Mer om Alice Babs & tårta på jobbet

Hittade bilden på jobbet. Tänker mycket på Alice Babs just nu och undrar vad som faktiskt pågår?

Vart sanningen ligger och hur dement hon faktiskt är? Jag tror visst att hon har demens, just det betvivlar jag inte, men hur illa är det egentligen? Det är något i detta som stör mig och som gör att jag har svårt att släppa det helt.

För nu skriver Aftonbladet med rubriken Alice Babs har alzheimers och det är återigen enbart utifrån Titti Sjöbloms ord och perspektiv.

Det stör mig och jag undrar faktiskt om HELA bilden kommit fram?

Ja, jag misstänker att vi aldrig kommer att få veta sanningen om detta fullt ut. Det är komplext och frågan är hur mår Alice Babs idag?

På jobbet så tackades K av idag. Med tårta.

Ja, tre tårtor var det. Men vi är många i personalen ju… (;-) Med min taskiga karaktär så kunde jag inte låta bli att ta en bit.

Men rosen rörde jag inte. För sött.

Annars en dag av trötthet. Mycket trötthet och svindlande tankar. Biter ihop. Går vidare.

En ljus fredag

Takkronan på jobbet putsas av B. Kunde inte låta bli att ta en bild… (;-)

En ljus fredag. Umgängesfabriken har skifte och nu är huset fullt igen! Skönt!

Nya receptionsdisken på jobbet är nu på plats.

På jobbet så händer det lite grejor, trots att sommaren står för dörren. En helt ny reception är under uppförande t ex. Den blir fin tycker jag och nog är det på tiden att det blir lite förändringar i entrén. Det har sett likadant ut sedan 1994.

Sen i höst så ska ett arbetsutskott få iPad istället för pappersbuntar när det är dags för sammanträden. En spännande utveckling och slår den väl ut så kommer alltfler förtroendevalda att bli digitala fullt ut.

Mina egna arbetsuppgifter är stimulerande och jag trivs allt bättre på jobbet. Att få jobba med webben på det sätt jag får nu är väldigt roligt och jag är glad att jag fick den chansen. Sen har jag fortfarande ansvar för att alla datorer och all hårdvara ska fungera på kansliet och nu är även alla mobiltelefoner på väg över i mitt ansvar. Det beror ju helt enkelt på att datorer, surfplattar och mobiltelefoner blir allt mer lika med funktioner som tenderar att ha med data att göra, så den utvecklingen är helt naturlig.

Fredagsmys är ett ord jag gillar. Barnen är runt mig och då är det fredagsmys för mig oavsett vad vi gör.

Jobbesök, grill & mumsiga jättesvampar

När min son är på besök hos mig på jobbet, då är lunchstället alltid spikat. Burger King går sedan ett par år alltid före McDonalds.

Han går alltid före mig, min son. Både bildligt och i livet.

Ni minns väl Grimhild? Där jag ska bo när jag blir gammal. Det är inte jag som bestämmer detta, utan det är bara något “jag vet”!

Tofflan tog över på fredagseftermiddagen och här väntar vi på henne.

På kvällen så blev det grillerier med dubbel-L:en. Som alltid gott och en trevlig stund. De bjuder alltid på så god mat och nu dagen efter så är de grillade jättesvamparna kvar i mitt matminne… så gott!

Vi tittade på fotbollsmatchen och sörjde i kapp. Men jag tog sedan bussen hem eftersom jag har två kattpojkar som var hungriga.

Röj 2013

En liten fin tradition får man väl kalla detta för som vi gör på jobbet en dag varje år. Vi röjer på våra rum, i våra datorer och i vissa gemensamma utrymmen och sen avslutar vi allt med att grilla tillsammans.

En del plockar med pärmar, själv så skruvade jag ner två mindre bokhyllor som stod i vårt gamla serverrum. Vi har ju numera inga egna servrar på jobbet så det var på tiden att dessa bokhyllor monterades ner.

Nada hade förberett allt på ett suveränt vis. Lite tilltugg ingick också innan grillarna drog igång.

Clabbe och Kristin tog initiativet och tände grillarna tillsammans med Magdalena.

Vi var ett fåtal som trotsade det ganska kyliga vädret och valde att sitta ute. De allra flesta satt inomhus. De smakade väldigt gott.

Vi hade dock öppna dörrar ut mot grillarna. Eftersom en student ska firas i morgon så valde jag att åka hem direkt efter maten. Ett helt lagom röj 2013 för mig.

