Backup, Instagram & halkan

En sluthet, en trötthet och jag vet inte vad. En vecka som tagit på mig oerhört mycket. Är mentalt helt nollad. Tog mig dock till jobbet idag och fick återigen stå hela resan (30 min) eftersom det återigen var en skolklass som hade lagt beslag på varenda sittplats. En väldigt bra start på dagen!

Idag så backuppade jag en del. Vis av tidigare erfarenheter på jobbet så har jag nu två backuper på de mest centrala och det har räddat mig flera gånger. Backupenheter har en tendens att bli dåliga och gamla och så är nu fallet med min första backup. Så nu backuppar jag allt ånyo och tar dessutom nya backupper. Viktigt att göra detta regelbundet och det gäller även andra.

Jag har ibland privat glömt bort att backuppa, men har lärt mig den hårda vägen att regelbundet göra detta. Om och om igen… minst en gång i veckan. Vill inte tappa någonting och det handlar speciellt om mina bilder som jag har backup på flera ställen. I fall att…

Tagen för Instagram.

Numera så är ju även jag med Instagram. Ja, jag föll för trycket och tänkte att inför melodifestivalens final så skulle jag använda denna kanal för att få ut mina bilder. Några blev det och nu har jag fortsatt med Instagram och det är faktiskt en sak som slår mig. När jag tar bilder med appen för Instagram så blir bilderna bättre och mer detaljerade (se ovan). Det är min känsla. När jag tar kort med iPhonens vanliga kamera så måste jag vänta ett tag för att inställningen blir bra och sen kan jag ta ett kort. Det blir ok då, men nu när jag tar kort med Instagramappen, så blir bilderna än bättre.

Någon annan som har den erfarenheten?

Broddar för att ens våga?

Vädret gör visst sitt till, men frågan är om jag har varit med om att det så länge varit så halt på olika platser där jag sätter ner mina labbar? Får sedan ett par veckor vara så uppmärksam vart jag går för att inte slå på rot och eventuellt göra premiär på ett sjukhus för en bruten kroppsled.

Nu börjar det bli enerverande och jag som i vanliga fall har ont både här och där spänner mig ju mer än vanligt, vilket resulterar i ömma vader och jag vet inte vad. Tala om att längta efter plusgrader och en begynnande vår. Som det ser ut idag så verkar den långt borta…

I morgon så kommer jag inte att jobba. Har tagit ledigt och varför tänker jag inte berätta mer än att gränsen för mig denna vecka har varit väldigt nära för reaktioner som jag inte har kontroll över. Jag måste bromsa in och nu få några dagar då jag bara är still. Det jag också kan säga är att de möten jag varit på i veckan gnager sig in i mig och ger mig ingen ro.

Men jag kämpar vidare och jag tror mig se signalerna bättre nu än för några år sedan. Ibland så behöver jag bara dra mig undan och vara ensam. Livet är så otroligt komplext och jag vet att vi är många som har den uppfattningen. Mitt sätt att landa lite är att vara hemma och ta vara mig själv. På mitt sätt.

Söndag i lugn takt

Vi kom ut en sväng. Lite handling och promenad. Men det var lite läskigt idag.

Snorhalt och två gånger var jag på väg att slå på rot. Men jag klarade mig. En slö söndag utan krav och utan mål. Svårt men ganska skönt faktiskt.

Maxi njuter i solen. Ibland undrar jag vad hans mål är…hehe.

Torrbloggning på hög nivå, men vafan dårå… (;-)

Dotrakärlek & jagetövning

Linn är min dotter. Hon har blivit min arbetskamrat och den förmånen för mig är svår att överblicka i rediga känslor. Hon är så ambitiös och gör ett sådant gott intryck att hon får vikariera både här och där. Nu har hon fått så många arbetsuppgifter och en del av dem är så pass avancerade att det kräver ett eget konto (GIP-konto). Det ni!

Det är också så roligt att konstatera att det är första gången en timanställd får ett helt eget konto hos oss, men det går liksom inte att undvika nu. Hon gör så många olika saker och behöver det helt enkelt. Jag är så stolt över henne så ni fattar inte! Tänker tillbaka på året hon kom till mig (när hon föddes) och hur lycklig jag var… nu är vi arbetskamrater! Värme!

Utvecklingssamtal hade jag i veckan med min chef. Det var positivt och jag fick höra att jag skulle stå upp mer för den jag är och våga lite mer. Inte slå så hårt på mig själv för skitsaker. Chefen boostade mig så pass mycket att jag nu tänker göra någonting jag aldrig gjort förut här på min blogg. En enskild bild på mig har väl legat på bloggen och i någon post tidigare, men nu ska ni få tre stycken.

Varför? Jo, helt enkelt för att jag kan och för att jag ska försöka acceptera bilder på mig själv. Boostar man sig för hårt så tycker många att man är ett stort ego och gör man det för lite så får man höra att man ska krypa fram och inte vara så hård mot sig själv. Jag har ju alltid haft svårt för ett mellanläge oavsett vad jag tar för mig, så nu lägger jag ut dessa bilder:

Stod och väntade på bussen med Linn igår.

