Persona non grata – det är jag det!

Det blev så tydligt idag att jag är persona non grata i vissa kretsar som tidigare tillhörde de jag kunde lita på. Riktigt fina vänner som jag högaktade.

Det kändes nästan lite patetiskt när jag lyfte blicken mot dem båda, men de bet ihop och ville inte möta min blick. Stenhårda och fast klara med sin bild av allt som hänt och att jag är paria för all framtid. Oförsonliga och nåde den som berättar någonting som inte stämmer med den fina bilden de odlar på nätet. Att sticka knivar i ryggen på mig och inte fatta någonting trots att det nu gått en tid, det visar ju verkligen vem som är vem!

Vi möttes på ett ställe där de säkert får vatten på sin kvarn om vissa saker men ibland så köper man åt andra. Studenttider hägrar är väl det jag kan säga. Fast egentligen så struntar jag i vad de tror, de har ju sin sanning klar och göder den tillsammans så förbannat bra. Ett exempel är ju de hatmejl jag fick från en av dem som inte vet någonting när sveket i höstas uppdagades för mig. Personen gick enbart på hörsägen och var väldigt hatisk emot mig. Men det är inte min förlust.

Det som retar mig är fasaden. Den fina utåt i bloggar där allt är perfekt. Där man inte kan stå för någonting som är negativ mot ens person. Jag trodde totalt fel, men måste säga att jag hade det på känn något år innan det small till på riktigt. Får nog tacka människor i min närhet att jag kom ur detta så pass bra ändå tillslut.

Varför jag inte skriver ut vilka det är? Nej, då blir det både advokater, förtal och jag vet inte allt. Det har jag sett exempel på tidigare. Dock bara i skrift och inte i handling.

Persona non grata – det är jag det. Och jag glömmer aldrig!