Vem matar du?

Hittade en väldigt bra tex på Gunnar Sjöbergs hemsida. Med rubriken Vilken varg vinner? så skriver han bland annat:

En kollega berättade en sägen från cherokeeindianerna. Hövdingen samtalade med sitt barnbarn om den kamp som pågår inom människan. Det handlar om en kamp mellan två vargar som finns i våra liv, sa hövdingen. Den ena vargen lever på glädje, vänskap, kärlek, hopp, ödmjukhet, empati, mod och förlåtelse. Den andra vargen lever på vrede, bitterhet, avund, svartsjuka, självförminskning, självömkan, skam och skuld. Vargarna kämpar med varandra, och det är livets kamp, sa hövdingen. Vilken varg vinner, frågade barnbarnet. Den som du matar, svarade hövdingen. Den varg vinner som du matar.

Detta kan man egentligen applicera på vilket levande djur som helst, men kontentan är tänkvärd och jag tror att de flesta människor innerst inne vet att hövdingens slutsats är den som vi alla vill och försöker sträva emot.

Av någon anledning så har det för mig alltid varit lättare att mata den bittra och självömkande vargen inom mig, även om jag med intellektet vet att den gör mig illa. Det är på något vis “lättare” att vara arg, gnällig och elak istället för att vara glad, positiv och snäll. För mig är det så och har nog alltid varit så.

Självförminskning är nog ett sätt att slippa våga växa och ta ansvar. Det är bättre att vara kvar i det hörnet som jag känner igen och inte våga mig ut och riskera någonting. Skam och skuld är det bara jag som känner inför den jag är, väldigt få andra.

Jag är nog mycket den vreda, bittra, avundsjuka, svartsjuka, självförminskande, självömkande, skam- och skuldfyllda vargen och jag vet faktiskt inte varför. Numera kan inte mitt förflutna göra mig illa och jag är stark nog att bära utan att fly in i just dessa känslor som denna varg står för. Och ändå så gör jag det. Om och om igen…

För det är så lätt att falla tillbaka till den negativa spiralen. Vi människor har ju en personlighet också som jag tror till vissa delar är väldigt svår att ändra på i ett kortare perspektiv. En del är ju till naturen glada och positiva och en del är svarta och introverta. Det är liksom för många personlighetsgrunden och har den även förstärkts av livets framfart så kan det vara väldigt svårt att mata rätt varg. Visst, det går att gå åt olika håll och välja vad man vill mötas av, men en del saker styr vi inte över just i nuet och ibland måste man handla på instinkt, även om det just då känns felaktigt. Livet ska liksom levas med de fel och brister som det innebär. Saker och ting ska upplevas.

Men sådana här tänkvärda texter får mig att stanna till och tänka efter. Det är alltid bra.