Teamhalvdag & mera steg

Visst ser det fantastiskt gott ut? Nej, det är ingen reklambild utan det är från vår teamdag och den stora frukttallrik som Nada hade fixat till oss under första delen av vår teamdag. Då hade vi “vanligt” teammöte.

När vi hade haft den mer formella delen så var det dags för det lite mer roliga.

Det blev minigolf vid KAP Studenternas!

Vi valde klubbor och körde igång.

Med mina 47 slag så vann jag faktiskt det hela och mitt lag kom etta. Jag gillar minigolf och även om jag inte spelat på många år, så är det någonting som passar mig. Det är kul!

Vi avslutade teamhalvadagen med gemensam middag på Riverside.

En stabbig och rejäl Toast Skagen. Den smakade bra och fick godkänt av de allra flesta.

Huvudrätten var inget annat en en katastrof. Det skulle vara en oxfilé, men jag tyckte det smakade som någonting helt annat. Inte alls gott och jag lämnade en stor köttbit. Jag som ALDRIG brukar lämna mat… det var fler kring bordet som hade problem med köttet och köket blev varskodda av de som hade mer mål i mun än vad jag hade. Inte gott!

Efterrätten var någon chokladtjosan som fick knappt godkänt av mig. Den var stenhård och svår att ta sig igenom.

De två glas vin jag drack var dock ok. Vi fick också vänta lite väl länge på bland annat efterrätten och helhetsbetyget kan inte annat än bli underkänt. Inget ställe jag kommer att gå till i alla fall.

Trots maten så var vi glada i alla fall…

I väntan på efterrätten så tog sig några friheter… (;-)

På slutet av kvällen så var det vara vi kvar… en trevlig teamhalvdag med minigolf som topp och den falska oxfilén som botten.

Hem i god tid och snabbt i säng. Trötter var jag.

Idag så kände jag mig ganska ok i benet och tog mig en långpromenad på lunchen för att samla steg.

Uppsala visar sig från sin bästa sida just nu. Fyrisån och bilden är tagen från den nya bron Hamnspången som invigdes i höstas.

Den förfallna ingången till Studenternas IP i Uppsala. Tragiskt att se faktiskt…

Fin gång- och cykelbana vid Fyrisån.

Det finns några permanenta flytande bostäder i Fyrisån.

Det märks att jag är i Stadsparken alltför sällan. Denna installation har jag inte sett tidigare. Är det en katt eller ett lodjur?

Mitt högerben klarar alltmer och jag har idag gått mer än 12 000 steg sammanlagt utan att för den skull ha ont. Det känns väldigt bra och jag ska öka på lite nu, sakta men säkert, varje dag som går. Tävlingens slut närmar sig ju och jag vill ju ge så mycket jag kan, både för min egen skull och för vårt lag i stegtävlingen.

Jobbardag & gångdomningar

Idag var det klämdag för en del, men inte för mig. En helt vanlig arbetsdag.

På väg till bussen så ser jag björkarna och att en del av dem börjar bli gröna och fina. Underbart att skåda!

De gröna tar över alltmer. Värmen kommer alltmer och jag njuter trots vissa kroppsliga problem, som dock inte har med pollen att göra längre. Att det har försvunnit är något som känns så oerhört skönt för mig. Sen att jag nu fått ett benhelvete som bråkar med mig är ju liksom bara såsom det ska vara. Alltid någonting att yvas över.

En normal arbetsdag så hade det stått många själar här, men idag så var jag själv…

På jobbet så var det några som trotsade detta med klämdag. Tog mig en lunchpromenad (som gick bra) och satte mig sedan där jag många år tidigare suttit med min lunch. Ett ställe där många tankar farit i mig och då speciellt sensommaren 2007 och dess paniktankar finns för alltid kvar i mitt minne.

Hur jag tänkte, hur jag agerade och hur jag mådde? Platser har ju en tendens att ge minnen och för mig är vissa platser väldigt starka. Detta är en av dem.

Åkte hem med bussen och tog mig en promenad för att nå mina 10 000 steg. Ja, jag är ju med i en stegtävling och jag vill inte bryta på grund av mitt högerben. Promenaden gick bra till stora delar, men på slutet så kom skiten tillbaka… domningarna i låret i kombination med stickningar som kändes som eldpilar. Jag kunde ändå ta mig hem genom att gå som en åldring, men det gick i alla fall.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta? Jag fick mina 10 000 steg, men samtidigt så kände jag av skiten ganska rejält och då speciellt på slutet. Det gör mig nedstämd att kroppen reagerar och inte vill nu när jag verkligen är motiverad. Frågan är ju om jag ska ta kontakt med min distriktsläkare på måndag och få benet undersökt eller ska jag bara köra på… ?

