Ungdomskärlek och älska oavsett kön

Regnbågsflaggan – den finaste som finns.

Kreativ lördag kanske, men jag måste få berätta om det samtal jag fick igår. Att få prata med ungdomskärleken 35 år senare var ju bara så häftigt!

Vi minns ju varandra så väl och att få prata med henne idag var ju en stor upplevelse. Minne, nuläget och det underbara humor som hon har. Precis som jag mindes allt. Hon hade sådan humor då och även idag.

Tiden går, mycket förändras men att få en tusch av ungdomens positiva sidor var för mig stort. Jag minns henne med kärlek och jag glömmer faktiskt inte våra pussar. Så oskyldigt men ändå något jag alltid kommer att bära med mig.

För många är det ju så att man för alltid minns den första kärleken. För mig är det så. Hon var min första kärlek även om det var väldigt oskyldigt. Det visar ju också att kön för mig aldrig betytt något. Jag gillade individen och har så gjort med andra under åren, oavsett kön. Det har liksom för mig aldrig varit av betydelse vem jag gillar och det är kanske därför jag så gillar Pia Sundhages ord i en TV-intervju nyligen:

”Eftersom jag är singel vet jag inte om jag är homosexuell. Jag vet inte vem jag kan träffa i morgon”

Så befriande ord och så mycket vad jag känner. Kollade även på programmet om Anja Pärson och hon uttrycker också liknande tankar. Det är liksom inte könet som avgör utan individen. Så har jag alltid tänkt men jag har blivit matad över att det måste vara antingen eller. Faktiskt ifrågasatt om jag inte är riktigt klok. Folk har sagt att du måste ju gilla antingen tjejer eller killar. Jag har aldrig och från tidig ålder förstått detta. Det sociala trycket fick mig dock att skämmas för att jag även gillade killar. Valet har liksom aldrig funnits där för mig, antingen eller, utan jag har blivit förtjust i individer och inte kön. Och så är det än idag!

Tillspetsat så tror jag att både Pia Sundhage och Anja Pärson gör mer för förståelsen för att våga älska sitt eget kön än de som alltid syns i pressen och alltid måste påpeka hur homo de är. Dessa som nästan ska skuldbelägga oss för att vi inte kan välja.

Nu tillbaka till det fina samtalet igår. Min ungdomskärlek ger mig så positiva vibbar och att få prata med henne igår var stort för mig. Nu ska vi träffas och för mig är det så häftigt.

Lösenordsskyddad: Det är ju jag!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Madonna – Girl Gone Wild & uttalande om S:t Petersburg

Nu är videon här!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är som att flytta sig tillbaka till i början av 1990-talet. En smak av Vouge-eran får jag när jag kollar in Madonnas nya video Girl Gone Wild. Det är snyggt och fräscht och det känns som om Madonna gått i baktid. Hon är otroligt vältränad och ser bra mycket yngre ut än vad hennes egentliga siffror visar. Det enda jag stör mig på är rökningen. Det tycker jag känns omodernt och något som inte hör 2010-talet till. Men för övrigt är det mumma rakt igenom att se både Madonna och de vältränade pojkarna tillsammans i både dans, smek och myserier… (;-)

Det har ju uppmanats att Madonna ska bojkotta S:t Petersburg och inte uppträda där. Detta för att de stiftar lagar som begränsar människor att älska dem de vill. Att i den staden vara homo- eller bisexuell är någonting man inte får eller ska prata om och man är mindre värd som människa.

Hennes svar på detta är ytterligare en av anledningarna, förutom musiken, till att jag beundrar henne så mycket:

I’m a freedom fighter.
My show
My …songs
My work
My art
Is all about freedom of expression
Freedom to choose to speak to act
Always with humanity and compassion
I will come to St. Petersburg to speak up for the gay community, to support the gay community and to give strength and inspiration to anyone who is or feels opressed.
I don’t run away from adversity.
I will speak during my show about this ridiculous atrocity

Hon är så fantastiskt på många sätt och här visar hon på ett aktivt sätt vad hon tycker om homofober och sådana som tror att de med lagar kan få människor att förminska sig själva och inte våga stå för den man är!

Nu är det bara 5 dagar kvar till nya plattan, MDNA!

