag tippar skitilla i år. Inget av det jag trodde innan blev verklighet utan det blev två unga gossar som gick vidare. Tupp-Robin som galer som jag vet inte vad i sin låt och Snopp-Anton som inte kan låta bli att dansa utan att ta sig på de ädlare delarna… Andra chansen var ingenting att yvas över i år… nu fokuserar vi på finalen!

Söndag utan mål (som vanligt alltså) och kampen blir att komma ut överhuvudtaget!

Glader med mindre smärta

Att ekonomin blir kärvare i januari är det många som får känna av. För mycket av allt i december kan vara en orsak. För mig är det helt klart på det viset, så samtalet från Swedbank var förlösande så här på kvällskvisten. De vet när de ska höra av sig… (;-)

Jag kom ut! Barmark och mycket mindre snö som synes, men ute var jag!

Målet var ju idag att ta sig ut. Att kunna gå till biblioteket, vila en stund där och sedan dra sig vidare till den lokala butiken. Det gick bra. Visst, flåset var väl inte hundra, men det gick. Sen att jag strulade inne på affären och inte riktigt hade koll på finanserna, det är en helt annan historia. Det blev nästan komiskt tillslut och den kassörskan kommer nog att minnas mig ett tag framöver. Hahaha!

Känner mig så mycket gladare och mer positiv idag. Ett samtal från Tofflan förstärkte den bilden. Är så glad över vår relation och att vi så att säga kommit över pucklarna. Våra beröringspunkter är många, vilket nog också skapat den turbulens som var under delar av 2012 som det samtidigt ger en förståelse som få andra begriper sig på. Hon undrade hur det var med mig och om hon skulle fixa medicin åt mig, men eftersom jag mår så pass bra idag så behövs inte det. Men tanken, den är lika viktig den.

Smärtan är inte alls som den varit tidigare och att befinna sig i något som är i närheten av normaltillstånd allt som oftast är himmelskt. Så glad över detta.

Frida och jag ska kolla på Alien ikväll. Har sett den för väldigt länge sedan och har för mig att den är skitläskig. Vi får väl se om jag krupit under soffan när Sigourney Weaver har det slemmiga monstret framför ögonen. Känner för en riktigt bra skräckrulle i afton.

Avslutar med en bild på vår egen lejonkung, Felix aka Flexus aka Fimpen:

Katten med nio liv. Han mår bättre än någonsin!

Arbetsglädje & skoköp

Morgonbestyr med kelsjuk Maxi.

Rosbuske utanför mitt jobb som inte givit upp ännu.

Äntligen så har en skylt kommit upp på Fadimes plats. Fadime Sahindal och hennes kamp är viktigt att bli påmind om och därför är platsen alldeles utmärkt.

Tre dagar av arbetsglädje. Ruschigt och mycket att tänka på, men ack så roligt! I morgon ska vi ha möte om framtida arbetsuppgifter och jag hoppas så att jag får fortsätta med detta i någon form. Sen är det ett annat viktigt informationsmöte om GIP (Gemensam IT-plattform) för alla våra anställda. Efter det så drar väl helvetet igång… (;-)

Köpte dessutom ett par skor till Elias. Kanske inget märkvärdigt för många av er, men jag var ihärdig och gav mig inte och i den fjärde skoaffären så fick jag napp! De hade den sko jag sökte och servicen var kanoners. Tack DinSko!

Coola Felix

Det gick ju liksom inte att motstå att fota gulltissen… coola Felix!

Maxi & Felix fyller år

Bilden: Felix & Maxi januari 2005.

Idag fyller mina katter Maxi och Felix 8 år. Hipp, hipp hurra för dem båda!

De är nu 8 människoår, vilket i “kattår” blir lite annorlunda vilket på de flesta ställen jag googlat innebär 48 kattår. De har alltså passerat mig… (;-)

Agria säger att katter generellt börjar bli gamla vid 12 års ålder. Men det är väldigt individuellt detta och har vi tur så kanske de får vara kvar i familjen under många år till. Jag hoppas på många fina år till med mina fyrfota vänner. Jag uppskattar dem mycket och deras lojalitet är imponerande oavsett hur husse mår.

Bilden: November 2004, några månader gamla.

Maxi & Felix är helsyskon. I början så var de tre, men eftersom Sotis bara försvann tidigt så är det dessa två som hållit ihop genom åren. Sotis var inte heller syskon med Maxi och Felix utan han kom till oss något senare.

Maxi har aldrig varit sjuk eller mått dåligt. Felix däremot svävade mellan liv och död förra sommaren, men klarade som tur var att komma tillbaka från den inre blödning som han då fick. Jag tror idag att det var någon som slog honom så hårt, vilket gjorde att någonting gick sönder i bakdelen på honom. Hans svans är fortfarande delvis förlamad, även om den fungerar mycket bättre idag än då allt det tråkiga hände. Utöver det så har även han varit frisk genom åren.

Felix njuter av soffan vintern 2011.

En mycket fin bild på Maxi i början av 2011.

Idag ska det bli extragosning, om de nu är inne! De är ute mycket den här årstiden och kommer bara in korta stunder för matintag. Kassan säger lite tonfisk idag, men till helgen så blir det favoritmaten för 8-åringarna. Felix är tokig i kyckling och Maxis favorit är räkor.

Grattis mina fina kattvänner!

Rakt ut med bilder

Visst kan man gå ut och göra saker trots att det är 15+ och regn i luften. Men hur givande blir det i längden? Det är grönt i alla fall nu, frågan är ju bara hur mycket väta marken pallar med?

Har inte badat ute en enda gång i år. Frågan är om det blir någon gång? Saknar det inte heller särskilt mycket numera med stigande kilotal.

 

Fredskallan inköpt på ingivelse. Står fortfarande ståtlig och utan vikande form. Symbolisk för mig på ett sätt som är viktigt.

Underskatta aldrig en katt. Felix är ett levande bevis på det, på mer än ett sätt!

En enda resa har det blivit på semestern i år. Då förstår ni hur illa det är. Ja, jag tycker att resa och upptäcka saker också är en del av semestern. I morgon ska vi åka iväg oavsett väder, det har JAG bestämt. Går liksom inte att sitta inne mer nu.

Det blåa är ovanligt under denna semester. Brukar ha tur med vädret, men inte i år.

Felix följde med oss på promenad till affären häromdagen. Det blev en liten film av det!

Ellet är tillsammans med mina barn de som betyder allt för mig. Jag gör mitt bästa men är inte perfekt som vissa tror, och jag känner mig otillräcklig såsom denna semester har utvecklat sig. Fast jag pratar mycket med mina barn och lyssnar på vad de vill även om jag inte har så många idéer själv just nu.

Den stora trösten i alla lägen. Madonna är och ska vara med mig hela vägen.