Jag kommer i alla fall att gå vidare (även om det inte går fort) eftersom detta på andra sätt ger mig energi och kraft att orka vidare.

Gångproblem & räkpasta

Idag tog jag mig vatten över huvudet. Men det är som vanligt med mig, allt eller inget. Efter jobbet så tänkte jag att jag skulle gå mot hemmet och få många nya sköna steg att lägga till i den tävling som jag är med i. Allt började bra, men när jag hade passerat Moskén så började det bränna i högerbenet.

Jag har haft problem med det benet sedan några år. När jag går mycket så kan jag domna bort i delar av benet men det har fortfarande funkat att gå, men inte idag. Jag tror att det är någon nerv helt enkelt som inte gillar när jag går för mycket. Men idag så började det började bränna alltmer och jag kunde knappt ta mig fram tillslut, men jag kunde efter mycket möda och drygt 8 000 steg ta mig till nästa busshållplats.

När bussen kom och jag fick sitta så försvann det som tur var. Tillfälligt, för när jag kom fram och handlade i den lokala butiken och skulle gå hem, så smög sig brännan på igen. Inte alls som tidigare, men känningar hade jag och det oroar mig lite. Tog jag i för mycket igår? Tror jag mig vara ung och pigg i köttet trots min höga ålder? Ja, jag får väl stå mitt kast nu om jag inte ens kommer upp till mina önskade 10 000 steg om dagen. Jag kom hem i alla fall med mina varor och började laga mat.

Pasta med en massa gotta…

Linn är ju hos mig sedan igår. Idag gjorde jag pasta med räkor som är ett recept från Viktväktarna. Det var helsmarrigt och jag minns till exempel inte att färsk sparris var så gott! Mums! Det är roligt att hon är här ett par dagar eftersom vi inte ses så ofta. Ja, hon jobbar ju just nu extra på mitt jobb, men där ses man ju inte sådär jätteofta. Oftast vid fikapauserna och lunchen.

Hur många steg jag fått ihop idag? 11 200 och nu sitter jag still. Får vara nöjd med detta efter gårdagens urladdning som jag måste inse att jag inte kan upprepa dagen efter…

Jobb & tankar i slingans spår

Eftersom jag vabbat två dagar för att pojken var sjuk så kände jag att jag bara måste in på jobbet idag. Några saker för webben skulle bearbetas och sen skickas ut. Och det redan igår så att säga.. men nu är jag klar och dessutom så fick jag arbetsro. Det var väldigt skönt att kunna jobba på utan att bli störd en enda gång.

Behövde steg, så när jag kom hem tog jag mig en micropaus först för att andas lite och sen gick jag ut… och jag travade på så pass att jag med råge klarade mitt mål på 10 000 steg om dagen. Jag gick *Slingan och lite till… måste säga att när jag får upp farten så går det väldigt bra detta och jag är faktiskt lite stolt över mig själv… att jag inte låter latmasken segra, utan att jag ger mig ut oavsett.

Tankar kommer till mig när jag går Slingan och idag passade jag på att ta bilder på ställen som betytt något för mig. För när jag går Slingan så passerar jag en del platser som finns i mitt minne, både positiva och jobbiga händelser kommer upp… inte alltid, men ibland.

Det är alltså en lekplats långt därborta. När saker och ting var över så tillbringade jag tid där, både själv och med de som stod mig närmast i början av separationen. Tankar om för alltid, över och förbi och viss smärta når mig när jag tittar ditåt. För det var liksom just över då och delar av mig mådde inte alls bra av vad de skapade för känslor inom mig.

Så trasigt och så förstört. Knappt någonting kvar av det som en gång var något levande och kanske stort i vissas ögon. Ingen bryr sig, förfallet får fortgå. Alla är bara i sitt och ser inte skadorna. Man orkar inte bry sig helt enkelt. Har nog med sitt.

