Cypern & flygresor

Snart är jag där…

På fredag resa till Cypern. Spännande och så nödvändigt.

Mina barn är nu hos Anna. När jag igår lämnade pojken hos henne så kände jag faktiskt att tiden och min ensamhet efter skilsmässan gjort sitt. Tiden går och såren läcks faktiskt. Det kommer smygandes och jag är glad för att jag har kommit vidare. För känslan var bara att komma därifrån så fort det gick. Helt nollställd vilket i mitt fall är positivt. Inget gentemot min tidigare kärlek, utan mer en positiv utveckling för mig.

För snart sitter jag ju där, gammal och säkert ångrades över det jag inte gjort… det är ju därför jag åker iväg på resor som jag från början är skeptisk till, sätter mig i flygplan fast jag egentligen hatar det. För åren går och jag känner det på många vis. Att flyga är absolut det värsta jag vet, men jag kopplar bort och gör det ändå… numera flera gånger om året… för att få uppleva och för att komma någonstans.

Livet är många gånger inte roligt för mig. Utan barnen och utan mål rent outhärdligt i perioder. Därför så gör jag sådana här saker som att resa med mina vänner. För att bryta av och för att känna att jag lever. Måste unna mig detta och jag vet vad vissa tycker, men det skiter jag högaktningsfullt i. För min egen skull så tar jag mig dessa dagar i Ayia Napa.

Nyhetskollen #3

Måste säga att det var svårt idag att hitta nyheter som intresserar mig. Men några blev det. Som vanligt i snabbformat:

GP: Thailand i topp
Flygresor.se berättar om vilket resmål som är mest eftersökt så här första veckan på det nya året. Att Thailand ligger i topp är ingenting som jag är förvånad över. Thailand har väl blivit som Mallorca var på 70-talet i Sverige. Det ställe som många i medelklassen väljer eftersom det inte är så dyrt men ändå känns ganska exotiskt. Gissning från min sida. Topp 3 är Bangkok, New York och Phuket. Fler listor hittar du hos Flygresor.se.

Själv så flög jag två gånger under 2012 utan att störta.

SvD: Rekordfå flygolyckor förra året
Att flyga är säkrare än någonsin. Trevlig läsning för mig som inte gillar detta med att vara tusentals meter upp i luften. Under 2012 så inträffade 23 olyckor där 475 människor dog. Det kan ju låta mycket, men då måste man betänka hur många plan som varje dag lyfter och landar runtom i världen. I Europa är det mer än 30 000 om dagen! Gamla öststatsländer, Afrika och i Sydostasien är de ställen som toppar statistiken. [Källa]

Brad Pitt 2012.

Aftonbladet: Pitts rynkor förstör karriären
Skådespelaren Brad Pitt är 49 år gammal. De som tror att det är bara kvinnor som har krav på sig att se unga och rynkfria ut bör läsa den här artikeln. För den berättar om att karriären för Pitt kan vara i fara om han inte lägger sig under kniven. Ja, hans team är oroliga och de som gör filmer med honom och kanske är det befogat. Producenterna vid en filminspelning 2012 krävde nämligen att få använda en lins med mjukare fokus, just för att Pitt skulle se yngre och rynkfriare ut. Pitt vägrade och de hedrar honom. Frågan är ju bara när han, liksom många av hans kvinnliga skådespelarkollegor, faller för det osunda trycket att försöka få tiden att stanna. Jag hoppas så att han fortsätter att vägra.

NyTeknik: Nytt läkemedel biter på multiresistent tuberkulos
Läkemedelsmyndigheten FDA i USA godkänner för första gången på 50 år ett nytt läkemedel som biter på de tuberkulosbakterier som idag blivit resistenta. Läkemedlet heter Bedaquiline och ytterligare ett med namnet Delamanid väntas också bli godkänt inom kort.

Mycket goda nyheter eftersom en behandling mot multiresistent tuberkulos är ytterst långvarig och idag tar mer än två år. Dagliga injektioner under de första åtta månaderna och svåra biverkningar med psykoser och kroniskt illamående samt permanent dövhet kan alltså undvikas i och med detta nya läkemedel. 150 000 dödsfall globalt varje år talar sitt tydliga språk om vilken historisk milstolpe detta är.

