“Om igen” med Lena Ph & Carola!

Igår var det ett en stor stund när Lena Philipsson bjöd på en helkväll hos SVT och Carola dök upp i ett av numren! Klassiskt möte och vartenda hårstrå stod i givakt!

Ungdomskärlek och älska oavsett kön

Regnbågsflaggan – den finaste som finns.

Kreativ lördag kanske, men jag måste få berätta om det samtal jag fick igår. Att få prata med ungdomskärleken 35 år senare var ju bara så häftigt!

Vi minns ju varandra så väl och att få prata med henne idag var ju en stor upplevelse. Minne, nuläget och det underbara humor som hon har. Precis som jag mindes allt. Hon hade sådan humor då och även idag.

Tiden går, mycket förändras men att få en tusch av ungdomens positiva sidor var för mig stort. Jag minns henne med kärlek och jag glömmer faktiskt inte våra pussar. Så oskyldigt men ändå något jag alltid kommer att bära med mig.

För många är det ju så att man för alltid minns den första kärleken. För mig är det så. Hon var min första kärlek även om det var väldigt oskyldigt. Det visar ju också att kön för mig aldrig betytt något. Jag gillade individen och har så gjort med andra under åren, oavsett kön. Det har liksom för mig aldrig varit av betydelse vem jag gillar och det är kanske därför jag så gillar Pia Sundhages ord i en TV-intervju nyligen:

”Eftersom jag är singel vet jag inte om jag är homosexuell. Jag vet inte vem jag kan träffa i morgon”

Så befriande ord och så mycket vad jag känner. Kollade även på programmet om Anja Pärson och hon uttrycker också liknande tankar. Det är liksom inte könet som avgör utan individen. Så har jag alltid tänkt men jag har blivit matad över att det måste vara antingen eller. Faktiskt ifrågasatt om jag inte är riktigt klok. Folk har sagt att du måste ju gilla antingen tjejer eller killar. Jag har aldrig och från tidig ålder förstått detta. Det sociala trycket fick mig dock att skämmas för att jag även gillade killar. Valet har liksom aldrig funnits där för mig, antingen eller, utan jag har blivit förtjust i individer och inte kön. Och så är det än idag!

Tillspetsat så tror jag att både Pia Sundhage och Anja Pärson gör mer för förståelsen för att våga älska sitt eget kön än de som alltid syns i pressen och alltid måste påpeka hur homo de är. Dessa som nästan ska skuldbelägga oss för att vi inte kan välja.

Nu tillbaka till det fina samtalet igår. Min ungdomskärlek ger mig så positiva vibbar och att få prata med henne igår var stort för mig. Nu ska vi träffas och för mig är det så häftigt.

Näthatet

Ibland undrar man vad det är för fel på folk? Tittade igår på Uppdrag Granskning och förfasades som jag tror de flesta normalt funtade människor gjorde över hur 21-åriga Julia behandlades när hon ifrågasatte ett tröjtryck som H & M gjort gällande en brottsdömd rappstjärna.

Har människor ingen hyfs längre? Vad är det för människor som inte kan behärska sig och argumentera på samma nivå som Julia gjorde? Vad har gått fel med respekten och förmågan att se att det faktiskt sitter en mottagare på andra sidan och tar emot all skit? Jag förundras över dumheten hos vissa.

Fast någon kollektiv skuld för att jag är man tänker jag inte ta på mig. Jag ser till individen och utgår ifrån det perspektivet. Det är ungefär som att säga att alla bögar är fjollor och att ge alla kvinnor ett epitet när man är sur eller förbannad på något. Visst, det är mest kvinnor som utsätts och det är flertalet män som förtalar och pratar skit. MEN, och så fungerar jag numera att generalisera det slår emot de som faktiskt lika mycket som mig avskyr detta som personerna i Uppdrag Granskning råkat ut för.

Sen kan man ju i det aktuella fallet med Julia undra hur H & M kunde låta all skit ligga kvar i en månad utan att de agerade? Det är väldigt märkligt och jag hoppas klädjätten numera har stenkoll på sin Facebooksida.

Frustrerade människor som känner sig misslyckade tar ut sin aggression på andra människor. Ofta unga med dålig impulskontroll och utan förståelse för vad deras ord gör med de drabbade. Förhoppningsvis så mognar de och förstår så småningom att hat föder bara mer hat. En tanke jag fick under programmet är att polisen och våra politiker skulle statuera några exempel för att verkligen låta förstå att detta inte är ok. Med statuera exempel menar jag att inte lägga undan anmälan samma dag (det som Julia först råkade ut för innan media uppmärksammade hennes fall) utan verkligen köra ärendet i botten och visa de som sysslar med sådant här att det inte är ok. Prioritera detta på ett par ställen i landet och verkligen visa att samhället tar detta på allvar. Givetvis med så stor medial uppmärksamhet som det bara går. Det ska liksom inte vara en fredad zon som att förtala och prata skit om människor på nätet.

