Obekanta ljud
Det började med att jag hörde flera dunkningar efter det att jag gått och lagt mig i kryptan. Klockan var väl kring kvart i tolv och jag behövde verkligen sova. Men detta ljud lät som om det kom inifrån och jag reagerade starkt. Hade jag en inkräktare i huset? Jag satte mig upp en stund blickstilla och lyssnade vidare. Det var tyst ett bra tag och sen kom dunkandet igen. Två gånger.
Detta var ett ljud jag inte kände igen. Jag brukar ha “koll” på ljuden och detta var liksom inte bekant på något vis. Vanligtvis så reagerar jag knappt på ljud för att jag kan dem helt enkelt. Men efter att ha suttit ett tag så blev jag istället morsk och stridslysten. Ingen jävel ska få vara i mitt hus utan att jag vill det. Ingen ska få skrämma mig på det här sättet, så jag smög mig ut till vardagsrummet och kollade mig omkring överallt. Allt var tyst, parkeringsljusen utanför syntes men ingen aktivitet alls utanför mitt fönster.
Tog mig sedan till köket och kollade ut men ingenting. I huset var det ingenting heller. Mycket märkligt var det, men så helt plötsligt så hörde jag Felix inifrån lilltjejens rum. Ett litet dunk igen och jag öppnade dörren. Han flög ut och då förstod jag. Tala om att skrämma sin husse till katastrofscenarier i skallen… ibland så har jag inte riktig koll på om katterna är ute eller inne, men jag trodde att Felix var ute och sen var ljudet inte riktigt bekant för mig. Han måste på något vis ha dunkat på dörren så att det lät som om det var någonting helt annat än vad jag trodde ett tag. Dörren var inte stängd, men han kunde inte få upp den eftersom den gick inåt och då skapade han detta dunkande ljud när han försökte komma ut.
För det måste ju vara så det gick till… eller?
Maxi var med mig hela tiden. Som vanligt, så han är helt oskyldig till detta. För mig tog det ett tag innan jag somnade och var klockan före ett så är det bra.
Letar vårtecken. Ytterligare ett är att Felix tog sin första mus häromdagen. Att sitta på jobbet idag känns sådär men Ellet kommer till mig ikväll igen för några dagar. Anna var bussig och tog hand om honom idag. Men jag jobbar ytterligare tre dagar och då vet jag inte riktigt hur jag ska göra med honom. En dag på jobbet går väl an för honom, men tre? Ja, jag får ta en dag i taget helt enkelt…
Vårtecken
Första sittningen på baksidan för året. Det var riktigt härligt. Vindstilla och en värmande sol. Kunde till och med sitta utan jacka ett tag. Så underbart!
Vårtecken 2013
Fina Felix.
Påsk med familjen
Det är långfredag och idag firade vi påsken på allvar hos mig. Anna, Linn, Frida, Ellet och jag var på plats.
Jag hade förberett potatis och ägg, men sen så hjälpte Anna till i köket.
Ägghalvor alltid oavsett högtid. Det kan aldrig gå fel då. Jag har komponerat ihop den själv dessutom med både majonnäs, rom samt räkor i olika blandningar. Även lite skagenröra på ett par. Det är ju bara så mumsigt med dessa ägghalvor.
Fina Felix ville vara med i förberedelserna.
Det är ju så att påskmaten påminner väldigt mycket om julmaten – skinkan. Men annars så är det mesta med även denna högtid.
En hungrig gosse sitter vid bordet och väntar på läckerheterna.
Min förrättstallrik. Ja, jag älskar matbilder men denna påsk så får ni bara se det jag åt i förrätt. Sillar, ansjovis, två laxsorter och gräddfil. Givetvis med potatis och ägghalvor till. Mumsigt!
Revbensspjäll, köttbullar och prinskorv med mer potatis vad huvudmålet. Gott!
Igår när jag var på den lokala butiken så köpte jag en liten påsklilja som inte var utslagen. Så idag så har jag vattnat på utav sjuttsingen för att den skulle slå ut lite, och se… det har den gjort… visst det är ju gult men det får gå ändå. Det finns ju inte påskliljor i andra färger… (;-)
Maxi + Anna = kärlek!
Titta vad jag fick av Anna! Ett eget ägg med massor av snarre… vilken god och snäll exkrok jag har alltså. Det värmde mitt hjärta.
Mycket ligger nu och gosar till sig i kistan på mig. Men det var riktigt gott att få goffa rejält…
Ellets fantastiska häxa hade Anna med sig och nu hänger den så fint i hallen.