Relaterat
Nyhetskollen #2
Nyhetskollen #1

Dublin – dag 3 & 4

Shoppardagen! Idag skulle det handlas och donas bland annat på Penneys!

River Liffey passerades varje dag.

The Cake Boutique på Bolton Street. Gillade fasaden (som är ommålad om man kollar deras nätsida) men är inget kakmonster så det var bara ögonen som fick sitt.

Vi gick återigen förbi The Church (och den är gången gick vi in) som alltså är en gammal kyrka som blivit pub och restaurang.

Utan dubbel-L:en så går Penneys (Primark) under! (;-). Nej då, men nog är det välfyllda kassar och glada miner när shoppingnerven fått sitt.

Vi drogs ånyo mot pinnen, The Spire of Dublin som är navet i centrala Dublin.

Vi hamnade sedan på O’Connell Street som är en av huvudgatorna. 500 meter lång och faktiskt en av Europas bredaste med sina 49 meter i bredd som mest. Där fanns också ett gäng statyer på gubbar som jag måste erkänna att jag inte kände till, så de hamnade inte på min blogg.

Det mulnade på och ett par stänk kände vi, men inte mer. Ni tror väl att jag är pinngalen men här kommer ytterligare en bild på The Spire of Dublin från Aston Quay. Det är ju från en annan position än tidigare… (;-)

Tröja som Elvis bar på 50-talet i glasmontern. Vi hamnade på Hard Rock Café. (Till mamma)

En redig fish & chips på The Copper Alley Bistro som middag. Mycket strips blev det under dessa dagar, vilket kistan mycket väl berättat för mig.

Ett par tröjor, magneter, smycken, sjalar, ny plånbok, duschdraperi och faktiskt lite julsaker blev shoppingresultatet för mig.

Bild från hotellfönstret. Eftersom vi var där under lågsäsong så var det ganska lugnt på hotellets pub. Men sista kvällen så träffade vi en irländare som var elektriker och det var så roligt att få prata med honom. Nästan det roligaste på hela resan för att han var så trevlig och vi skrattade en hel del.

Från sista dagen så tog jag få bilder och det är liksom inte så mycket att lägga ut. Vi gick upp tidigt, fixade i ordning oss och tog oss till flygplatsen. Allt gick bra och flygningen hem var inga problem. Kände ibland att det var jobbigt men då kunde jag tänka logiskt och det försvann. Så att flyga grejar jag numera! (;-)

Det är inte rättvist att jämföra Dublin med London, så det gör jag inte mer än konstaterar att jag är glad att vi gjorde den här resan och dubbel-L:en var ett stort stöd genom deras lugn och sätt att agera. Utan dem så skulle jag inte komma ut på det sättet som jag gör nu och för det är jag väldigt tacksam. Vi hade också tur med vädret och slapp regn.

Tack Irland och Dublin för intrycken!

Dublin dag 1

Min första syn av Dublin, Irland. Vi flög med SAS och resan ner var så behaglig en flygning kan bli för mig. Helt ok alltså.

En glad tjej som nått irländsk mark.

Min del av hotellrummet. Vi bodde på Harding Hotel i Dublin. Proffsig och trevlig personal. Finns ingenting att klaga på.

Flaggan på andra sidan kanalen gillade jag.

River Liffey rinner igenom den irländska huvudstaden.

Ovanlig husvägg.

Grattan Bridge

Mitt resesällskap ville gå och reka på stans två Penneys den första dagen.

Ett av målen var också att gå och känna på The Spire of Dublin

Här står jag alltså precis nedanför och tar en bild rakt upp på den 122 meter långa pinnen. Gillar bilden väldigt mycket.

Lutar mig mot The Spire of Dublin när jag tar denna bild. Mitt i centrala Dublin.

The Spire of Dublin från en annan vy.

Darkey Kellys hette vår lokala pub.

Dame Street

Fortsättning följer…

London närmar sig

London 2010 när jag var där med Frida.

Nu är det bara timmar kvar innan det är dags att lyfta mot London. Jag längtar verkligen efter denna resa och att flyga känns inget speciellt. Just nu kanske skall tilläggas, men det känns faktiskt lite annorlunda mot tidigare. Tidigt på torsdagsmorgonen så lyfter planet. Om nu väder och vind sköter sig som det ska.

