Bra onsdag

Var i morse beredd på trängsel och jävelskap på bussen. Men se, den var knappt halvfull och jag kunde till och med välja en plats där jag slapp sitta nära någon annan! Märkligt! Vart har alla människor tagit vägen?! Ja, skönt var det i alla fall och jag kom till jobbet den tid jag brukar komma när jag åker den här tiden. Vackert så.

Full rulle och för det mesta kul på jobbet. Vissa element blir jag lite trött på men det är bra träning för mig i tålamod. Men i det stora hela så gillar jag när det flyter på och jag har att göra hela dagen. Sen så utmanar jag mig alltmer genom att utsätta mig för sociala situationer som jag normalt sätt undviker som pesten. Jag har också bokat in ett par grejer i mars som normalt sätt skrämmer mig, men nu så ska jag utmana mina rädslor. Tamejfan!

Idag fick jag också klartecken från chefen att ta semester i april. Då ska jag till solen med dubbel-L:en och bara njuta. Cypern och Ayia Napa är destinationen, vilket jag också besökte 1982 när jag var en mycket ung pojke…

Före…

…under…

…och efter resan 10-24 juni 1982. Jag var där med en kompis och nu 31 år senare så ska jag dit igen.

Gick av vid samma hållplats idag. Tog en bild idag igen, men det ser ju lika taskigt ut som igår. I verkligheten är det dock vackert som sjuttsingen. Så varför gick jag ånyo av en hållplats tidigare än normalt?

Givetvis en ny vända in i den lokala butiken. Det kostar på att ha familj och det var tredje dagen jag släpade hem två kassar med mat. Nu får det vara nog! Så sa jag igår också…

Linnvigg stannar ytterligare några dagar, kanske ända till söndag. Det är trevligt och ger allt som oftast positiv energi till hemmet.

Om jag låter överdrivet positiv numera, så beror det helt enkelt på att jag är positiv. Över det mesta faktiskt såsom det är idag!

Farväl lilla Berit

Jag och Linn tog bussen till Funbo kyrka för att gå på begravning.

Min moster Berit skulle få komma till ro och sista vilan.

Begravningen var väldigt fin och ljus. Prästen var bra och hennes ord om Berit var fina.

Detta var en jordbegravning vilket innebär att man bär ut kistan direkt till gravplatsen och sänks ner i jorden. Ingen kremering alltså och man tar ett sista farväl direkt vid graven. Jag har aldrig varit på en jordbegravning tidigare och 1999 var min senaste begravning då min mormor (moster Berits mamma) begravdes.

Jag filmade en bit när kistan bars till graven.

De var värdiga de sex äldre männen som bar kistan. De bockade och visade stor respekt.

Linn och jag hade varsin stor fin vit ros. Min älskade dotter var ett stort stöd för mig.

Kusin T och syster (min moster) Inger tar ett sista farväl av Berit.

Släkten är liten. Här är alla samlade som var med på begravningen. Sen var det några grannar till Berit som också var med och tog ett sista farväl.

Berits favoritställe var Landings i Uppsala. Där var hon många gånger. Så det var naturligt att vi hade fikat där. Inger berättade många minnen från deras uppväxt och det var en fin stund tillsammans.

Efter fikat så ville Inger visa oss hur Berit bodde och vi tog oss till hennes lägenhet i Uppsala. När vi kom dit så luktade det jättekonstigt och det tog ett tag innan vi förstod vad som hade hänt. Ett element hade helt plötsligt “gått sönder” och rostat hål i mitten och stora delar av köksgolvet var dränkt i vatten. Inger hade varit där en vecka tidigare och då hade hon inte märkt någonting. Så nu blev goda råd dyra, vi gjorde allt för att få tag i en rörmokare men det var väldigt svårt. Tillslut så kom det i alla fall någon och konstaterade att det hade gått igenom golv och ner till grannen.

Det var en mycket märkligt upplevelse det hela. Hur kan det gå hål i mitten på ett element? Förvirrade och förvånade är ett milt uttryck av det hela.

För samtidigt så ville Inger att vi skulle ta det vi ville av de saker som var kvar i lägenheten, för annars så skulle det kastas. Jag hade väldigt svårt för detta och det kände så konstigt att gå omkring där och titta efter sådant man ville ha. Men vi hittade några saker.

En mycket gammal micro från 1993 har äntligen gjort sitt i mitt hem.

Vi fick Berits mikrovågsugn. Det var väldigt oväntat och snällt av dem.

Linn fick en väldigt fin klocka som vi tror att Berits man hade när han levde. Känns som en släktklenod och något som varit med väldigt länge.

En mindre tavla, en fin bordsklocka, en dalahäst och några prydnadssaker med kattmotiv fick vi också. Detta blir ju som minnen av Berit vilket känns väldigt bra.

Omvälvande dag med många känslor och något mer jobb blev det inte efter både begravning, trasiga element och all panik kring detta för att få hjälp för min del.

Vila i frid, Berit!

Lördagsord

Vaknade av halsont och ledvärk. Hostar och låter. En värktablett har dock gjort att det känns helt ok just nu. Jag är glad att detta kommer idag och inte senare för jag MÅSTE bara jobba nästa vecka. Det är så spännande med den nya telefonväxeln och de mobila lösningarna. Så jag vill verkligen vara på plats då. Jag ska ju dessutom hjälpa till med olika saker i samband med detta och känner att jag bara inte kan vara borta då.

I morse så var det bara 17 grader inomhus. Så nu har jag för första gången sedan i vintras satt på elementen. Jag hade hoppats på att kunna vänta till oktober, men det gick nu inte. Jag tycker 17 grader är lite väl lite och nu när guldklimparna är här så ska de inte frysa. Vet att elräkningen nu kommer att rusa, men vad göra?

Maxi

Lördagen blir lugn. Barnen rår sig själva alltmer och det är bra. Lite tennis med grabben på Wii ska jag väl orka med. För det är en fin lördag och jag bryr mig inte om lite halsont. Barnen är ju hos mig och bara det får mig att orka.