Att det är flest kvinnor som drabbas handlar om ren feghet från de som angriper dem. De vågar inte gå på en man helt enkelt utan väljer kvinnor eftersom de tror att de inte vågar agera på samma sätt som en man skulle göra. Ett renodlat kvinnohat tror jag inte på hos de stora flertalet faktiskt. Visst, det finns män som hatar kvinnor, men där tror jag även att gruppen kvinnor som hatar män också existerar. Det finns exempel på båda i cybervärlden.

Svaga och elaka individer oavsett kön. Fast olika sätt att göra andra illa.

Anna Wahlgren hos Skavlan

Anna Wahlgren intervjuades i Skavlan.

Inte ett uns av självkritik, inte en stavelse till att förstå sin dotter, ingenting. Det var nästan lite tragiskt att se Anna Wahlgren i Skavlan, där hon slog ifrån sig allt som dottern Felicia Feldt skrivit om i boken Felicia försvann.

Att kalla sitt barn för krypskytt och att ta ifrån henne alla sina egna upplevelser och tankar genom att säga att det är hennes far som skrivit delar av dotterns bok, det säger väl allt om vilken inställning Anna Wahlgren har till sitt eget barn. Var är ödmjukheten och självinsikten inför det dottern uttrycker?

Hennes ibland otäcka auktoritära sida slog också igenom under intervjun, där rädsla, oförståelse och martyrskap bara förstärker hur lågt Wahlgren har sjunkit i frågan om trovärdighet just i frågor som rör barn och dess uppfostran.

Det var till stora delar en skrämmande och obehaglig intervju och frågan är om SVT skulle ha sänt den överhuvudtaget? För det blir så sjaskigt på något vis att många ser det uppenbara men där huvudpersonen själv missar allt. För att “vinna” ett så kallat krig mot sitt eget barn går liksom inte, oavsett vart det utspelar sig. Frågan är ju om ett streck nu dras i den infekterade fejden mellan mor och dotter? Vi får hoppas det, åtminstone i offentlighetens ljus. Jag tror att Anna Wahlgren har förlorat mycket på sin oförsonlighet och sitt sätt att agera under det senaste året.

Relaterat:
Expressen – Wahlgren utblottad efter dotterns bok
Göteborgsposten – “Det var ett mordförsök”
Aftonbladet – “Försökt knäcka mig sedan 1968”
Expressen – Raseri på nätet mot Anna Wahlgren
Ann Helena Rudberg – Anna Wahlgren utsattes för mordförsök
Nathalie Sjögren – Anna Wahlgren på Skavlan

Uppdaterat 130202:
Expressen – Exmakens svar på Wahlgrens utspel
Expressen: – SVT: “Jag förstår att man reagerar”

Tidigare poster om Anna Wahlgren

Marie Fredrikssons kamp

Roxette är större ute i världen än vad många i Sverige vet om. Eller vad sägs om 75 miljoner sålda album världen över, 4 listettor i USA och över en miljon besökare på den senaste turnén världen över som varade i 19 månader!

För mig var det ju så att jag gillade dem bäst i början och jag var faktiskt på en konsert för väldigt länge sedan. De spelade i Uppsala och jag minns inte ens årtalet, men jag vet att jag sett dem live.

Måste väl erkänna att de sista plattorna innan Marie blev sjuk inte var några favoriter hos mig och de två senaste har jag inget riktigt grepp om, även om jag lyssnat lite på dem. Queen of rain och Stars är två favoriter hos mig.

Marie Fredriksson. Från dokumentären It All Begins Where It Ends.

SVT sände en dokumentär om gruppen 26/12 2013 som heter It All Begins Where It Ends. En väldigt fin och värdig berättelse om ett av Sveriges största band genom tiderna.

Det som tog tag i mig mest med dokumentären var ju Marie Fredrikssons kamp för att komma tillbaka. Tillbaka till livet överhuvudtaget. Vi fick veta att chansen var 1 på 20 att hon skulle bli frisk och att det troliga var att hon skulle vara död inom ett år när hon 2002 drabbades av en hjärntumör. Tala om mirakel att hon ens står på en scen idag! Vilken kämpe hon är!