Har redan börjat packa litet…

Idag var jag ju också tillbaka till tandläkaren. Det läker på fint sa hon, men jag ska fortsätta med bakteriedödande i en vecka till. Så det blir att ta med sig en liten flaska på resan. Jag gillar verkligen den tandläkaren och ska ånyo försöka mig på att fixa gaddarna mina. Förutsättningarna är bättre än någonsin.

Jag älskar mina barn högst av allt, det vet ni. Men ibland sliter det på att vara ensamförälder. Varför just i dag tänker jag inte säga detaljerat, men även jag kan ruttna ibland på vissa saker och både bli trött och ledsen. Så var det ikväll och jag gick in i kryptan en sväng. Och somnade till… så nu blir jag väl vaken halva natten. Att gnabbas och tjafsa, det gör väl alla ibland, men vissa gånger så känns det mer än andra. Så var det ikväll för mig. Men det brukar ju gå över, fast just i sådana här stunder så saknar jag ett vuxet bollplank.

Jobbet är så stimulerande dessa dagar. Chefen vill prata med mig om tillfälligt förändrade arbetsuppgifter eftersom personal saknas. Det bästa i det är att hon då kanske bestämmer att jag ska sköta vissa saker före andra, saker som för mig är mer utvecklande. Känns positivt.

Hopp om livet har jag.

Gnäll om smärta & tidsbrist

Känner att jag bara måste skriva av mig. Utanför fönstret snöar det och silvret visar på rediga –10 grader. Ni som inte gillar att läsa om när jag beklagar mig eller tenderar att falla tillbaka på ömkliga stigar, ni kan gå vidare till en positivare blogg…

Min tand börjar att bli en följetong. Ni som följer mig vet ju att jag drog ur en tand (ja, 3/4 delar av den i alla fall) och i början så var allt ok. Men nu har det gått ett par veckor och jag har i perioder fått leva med värktabletter. Hade jag inte blivit magsjuk i söndags så hade jag ringt redan i början på veckan. Det konstiga var också att när jag var så dålig i magen, så kände jag mindre av tanden.

Men så idag, efter att ha varit borta från jobbet tre dagar förra veckan och två dagar denna, så känner jag bara att jag står inte ut längre. Det går bara inte och jag ringer tandakuten. Det resulterar i en tid (efter mycket om och men) mitt på dagen (vilket är det värsta för mig eftersom jag har restid till jobbet). Det innebär att jag nu måste sitta och vänta ett par timmar. Att åka in är ingen idé och jag tappar återigen mer tid på jobbet. Ni såg väl i förra posten hur mycket det är att göra just nu.

Sen får jag inte den tandläkare som jag hade förra gången. Hon som var så bra. Frustrationen stiger inom mig och jag bara känner stress över allting. Jag vet att det är ingen idé att hetsa upp sig, men det är svårt. Tandoperationen (ja, det är en liten operation detta) kan ta tid om det är svårt att få bort den. Sen vet jag inte hur jag kommer att må efteråt, men det troliga är ju att det inte är någon idé att åka iväg och jobba då. Då missar jag en hel dag igen, vilket jag måste jobba igen senare. Med mitt minuskonto just nu! (;-( Sen alla pengar som går åt till detta… orkar inte ens tänka på det… förstår inte riktigt hur det ska gå ihop sig i slutändan.

Att åka till London med denna trasiga tand var ju ett alternativ. Jag har ju en tid den 23/2, men jag känner att jag kan inte leva på värktabletter och detta onda. Det känns även nu som det är inflammerat och det måste ju bara bort. Så fort det går! Ni som undrar hur jag har råd med London mitt uppe i allt beror på att jag betalade av själva resan under hösten och leva ska man ju alltid så att säga…

Försöker att tänka att detta vill säga mig något. Magsjuka och tandutdragning som misslyckades. Smärtträning för att sedan uppskatta livet bättre. Det vill jag tro för att ändå förstå varför. Sen ska jag flyga igen om en vecka, men det känns som en flugskit i jämförelse med detta.

Nu har jag gnällt av mig och det kändes väldigt skönt. Du som orkade ända hit kanske tycker att det är i-landsproblem, men bloggen är skön att gnälla lite på. Det är mina problem och bloggen är till för mig.