Läs även andra bloggares åsikter om Madonna, The Queen of Pop, Girl Gone Wild, S:t Petersburg, hbt, MDNA, musik, intressant?

Omar Sharif Jr kommer ut

Blir så imponerad över modet som Omar Sharif Jr. (sonson till den store skådespelaren Omar Sharif) visar genom att våga stå för den han är fullt ut. Han skriver på Advocate.com en mycket viktig och stark artikel. För honom är det inte lika lätt eftersom han bott i Egypten under stora delar av sitt liv och under åren spelat ett spel för att passa in. Men han gör detta skriver han för att motverka extremismen och intoleransen som med Koranen i hand nu håller på att få ett grepp om hans gamla hemland. Han skriver artikeln i rädsla. Han skriver att hans familj säkert skulle föredra att han stannade i skuggorna och var tyst. Man han kan inte vara tyst längre. Sharif oroas av utvecklingen i Egypten och då särskilt för de sekulariserade.

Han berättar att han är hälften jude och att han är homosexuell. Han frågar sig om han är välkommen i framtidens Egypten? Han berättar om när han en eftermiddag förra månaden tog av sig t-shirten när han var ute och åkte bil. Det var varmt ute. Direkt så saktade en bil in och skrek åt honom att ta på sig t-shirten igen. Ett litet exempel på vart utvecklingen är på väg i landet.

Han säger att han skriver för dem i Egypten som inte har en röst, inget ansikte och för de som inte har ett hopp. Han uppmanar varje parti som valts in i parlamentet att respektera de mänskliga rättigheterna för varje egyptier, oberoende av kön, sexuell läggning eller politisk övertygelse.

Sharif skriver att han är rädd för den utveckling som nu sker i landet. Den fundamentalistiska islamiseringen som är på gång vill han inte se och han uppmanar andra regeringar att stödja det egyptiska folket och ge dem vägledning mot en ny konstitution som skyddar alla. Han avslutar sin modiga och fina artikel med:

Jag vill ha en plats i den nya Egypten.

Kommer han att få det?

Läs även andra bloggares åsikter om Omar Sharif Jr, Omar Sharif, Egypten, homosexuell, jude, politik, intressant?

Homohatande FN-länder

Att läsa ledaren FN:s förenta homohatare gör att jag får ont i magen. Att hatet och homofobin är så medveten och målinriktad i så många länder gör mig ledsen. Det är mig de vill ta livet av, mig de vill tortera och mig de inte ser som en människa. Den vetskapen är förfärlig år 2012.

Förenta nationerna (FN) har sedan 1945 arbetat för mänskliga rättigheter. 2008 så räknades även vi in och en resolution föreslogs då men den ligger fortfarande kvar i skrivbordslådan. 57 länder vill inte skriva på eftersom de anser att sexuell läggning inte är en mänsklig rättighet, utan något som varje land får hantera precis hur de vill. 57 länder!

Det sorgliga är att denna homofientliga pakt nästan uteslutande består av länder från arabiska och afrikanska stater. I dessa länder är det straffbart att älska den man vill och i ett fåtal av dem så tar de livet av en om man får känslor för någon av samma kön. Förfärligt år 2012!

FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har vid ett flertal gånger tagit upp frågan bland dessa länder utan framgång. I januari så träffades Afrikanska Unionen för ett möte där han återigen försökte förmå dem att acceptera att kärleken inte har några könsgränser.

Vet ni vad som händer då? Jo, företrädare för ett flertal av dessa homofobiska länder går då helt sonika ut ur lokalen när generalsekreteraren pratar om detta. Det vänder sig i magen på mig av obehagliga känslor. Jag kan inte förstå motståndet. De betraktar homoförtrycket som en kulturell och religiös rättighet, och protesterna mot det som imperialism. Längre verkar inte deras förståelse gå, mot den enskilda individen, mot den som längtar och förnekar sig själv för att passa in. Som i vissa fall tar sitt liv för att ingen förstår eller finns där när det gör som ondast att inte få vara den man är.

I vintras så diskuterade FN:s generalförsamling en protest mot det dödliga våldet gällande ett antal utsatt grupper i världen. Alliansen av homohatare lyckades tillsammans stryka bort HBT-personer från den listan. Ett stor antal länder anser alltså att fördömanden av mord på HBT-personer är en alltför liberal väg att gå. Det kryper i mig hur iskalla de är mot sådana som mig. Jag är evigt tacksam för att jag är född i Sverige när jag får ta del av sådana här ord.