Projekt 47:73 dog för över 5 år sedan. Det känns visst att passera där varje dag, men inte som ni kanske tror. Saknad över formationen som inte lyckades på ett sätt, samtidigt som det liksom var konstgjord andning ett par år för att verkligen försöka. Visst tänker jag tillbaka på saker och ting som hände och som med det mesta så är det blandat i känslorna. Misslyckande javisst, samtidigt som någonting fundamentalt saknades. Så då kunde det bara gå på ett sätt…

Misslyckat och förstört. Ingenting har hänt. Ledsamt på ett sätt samtidigt som jag struntar i det…

Det är ju inte stort där jag bor så visst är det så att man passerar gamla ställen hela tiden. Detta är ett av dem. Under flera år så gick jag här varje morgon när pojken skulle till dagis. Nu går jag här istället.

Ibland när vi gick hem så ville han ta en genväg. Han kämpade och var inte så stor, men det gick alltsomoftast. Fina minnen och här går jag förbi varje dag nu när jag kör Slingan. Min fina pojke som börjar bli stor och som betyder allt för mig.

Ledsen kan jag bli över att jag misslyckats med att hålla ihop min familj. Jag vet, det går inte att hålla ihop saker och ting till vilket pris som helst, jag vet, jag vet och JAG VET. Men jag är i alla fall ledsen över det som blev och hur det sedan gick, att det liksom inte räckte hela vägen.

Men om dessa tankar så skriver jag bara under lösen numera eftersom jag är så trött på de förståsigpåare som alltid (i alla fall förr) måste komma med stick och ord som är självklara för mig. Det är MIN resa och MINA känslor det handlar om!

För jag kan bli jävligt ledsen och nedstämd över sakernas tillstånd! Det behöver nödvändigtvis inte handla om detta, utan resultatet av det som blev, såsom livet är idag. Det kanske är att fastna, men det är min reella verklighet jag talar om. Det går, det gör det…

* En runda jag tar runt byn, som är ca 4 km lång och ger mig mellan 5 500-6 000 steg beroende på takt, intensitet och hur jag orkar hålla igång stegen på ett bra sätt.

Två dagars förstärkning

Ellet förstärker på jobbet i dagarna två.

Näst sista dagen av april 2013! Som vanligt så undrar jag vart tiden och livet tar vägen? Men det är bara att hänga på så gott det går och göra det bästa av situationen.

Skolorna har ju stängt två dagar nu, vilket innebär att jag har förstärkning av Ellet på jobbet. Han är så lugn och tålmodig och idag har det gått så bra. Det har varit en hel del för mig att göra, men det funkar så fint med Ellet vid min sida.

För mig är det en gåta hur jag kan gå upp i vikt när jag har gått VARJE dag, minst 45 minuter veckan som gick. Lite deprimerande att konstatera för mig att endast motion inte ger något på vågen. Så nu måste kosten också förändras än mer, vilket för mig innebär nolltolerans efter middagen.

Det är bara att fortsätta, nöta på och inte tänka när jag ger mig ut. För det tänker jag fortsätta med och under 10 000 steg accepteras inte av mig själv! Pronto!

Stationsgallerian & kinamat

Ellet ångrade sig och hängde med mig till jobbet idag också.

Kanske var detta en del av orsaken? Kinabuffé på China Garden till lunch. Det var mumma det…

Välfyllda kistor krävde en liten promenad. Vi hamnade i resecentrum först och kunde notera att några redan satt ute. Visserligen med full mundering, men ändå… såg trevligt värre ut.

Den 6 meter höga Näckens polska är fortfarande torrlagd…

Vi bestämde oss sedan för att gå till Stationsgallerian. Ingen av oss har varit inne i den byggnaden tidigare så det blev en spännande premiär för oss båda. Den har i och för sig bara varit öppen några månader. Den officiella invigningen var den 10 november 2012.

Väl inne i gallerian så var det ganska tomt på folk. Några butiker såsom matställen, COOP och ett apotek såg vi och sen noterade jag också att Uppsala kommun numera huserar i de översta våningarna.

Tog en bild utanför gallerian också. Noterar att det är folk på taket. Missade vi något? Är det kommunanställda som tar sig en lunchpaus?

Det nya hotellet på vänster sida och kommunhuset med gallerian på höger.

Resecentrum och den stora trappan.

Folktomt på spår 8.

Jag tycker att det blivit snyggt på centralstationen i Uppsala, Resecentrum efter den stora ombyggnaden och renoveringen.

Sen blev det jobb några timmar igen efter lunchpromenaden. Upp och ner i hissen… (;-)