Ja, det var min påsk detta och jag kan inte vara mer än nöjd. Så trevligt var det att träffa barnen och Anna.
Den gångna veckan
Ingen bra vecka för mig. Samma saker som tidigare plus ett par saker till som var negativa, det gjorde att allt tippade över. Ett par dagar så fungerade ingenting. Självföraktet stiger i takt med oförmågan. Men jag överlevde även detta… finns liksom inte så mycket att säga mer. Handlar tror jag om acceptans och se den jag verkligen är. Med felen, bristerna men också med styrkan att aldrig ge upp.
Vet också att några har förutfattade meningar och tror en massa om mig. Det gör mig ledsen och jag vill tack vare dem egentligen inte ens skriva om mitt mående öppet mera. Att jag skulle ha grava alkoholproblem och att det är orsaken till att jag inte orkar till exempel. Inget kunde var mer felaktigt, men jag orkar liksom inte försvara någonting för skvaller och illasinnade och för de som alltid kommer att tro sådant om mig oavsett. Fast innerst inne så gör det mig ledsen, det gör det.
Åt lunch igår med en för mig helt främmande människa. Spännande som sjuttsingen var det och att jag ändå vågade den saken försöker jag lägga på mitt egna tunna pluskonto.
Igår så kom Frida till mig, det var härligt. Hon förde in bra tankar och var väldigt glad och positiv. Vi pratade länge och det gjorde mig så gott. Jag märkte också på Felix att han hade saknat henne och jag kunde inte låta bli att notera att han följde henne under kvällen. Jag har ju min förföljare, Maxi, som blir allt värre för varje år. Han är verkligen en knäkatt, om det nu finns ett sådant uttryck så är han urmodellen för det. Ibland är det mysigt, men ibland så blir jag bara så trött på honom… (;-)
Sitter och äter min lunch. Försöker ladda om batterierna inför Ellets ankomst i eftermiddag. Fått rapporter om att han fortfarande är snorig, men nu feberfri. Det ska bli så härligt att få höra hur det är med honom.
Felix jamar för många
Skriver av mig lite igen på lunchen. Bra tillfälle och lugn och ro tillsammans med maten.
På bussen så ser jag samma person igen. Flera dagar nu. Trots att jag åker olika tider. Känns skumt, men jag försöker inbilla mig att jag just inbillar mig. Kan ju vara tillfälligheter, fast det mest otäcka är att jag upptäcker sällan personen direkt, utan personen sitter bara där helt plötsligt. Parallella världar? Jag, tokig?
Har en inre oro. Inte för egen del och inte för lördagen. Utan för andra. Den känns inte bra. Får inte ur vissa saker i systemet och känner mig otillräcklig och hjälplös.
En annan sak som är skitkonstig och då handlar det om rent egoistiska saker. Kolla in detta klipp som jag tog på Felix när han var sjuk. Han jamade och ville ut. Inget märkvärdigt anser jag utan det är verkligen en intern grej:
|
|
Eller hur? Inget speciellt med detta klipp, men över 7 000 klick har klippet fått?! Jag fattar ingenting och blir än mer konfunderad när jag jämför med mina andra klipp på min YouTube-kanal. De ligger allt från 5-200 klick och det vanliga är ju att de närmast sörjade tittar… men inte med detta klipp? 7 041 om vi ska vara exakta… hur kan det vara möjligt? Blir ju sjukt nyfiken på vart klicken kommer ifrån…
Sådant grubblar jag på när jag sitter här på lunchen och försöker få i mig min räksallad…
Mario, Apple TV & Vaksala torg
Det är mycket i huvudet just nu. Ett tecken på att jag mår ganska ok för tillfället. Nyfiken, villig och intresserad av saker, vilket i sin tur skapar taskigt minne och att jag ibland glömmer saker. Inte helt, men för en stund. Man kan ju inte få allt…
Igår så kom en mexikanare med kompisar till förorten. En populär rörmokare i en tidig inkarnation där han springer på linje. Man kan dessutom vara två samtidigt och det har varit mycket spel både igår och idag. Det är roligt att kolla på ungarna för de blir så engagerade. Jag behöver inte spela, utan det är nästan roligare att kolla ungarna och deras känslor i denna värld av Super Mario.
Fredagar med barnen, då blir det hamburgare med olika konstellationer till. Idag var det traditionellt med strips. Jag är ganska slut efter en intensiv men bra arbetsvecka. Trivs just nu.