Man kan säga mycket om FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och att han är flat i många frågor, men just i denna så är han väldigt tydlig med att människor runtom i världen ska ha rätt till sin sexualitet. Han vägrar att kompromissa i den frågan och det hedrar honom oerhört.

Bland annat Saudiarabien och Sudan vill kunna fortsätta att avrätta homosexuella, enbart för deras sexuella läggning. Det är förfärligt och jag får en klump i magen. Tänker på de stackars människor som lever i de länderna och som för alltid måste vara tysta om vem de egentligen är. För yppar de något till någon så kan de få plikta med sitt liv för att de har förmågan att älska alla människor. Förfärligt, år 2012!

Avslutar med denna film. Önskar så att representanter för dessa länder också såg den och begrep att vi ALLA är människor med olika känslor. All kärlek är av godo!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Förenta nationerna, homofobi, Ban Ki-Moon, hbt, homosexuell, FN, politik, intressant?

Homosexuell i Afrika

Många länder i Afrika är väldigt intoleranta och rädda för människor som älskar någon av samma kön. På många platser så fängslas man och till och med dödsstraff tillämpas på vissa ställen.

Nu har Nigeria och dess senat beslutat om hårdare tag mot homosexuella. Häromdagen så rapporterades det att galningen i Zimbabwe Robert Mugabe kallat Storbritanniens biståndspolicy för satanisk eftersom den ställer krav på respekt för HBT-personers rättigheter som en del av policyn.

I Uganda finns det återigen starka krafter som vill stoppa homosexuella relationer. Tidigare i år så mördades en HBT-aktivist och seriösa diskussioner fanns för att införa dödsstraff och så kallade kristna fortsätter den kampen tillsammans med ditresta amerikanska konservativa kristna. Allt i den kristna kärlekens namn, eller?

Mauretanien och Sudan har dödsstraff för att man är homosexuell. Zambia och Kamerun har också hårda lagar gentemot homosexuella där långa fängelsestraff inte är ovanliga för människor som har relationer med andra av samma kön. Jag vill påstå att tolerans och förståelse stoppas upp av bokstavskristna som hamrar in sitt budskap på människor som varken kan läsa eller skriva. Dessa så kallade Guds män är auktoritära och säger att det är på ett sätt vilket många tar för sanningen. Utbildning och kunskap saknas hos många vilket gör att homofobin biter sig fast i länder där utbildningsnivån är låg.

Som om inte det vore nog så finns det i vissa delar av Somalia och nu aktuella Nigeria provinser där man idag tillämpar dödsstraff mot homosexuella. I Afrika är homosexuella handlingar straffbart i över 30 länder idag.

Det är sorglig läsning, både att googla i ämnet och se på kartan ovan. Sydafrika är det lysande undantaget och förhoppningsvis så kommer kärleken även att segra i fler afrikanska länder.

Läs även andra bloggares åsikter om Afrika, dödsstraff, Nigeria, homosexuell, kristna, Uganda, hbt, homofobi, Sydafrika, tolerans, gay, intressant?

Din jävla bög

Man väljer inte sin sexualitet. Det är inget val som man gör för att vara populär. Människor som pratar om att det är trendigt att var bög, det vet ingenting. Det vet inte vad de pratar om. Det är inget frivilligt val man gör och faktum är att hade jag kunnat välja så hade jag valt att vara heterosexuell. För det är så mycket enklare, både inför mig själv och andra.

Man kan inte välja sin sexuella läggning. Det är med en hela livet. Fatta!?!

Detta är min historia…

Jag har alltid vetat att jag gillar killar. Alltid. Och jag har alltid skämts för det. Varför?

Jo, för det var först den gången när jag var sex år som jag förstod att det inte var normalt att en kille gillade andra killar. Jag var på sommarhem och tyckte mycket om pojken som var i familjen. Vi lekte och hade det roligt under flera dagar.

Trots att jag bara var sex år så ville jag se hans kropp och utforska det som gick. För mig var det helt naturligt. Jag kände då inget konstigt i det. Vi utforskade varandras kroppar i en lekstuga på det sätt som små barn kan göra…

Då slogs dörren upp och mamman gallskrek mot mig. Vad gör du med min son!? Jag fick ta allt och jag fattade ingenting. Jag var sex år och fick ta skuld och skam för detta. Jag skickades hem och min pappa bannade mig länge för detta.