I morse när jag försökte vakna till… brillerna vet jag inte varför jag lät dem vara kvar när jag tog bilden.

Idag nyklippt och på lunch med dotra.

Jag har länge letat efter en ny och trevlig frisörsalong och jag tror faktiskt att jag hittat den idag. Hon som klippte mig var så trevlig och priserna humana. Testa själv HairDesign om du vill. Jag rekommenderar dem.

Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker det är obehagligt att lägga ut tre bilder på mig själv. Men nu gör jag det och försöker förstå mitt värde och att jag håller så att säga. Det är inget koketteri eller något som jag gör för att få uppmärksamhet, det handlar faktiskt om rent och skärt obehag.

Hyllning till Madonna

Min hyllning till Madonna just nu och just här.

Hon är mer aktiv än någonsin, mer omtalad och omskriven och en turné som slår alla rekord!

De hittills bästa bilderna på The Queen of Pop i år om du frågar mig:

Love, love, love!
Hon bär mig. Större än alla andra figurer som ger tröst genom skuld och skam. Madonna är ren och skär glädje. Dagar av mörker så är hon alltid där, dagar av tvivel så finns hon alltid där.

Här på min blogg så hyllas hon alltid! För att hon ger mig så mycket!

18 oktober i bilder

En härlig årstid?! Jo, du…  på väg till jobbet.

Lunchen såg ju så nyttig och fin ut…

…men se det innehöll ju mums-mums värre.

Mycket cola blir det och då framförallt för de yngre teknikerna…

Fascinerad

Gamla staket. Ju äldre och fulare, ju mer tittar jag. Fascinerad av det som är på gränsen att kollapsa. Faktiskt snyggt på något märkligt sätt. Har flera favoritstaket i förorten som knappt står längre, men som jag gillar skarpt.

Röda bär. Jordgubbar, hallon, smultron och vinbär. Rött ska det vara och mycket. Blir alltid så fascinerad och tar alltid en massa bilder. Så jag har jordgubbsbilder till förbannelse… hahaha!

De outtalade. Det man inte säger men tydligt visar. Det blanka som ändå säger något. Så fascinerad av det oskrivna bladet. Men även rädd och förhoppningsfull. Alla känslorna. Just det är nog det som fascinerar mig mest, ALLA känslorna finns där. Bra för fantasin.

Sinne för detaljer

När vi var hemma hos Gunilla igår så upptäckte jag många fina saker. Hon har verkligen sinne för detaljer och att få det ombonat hemma hos sig.

Detta gillade jag. I all sin enkelhet så blir det så mysigt och verkligen något som tillför positiv energi på balkongen.

Denna kattavla blev jag förälskad i. Jag tycker den är fantastisk.

Del av hennes balkong. Ombonat och dant. Önskar att jag bara hade en tiondel av den ådran i mig.

Hon gillar verkligen katter. Det fanns bevis på det överallt i hennes lägenhet.

Lisa bakom den fina flaskan som är ett värmeljus. Tog en stund innan jag fattade att man kunde lyfta på själva flaskan för att tända ljuset. (;-)

Har ni missat den magiska lampan som hon har? Jag filmade den och det kan ni se här! Häftig tycker jag…

Skarholmen 2012

Vi kom iväg tillslut…

När de få blå fläckarna syntes så tog vi beslutet. Vi tar oss ut på en liten utflykt. Men vi lämnade badkläderna hemma eftersom det var ganska kallt i luften.

Han fick inte åka med bussen…

Arrangemangen vid Resecentrum är alltid smakfulla, även i år.

Kanske inte så roligt för barnen detta, men de följde med i alla fall. Här är vi framme vid småbåtshamnen i Skarholmen. Liten film!

Det blåste en del…

Det har ju blivit en liten tradition detta att ta oss till Skarholmen en gång varje år jag har semester. Bilder från 2009,  2010 och 2011 finns om någon är nyfiken på hur det såg ut då. Det var alltså 4:e året i rad detta.

Småbåtshamnen i Skarholmen.

Ellet ville känna på vattnet. Det var ganska kallt.

Vågor som slår. Finns det något finare ljud? Titta och lyssna själv!

“Den lilla viken”

Lummigt värre när vi skulle ta oss till Graneberg och Lyssnaängsbadet för att kolla in hur många som badar och för att köpa oss en glass.

Ordning och reda!

Solen gjorde sina tappra försöka att tränga fram.

Det kan inte vara roligt att driva kiosk vid ett bad denna sommar.

Det vimlar ju inte av folk precis.

Jag brukar kunna bada och ser mig inte som en kruka, men idag var det för blåsigt och för kallt. Om ni tittar riktigt noga så ser ni ett par tappra själar längst bort.

Ni ser mina änglar om ni tittar noga. Annars inte många på plats vid badet.

Inte var det så roligt för barnen detta. De sitter vid en bänk och äter glass.

Som ni ser så sprack det upp ganska bra en stund. Fast denna sommar är inte någon annan lik. Det är min uppfattning. Så mycket regn och så lite värme.