Rekommenderar varmt dokumentären om gruppen. Man blir varm i hjärtat av att se den och då speciellt Marie Fredriksson.

Relaterat
Se programmet på SVT-play (före 25/1)
Facebook
Roxette Blog

Mina favoriter i “Så mycket bättre”

Trots att det är ett avsnitt kvar så dristar jag mig till att utse mina favoriter ur årets upplaga av “Så mycket bättre”.

För mig är Darin kungen i årets upplaga. Han har gjort de bästa tolkningarna rent generellt. Ingen är direkt dåligt tycker jag, men den bästa är En apa som liknar dig. Den är svängig och han sjunger ju så bra även på svenska. Min favorit från honom. Astrologen och Stockholm håller också hög klass och är låtar jag lyssnar på även när programmet inte sänds. I Cant Get You Off My Mind går ju inte heller av för hackor…

Miss Li har gjort flera fina tolkningar. Även om jag ibland kan tycka att hon glider in i samma stil hela tiden så finns det givetvis toppar. Somebody Loves You är ju så charmig och oemotståndlig och blir min etta hos henne.

En del dalar men också några toppar för Magnus Uggla. Har hållit sig ovanligt mycket ifrån “na-na-na”-stilen och marschmusiken även om den slagit igenom lite på en del låtar. Jag och min far är ju väldigt berörande och den är riktigt bra, men jag måste säga att för mig var Har hört om en tjej ett strå vassare. Ryser när jag hör den. Arrangemanget är topp och för mig är det en riktig hit och den Uggla jag gillar bäst!

Måste säga att Sylvia Vrethammar har blivit allt bättre under programseriens gång och jag kan nu mer ta till mig hennes tolkningar som går mer åt jazz och bossahållet. Hon når sin topp i sista programmet med Step Up. Den är riktigt snygg och hon gör om den på sitt sätt och ändå så finns grunden kvar. Svängigt och så sjunger hon ju så sensuellt. Fått oförtjänt mycket skit tycker jag.

Pugh Rogefeldt har känts slarvig och ibland ointresserad när han har tolkat de andras sånger. Det har liksom inte varit något extra, förutom en gång och det var när han sjöng You Could Have It. Munspel, gung och en riktigt svängig tolkning. Men nog är jag lite besviken på honom.

Han har en skör och speciell röst Olle Ljungström. Men när han tolkar de andra så blir det liksom ingenting. Ibland riktigt pinsamt bara. Om du lämnade mig nu är bäst av hans tolkningar.

Måste erkänna att jag har lite svårt för Maja Ivarsson. Hon är lite för mycket av allt så att säga. Dancing the whole way home gör hon dock väldigt bra, vilket är min favorit med henne.

Så mycket bättre är så bra TV-underhållning. Har gillat alla tre omgångarna väldigt mycket och tycker TV4 återigen har lyckats med artisterna. Gillar blandningen och att alla inte sjunger i samma genre. Det är ett stort plus att i samma program kunna se både Sylvia Vrethammar och Darin. Just mixerna är styrkan med programmet och jag hoppas verkligen att det återkommer en fjärde säsong!

Vila i frid, “JR”!

Det tråkiga beskedet nu på morgonen är ju detta om att Larry Hagman är död. Han dog i sviterna av den cancer som ha fick för ett par år sedan.

För mig är han JR Ewing i den klassiska serien Dallas och jag vet ingen som spelat en roll så bra som han gjort. Är inte det en av de mest kända rollkaraktärerna? Dallas kom ju tillbaka i år och fick en ny publik och de hann att spela in en andra omgång med JR och den kommer att sändas under nästa år.

På YouTube finns The best of JR Ewing. Många klassiska replikskiften!

Serien började ju redan 1978 och 356 avsnitt senare år 1991 så var det slut. Vi är som sagt många idag som minns Larry Hagman. Dallas sågs av 300 miljoner i 57 länder och är en av de största seriesuccéerna som sänds. Hans skådespelarkollegor och vänner, Patrick Duffy (Bobby) och Linda Gray (Sue Ellen) fanns vid hans sida när han avled på Medical Dallas Hospital.

På hans egen hemsida så står det idag följande:

It is with sad news that we announce Larry passed away this afternoon, Friday, Nov. 23, 2012.
His family has released this statement:
"Larry was back in his beloved Dallas re-enacting the iconic role he loved most.
Larry’s family and close friends had joined him in Dallas for the Thanksgiving holiday.
When he passed, he was surrounded by loved ones. It was a peaceful passing, just as he had wished for."
The family requests privacy at this time.