Idag vet jag att detta satte djupa spår i mig… så djupa att jag egentligen aldrig har återhämtat mig från dem. Jag var så utsatt och kände mig så fel, så fel att jag begravde allt som hade med känslor att göra under många år framåt. Gilla killar det var ju så totalt fel.

Inte nog med det. För när jag sedan försökte var mig själv, vara Jerry så fick jag skit för det också. Min pappa hånade mig under många år. Din lilla bögjävel… du är ju svag och liten… varför umgås du bara med tjejer? Bögjävel fick jag höra många gånger. Han gillade aldrig mig och det kände jag. När min mor dog så hade jag ingen kvar och jag tvingades att klara mig själv. Jag stängde in allt som hade med känslor att göra och då speciellt de känslor jag hade för män.

Min pappa fattade ingenting. Han hatade mig för att jag inte var som han ville att jag skulle vara. Jag svalde och höll allt inom mig och trodde på allvar att det var fel på mig. Det satt kvar länge. Ibland så undrar jag om det fortfarande finns kvar där undermedvetet… jag hatar mig själv för att jag vill ha killar..?

Jag gifte mig. Fick 3 barn och försökte anpassa mig. Jag älskade min fru på de sätt som jag trodde var rätt. Men var det äkta kärlek? Jag vet inte…jag älskade på det sätt jag kunde. Idag kan jag känna att hon varit det närmaste kärlek jag kunde komma, men jag valde ju som ni vet att straffa ut mig från henne. Hon som var det bästa jag haft…För ett par år sedan så träffade jag en kille. Från början bara en sexuell flört, han var ung och jag njöt av att vara med honom trots att jag gjorde allt för att straffa mig ur hans kärlek. Det lyckades tillslut och idag vill han inte veta av mig. Det fanns människor med i bilden som hela tiden påtalade för mig hur fel han var för mig. Varför vet jag inte idag… men hennes ord etsade sig fast. Han var för ung för mig och så vidare…

Idag vet jag bättre, jag saknar … så in i helvete på ren svenska. Men jag har aldrig tillåtit mig att älska killar fullt ut. Dåtiden skriker i mitt inre om hur fel det är… och det kämpar jag med varje dag.

Din jävla bög…. hur kan du ens tillåta dig att känna? Du ska bara vara passiv och inte ta plats i detta samhälle. Homosexuella är villebråd för att ta emot all skit som finns. Mina känslor är tabu och skit. Ingen jävel vill ha med en bög att göra. Jo, håller jag tyst och spelar med, då går det bra.. men yppa för fan inte ett ord om dina känslor… då är livet kört… så känns det för mig allt som oftast! Livet är kört.

Tror ni att jag valt detta frivilligt? Jag vill också ha någon att älska, att krama om… men hur lätt är det tror ni?! I Sverige 2011?! Det är för mig så illa ibland att jag inte vill vara kvar… är ni nöjda nu dårå… ni som tror att detta går att bota?! I perioder så mår jag så jävla dåligt över min längtan efter en man… kan ni förstå detta? I Sverige 2011?!

Läs även andra bloggares åsikter om bög, homosexuell, hbt, homofob, skämmas, intressant?

Den lila dagen

Idag manifesterar glaad den lila dagen. Det gör jag också på de sätt jag kan. Detta till stöd för alla som mobbas och utsätts illa i samhället för att de är homo- eller bisexuella, transsexuella. Spirit Day borde inte behövas 2011. Men tyvärr så är det viktigare än någonsin att uppmärksamma att många far illa fortfarande beroende på vem de älskar.

Den senaste som inte orkade längre var 15-åriga Jamie Hubley från Ottawa, Kanada. Att läsa hans blogg är fasansfullt och smärtan går rakt igenom. Det är tungt att veta att unga människor inte har det stöd och den support de behöver för att orka vidare. Jamie är bara en av många som väljer att ta sitt liv, för att omgivningen retar och trakasserar.

I sin allra sista bloggpost skriver Jamie:

Well, Im tired of life really. Its so hard, Im sorry, I cant take it anymore.