Felix sover och är ofta så gosig på kvällarna. Bilden är tagen igår kväll.
De sa att det var en humoralmanacka, men jag är skeptisk…
Dagens lunch som ligger i min magge just nu. Visst blev bilden bra? Håller man still en stund och fokuserar så blir det alla tiders bilder med iPhonen!
Utsikt från konferensvåningen på jobbet.
Två trädbeskärare utan skyddsutrustning. Träden var ganska stora och de körde med motorsåg. Några stackars träd lämnade de kvar.
Förberedelser inför kyrkovalet i höst. Ställde i ordning datorer i ett av konferensrummen som numera är ett valrum.
Nu blir det en helg helt på barnens villkor. Vi funderar på att gå på loppmarknaden på Vaksala Torg. Barnen är positiva. Linn sover borta i natt men kommer nog i morgon. Så roligt att hon är så länge hos mig nu. Har jag sagt det förr? (;-)
Jag har beställt Apple TV. Bara en sådan sak…
En vecka kvar till Stockholm och finalen i melodifestivalen…
Hur länge till?
Ljuset… kampens grundförutsättning. Det får bara inte släckas utan måste hållas vid liv, ibland till vilket pris som helst. Tyvärr så kan det dessa gånger då det slår fel bli totalt kontraproduktiv och mörkret kommer än närmare, trots att man trodde sig stärka ljuset.
Felix hänger i. Här i slutet på januari 2013.
Maxi kollar ut genom fönstret.
Årets amaryllis måste ju slå alla rekord. Köpte den i början av december och den blommade på fint. Sen så var det inte mycket kvar av den, men med lite vatten så sköt den i höjden och kolla nu! Två fina blommor i början på februari. Ser nu också att ytterligare ett skott är på väg… kanske amaryllis våren ut i förorten? (;-)
Alltså, finns det något finare?
Februari 2013. Hur länge till?
Laddad inför den första delfinalen i melodifestivalen. Hade hela familjen omkring mig och det var så underbart, sen att delfinalen inte var något vidare, det är en helt annan historia…
Ellet och jag gick ut och luftade oss en sväng idag. Lite medikamenter köpte vi i den lokala butiken åt lilltjejen som nu återigen börjar bli krasslig vilket indikerar på att vitamintillskotten måste ökas på.
Ibland känns det som om jag väntar på någonting. Glömmer bort att leva i nuet och ta vara på dagen. Väntan gör mig frustrerad och jag försöker slå bort det. Ibland så lyckas jag i några timmar, men ibland så förgiftar dessa tankar mig.
Hur länge till?
Glader med mindre smärta
Att ekonomin blir kärvare i januari är det många som får känna av. För mycket av allt i december kan vara en orsak. För mig är det helt klart på det viset, så samtalet från Swedbank var förlösande så här på kvällskvisten. De vet när de ska höra av sig… (;-)
Jag kom ut! Barmark och mycket mindre snö som synes, men ute var jag!
Målet var ju idag att ta sig ut. Att kunna gå till biblioteket, vila en stund där och sedan dra sig vidare till den lokala butiken. Det gick bra. Visst, flåset var väl inte hundra, men det gick. Sen att jag strulade inne på affären och inte riktigt hade koll på finanserna, det är en helt annan historia. Det blev nästan komiskt tillslut och den kassörskan kommer nog att minnas mig ett tag framöver. Hahaha!
Känner mig så mycket gladare och mer positiv idag. Ett samtal från Tofflan förstärkte den bilden. Är så glad över vår relation och att vi så att säga kommit över pucklarna. Våra beröringspunkter är många, vilket nog också skapat den turbulens som var under delar av 2012 som det samtidigt ger en förståelse som få andra begriper sig på. Hon undrade hur det var med mig och om hon skulle fixa medicin åt mig, men eftersom jag mår så pass bra idag så behövs inte det. Men tanken, den är lika viktig den.
Smärtan är inte alls som den varit tidigare och att befinna sig i något som är i närheten av normaltillstånd allt som oftast är himmelskt. Så glad över detta.
Frida och jag ska kolla på Alien ikväll. Har sett den för väldigt länge sedan och har för mig att den är skitläskig. Vi får väl se om jag krupit under soffan när Sigourney Weaver har det slemmiga monstret framför ögonen. Känner för en riktigt bra skräckrulle i afton.
Avslutar med en bild på vår egen lejonkung, Felix aka Flexus aka Fimpen:
Katten med nio liv. Han mår bättre än någonsin!
Senaste kommentarer