Frida och jag satt vid bänken en lång stund och pratade om besvikelser, relationer och det svåra med att älska någon. Hon börjar bli stor och hon är så klok min dotter.

Molnen är läckra. Ser ut som om de ska anfalla huset när som helst…

Sen kom regnet. På bussen på väg hem så var det verkligen tal om lokala skurar. Riktigt mycket på sina håll. Vi hade dock tur för när vi kom hem så hade det slutat och vi kunde handla mat utan att bli blöta.

En utflykt som kändes väldigt märklig. Men jag ville att vi skulle ta oss ut idag oavsett väder. Mer har jag inte att erbjuda just nu. Klarar inte av att planera och åka iväg på längre resor. Det är tråkigt och tragiskt hur det har blivit, men så är det.

En dag i taget…

Mer Göteborg

Har mer nu hunnit att “landa” efter min lilla semester nere i Göteborg. Har lite fler bilder som jag vill dela med mig av givetvis. Kommentarer efter varje som alltid.

Från det fantastiska programmet med alla bilderna. Slog upp en sida på måfå när ben och huvud skulle vila några timmar på hotellet. Madonna – I dont give a…

Oro och en klump i magen. Somnade till ljudet av skrikande ungdomar på Heden. Kraftansträngningen var så mycket mer än någon någonsin kan föreställa sig. Men jag drev på och jag genomförde det jag i hjärtat ville.

Heden i Göteborg. På väg till Ullevi. Fick inte i mig någon kvällsmat och vågade knappt dricka något vatten innan. Var väldigt i min egen värld just genom beslutet att trotsa en massa rädslor som inte ville.

Hittar in ganska omgående och blir lättad över läget. Men ju fler timmar som går, ju mer orolig blev jag. Törstig blev jag, men inte vågade jag dricka. Väntade och väntade.

40 000 personer ville se Madonna år 2012. Läktarna var halvfulla.

Här drar konserten äntligen igång. Då har det hunnit gå många tankar genom mitt huvud där mycket handlade om ren vilja att orka hela vägen. Det fanns inget alternativ och den tanken gjorde väl att det kanske blev än jobbigare för varje minut som gick. Men det var värt allting. Så värt.

Mellan 22:30 till ca 00:20 så höll The Queen of Pop och hennes dansare, musiker och duktiga medarbetare på. Tiden liksom försvann i perioder och det gick så fort det hela. Värk, negativa tankar och mitt mående tidigare på dagen var som bortblåst.

Så här några dagar efter konserten så är jag mer och mer fascinerad av hennes version av Like a virgin. Jag mobilfilmande den själv och det är något i den som tar tag i mig. Kolla själv! Har sett den ett antal gånger nu och jag liksom “fastnar i den” och vill inte att den ska ta slut…

Utifrån mitt hotellfönster så såg jag denna fantastiska balkong. Så vacker med alla sina färger och grönska.

Ser ni poolen vid Avalon-skylten? Visst är det fräckt, så säg?

Vy från Göteborg med statyn som jag nu glömt bort vem den föreställer. Kung Karl med någon siffra eller vad det nu va… (;-)

Hela torsdagen ägnades åt Susen. Hon visade mig runt i Göteborg och vädret var fint.

Hon visade mig sitt tidigare stamhak Jamesons och där pubbade vi lite och käkande lunch. Det som var mest fascinerande med stället var att det kom in många äldre människor för en öl och lite snack. Vart ser man det någon annanstans i Sverige?

Vilken skapelse till lunch! Mitt i allt så finns en hamburgare. Själv så tog jag fish & chips som aldrig kan bli fel.

Susen är lika datoriserad som jag är. Det var roligt att äntligen få träffa henne efter alla dessa år. Vi sågs senast 2005 och hann inte med så mycket då. Med henne kan man verkligen prata om högt och lågt…

…och vi har samma syn på väldigt många saker. Hon tvekar inte heller att säga vad hon tycker om saker och ting och vi pratade om både det ena och det andra. Andlighet och en samsyn i dessa frågor som var så befriande. Tack, Susen för din gästvänlighet gentemot mig.

Tack Göteborg, tack Jontas, Madonna och Susen! TACK!

Tillbakablick & Norgehyllning

Tillbaka till hösten 2011. Hittade några fina bilder från vår “kickoff” på jobbet. Gillar dem och de visar gemenskap men även att det finns mörka moln på himlen.

En vecka som för egen del varit ganska lugn och bra på rutiner, men som för människor i min närhet varit väldigt tufft känslomässigt. Jag har funnits där. Som vanligt numera så har jag svårt att formulera i ord vad jag har inom mig och då blir jag tyst istället. Floskler och samma ord försöker jag undvika numera.

Idag är det Norges nationaldag. Ett grannland som jag inte skriver så mycket om i vanliga fall, men som jag tycker mycket om. De har liksom alltid funnits där och varit så självklara på något vis.

Efter katastrofen i somras så känner jag att idag på deras dag så vill jag visa mitt stöd genom att uppmärksamma deras nationaldag på något vis. Så många drabbades av denna galning och så många kommer att för alltid få leva med det som han gjorde.

Heja Norge! Ni är ett bra grannland!