2011! Det är 2011 och människor tar livet av sig för vem de älskar! Och ändå måste väl Kanada anses som ett av de liberalaste länderna… tänk då hur det är i Mellanöstern och i stora delar av Afrika?! År 2011! Jag blir så ledsen inombords över att inte kunna göra mer!

Den lila dagen, Spirit Day är för mig en dag av ledsenhet och att minnas alla de som inte orkade längre. Tända ett ljus och be om lättare energier runtom i världen. För det måste väl bli bättre någongång?!

I Sverige kommer den lila dagen att uppmärksammas den 27/10. Mer info här!

Läs även andra bloggares åsikter om glaad, Spirit Day, hbt, lila, Jamie Hubley, homosexuell, intressant?

Hela historien om Jamey Rodemeyer

Bilden är tagen tre dagar innan Jamey tar sitt eget liv.

Walentine Andersson har på sin blogg lagt ut ett mycket djuplodad och starkt post om Jamey Rodemeyer, pojken som tog sitt liv för att han inte orkade leva längre. Han blev mobbad för att han gillade killar.

Walentine har gått igenom hans platser på nätet och hittat ännu fler tragiska omständigheter i Jameys liv. Det blev helt enkelt för mycket för en 14-åring att hantera på egen hand.

Det är skakande läsning om en pojke som skriker efter hjälp och trygghet. Det gör fysiskt ont i mig att läsa om honom. Walentine berättar om saker som media inte tagit upp vad jag kan se. Ja, läs själva hans post Berättelsen om Jamey så förstår ni vad jag menar.

Tidigare om Jamey
Jamey orkade inte leva

Läs även andra bloggares åsikter om Jamey Rodemeyer, hbt, mobbning, homosexuell, trygghet, intressant?

Partiledare Birro?

Blir Marcus Birro partiledare för Kristdemokraterna så är det bara populism det handlar om. Eller som riksdagsledamoten Mikael Oscarsson säger:

Jag välkomnar hans kandidatur och tror att han skulle kunna dra helt nya grupper till partiet.

Mikael Oscarsson som är en av de mest konservativa och exkluderande i partiet ser alltså Birro som en bra kandidat. Vad säger det? Jag bara undrar…

Birro må vara populär som författare och allmän tyckare i mediabruset, men att leda ett parti där splittringen mellan mer liberala och stockkonservativa i olika frågor är något som jag inte tror att han mäktar med. Får lite vibbar av storhetsvansinne och en stor portion naivitet faktiskt. Birro visar också med sitt agerande vilken politik han faktiskt vill företräda och tror på. De må vara så att de liberala vindarna gjort kristdemokraterna mer accepterande och inkluderande, men vi får inte heller glömma bort att en stor del av den kritik mot Göran Hägglund just bygger på dessa uppfattningar, att partiet blivit alltför liberalt i många av deras kärnfrågor.

Så vad står Birro egentligen för? Vet vi det? Är han lika exkluderande som många av de kristdemokrater som nu supportar honom eller är han mer inkluderad och liberal? Han pratar mycket om hjärta och hur viktig familjen är. Om ett mänskligare Sverige och jag vet inte allt, men för vem?!

En undran som jag har är ju ganska självklar för mig och det är ju hur det är att vara homosexuell i Marcus Birros Sverige?

Uppdaterat
Birro drar tillbaka sin partiledarkandidatur. Varför? Jo, han riskerar få sparken från TV4:s program “Kvällsöppet”.
Vem är förvånad? Han fick sig några rubriker och var på mångas läppar. Känns ju än mer naivt och som om det bara handlade om uppmärksamhet!

Uppdaterat 2
Marcus Birro får nu sparken från TV4 och dess program Kvällsöppet. Han skulle ha varit programledare i höst, men i och med att han tog så tydlig ställning för kristdemokraterna och till och med vill leda dem så fick TV4 kalla fötter. Jag kan förstå dem eftersom det nu blivit politik av det hela och det inte råder något tvivel om vart Birro hör hemma någonstans. Att ha en så politisk färgad programledare kan bli problem i vissa debatter och att han då fick gå är inget konstigt.

Läs även andra bloggares åsikter om Marcus Birro, kristdemokraterna, Mikael Oscarsson, Göran Hägglund, populism, partiledare, homosexuell, intressant?