Larry Hagman blev 81 år gammal. Vila i frid “JR”!

Så mycket bättre 2012

Kunde ju inte låta bli att kolla in Så mycket bättre efter invigningen av nationalarenan. Det är ju ett program som jag gillat väldigt mycket de tidigare två säsongerna.

I årets upplaga så är artisterna Maja Ivarsson, Miss Li, Pugh Rogefeldt, Magnus Uggla, Olle Ljungström, Sylvia Vrethammar och Darin.

Upplägget är detsamma som tidigare år. Varje artist har sin egen dag då de ska göra saker som den artisten bestämmer. Det inslaget kändes mer nedtonat i det första programmet bland blommor och hantverk som första programmets huvudperson Pugh Rogefeldt hade bestämt att de skulle syssla med.

Desto mer fokus på musiken och artistens egna ord om karriären vilket jag gillar. Pugh har idag uppnått pensionsålder och han kändes så trygg och klok genom hela programmet. Många tolkningar var fina och jag måste säga att programidén fungerar mycket bra även i år.

För mig var höjdpunkten att i premiärprogrammet få höra Darin sjunga på svenska och göra Pugh:s låt “Stockholm” i sitt eget sound. Så bra och så medryckande. Ska bli väldigt spännande att följa hans tolkningar genom programserien, men även vad de andra kommer att göra rent musikaliskt. Så mycket bättre är fortfarande ett av de bästa programmen tycker jag.

Nya Dallas lovar gott

Medvetet så har jag verkligen försökt att inte fastna i serier. Långa serier alltså. Ser ju vad det gör med människor…(;-) Tycker det är tradigt egentligen numera att följa samma serie år ut och år in.

Men på 80-talet så gjorde jag just det när jag följde Dallas. Var fast i denna serie precis på det sätt som jag idag avskyr. Visserligen såg jag inte alla 357 avsnitten, men det var inte långt ifrån. Men jag tror vi var många som fastnade just i Dallas eftersom det var den första riktigt stora såpan. Figurerna både älskade och hatade jag. Om vartannat.

Tala om att jag först var skeptiskt till att nya avsnitt nu är inspelade, 21 år senare. Det är 10 avsnitt och det första avsnittet har precis sänts i Sverige. Av ren nostalgi så ville jag ju titta hur de hade fått ihop det.

Det första avsnittet var ju skitbra! Jag tyckte det var spännande och dessutom roligt att se de gamla karaktärerna blandat med de nya. Första avsnittet bådar verkligen gott och när JR (Larry Hagman) vaknade till så var det som förr i tiden. Blicken var kvar. (;-) Larry Hagman är otrolig som JR helt enkelt! JR is back! Tala om nostalgitripp!

Nya Dallas lovar gott och jag kommer garanterat att se alla 10 avsnitten. En säsong 2 är redan under inspelning och kommer att sändas i USA i januari 2013.

Första avsnittet slog dessutom alla rekord för TV4 med 1,4 miljoner tittare. Det är den starkaste premiärsiffran för ett inköpt program någonsin för kanalen!

Hemsida
Dallas TNT
Dallas TV4
Ultimate Dallas

Twitter
Dallas officiella
Ultimate Dallas
Dallas Fanzine

Majas hotell

Palace Hotell i Hultsfred. Fram till maj 2007 så drevs det av Maja Nyblom. Hon gjorde allt själv och ville inte han någon hjälp alls. Tre dagar innan hon dog så dansade hon såsom hon alltid gjort i sitt liv. Hotellet var även uppbokad för sommaren och hon jobbade alltså ända in i slutet, 95 år gammal.

En dokumentär som jag precis såg på SVT Play följde hennes sista år som hotelldirektör i Hultsfred. Fascinerande själ som inte gav sig utan vill jobba hela sitt liv. Hon gjorde allting själv och tog vid toppar in sina yngre syskon eller som hon sa i filmen, brorsan som bara är 86 år!

En fin film med ett oundvikligt slut. Ingenting varar ju för evigt och för Maja så var det ögonen som tog slut först och det som gjorde det allt svårare för henne att driva hotellet. Men hon gav sig inte för det utan försökte ända in i det sista. Som sagt, fascinerande film att titta på. Titta nu om du är nyfiken eftersom dokumentären ligger tidsbegränsat på SVT Play.

Läs även andra bloggares åsikter om Maja Nyblom, Hotell Palace, Hultsfred, hotelldirektör, dokumentär, intressant?