Cypern – stamhak & avslutning

Den 14 april så tog jag inte en enda bild under min semester på Cypern. Kanske är det symptomatisk med tanke på det som hände? Jag vet inte jag, men så var det i alla fall. Jag badade då i alla fall i poolen och hade det trevligt med grannarna.

På måndagen så blev det dock några bilder trots att jag var trött… (;-)

Om något kan kallas för stamhak för oss så måste det ju bli Seasons. Där var vi fyra gånger efter att ha gått runt i Ayia Napa under förmiddagarna. Trevligt och vad jag tror bredvid huvudgatan, vilket gjorde att det åtminstone var lite folk och rörelse där.

Ett besök på Kentucky Fried Chicken blev måndagslunchen. Friterat och så gottigt.

Dagen efter så tog jag detta fina självporträtt när vi var ute och gick.

En rolig korv såg jag också. Det var väldigt många ställen som fortfarande var stängda. På en del andra så renoverade de, målade och stod i.

Borta i horisonten så syns pariserhjulet. De hade ett eget litet nöjesfält nära havet.

Vi tog oss till stranden en dag. Jag testade att doppa mig, men klarade bara av halva hyddan. Det var blåsigt och lite för kallt och dessutom var botten väldigt stenig där jag gick. Men jag försökte i alla fall… [130416]

Bild från vår balkong. En sen kväll så åskade det och blixtrade det utav sjuttsingen för övrigt.

Balkongen med tre blåa handdukar var vår balkong. [130417]

Fint väder som vanligt. Fina färger på blommorna.

Den sedvanliga stunden på Seasons. Idag så testade jag en Mojito för första gången i mitt liv. Har länge varit sugen på en och den var väldigt god! [130417]

Hungrig som en häst? Ja, man kunde ju tro det när vi fick in middagen på Hungry Horse. Vilka jätteportioner och vilken trevlig personal!

Vi besökte också kyrkan i Ayia Napa där vi tände ett ljus för de som gått över till Andra sidan. [130418]

Utanför kyrkan i Ayia Napa.

Även denna dag så begicks det en premiär! Grekiskt kaffe som var starkt och gott. [130418]

Efter att ha shoppat tröjor, ett litet skepp, en kylskåpsmagnet och lite annat smått och gott så tog vi oss en lite lunch på Aragma.

Kyrkogård i Ayia Napa.

Fick hjälp med packningen på torsdagskvällen.

Sammanfattning? Ja, vad ska jag säga… första dagarna trevligt och sedan blev det lite olustigt genom den incident som inträffade. Känner också än mer att solsemestrar på det här viset inte är något för mig, det blir lite för utdraget det hela. Jag föredrar 2-3 dagar i en storstad, men det visste jag mycket väl innan jag åkte iväg på denna resa. Den känslan förstärktes efter en vecka i Ayia Napa på Cypern.

Cypern – helgen & olust

Ayia Napa var ganska dött när vi dagen efter landningen tog oss ut på en ny promenad. Denna lilla fontän hade inte kört igång ännu.

Det fanns många ställen som var stängda och de var alla möjliga nationaliteter på dem.

Ambassaden Bar.

Vad jag minns när jag var i Ayia Napa 1982 så fanns det bara en huvudgata. Nu var det flera stycken stora gator med barer, discon, supermarket och jag vet inte allt…

Våra kistor började kurra och långt bort så såg vi den berömda loggan!

McDonalds i Ayia Napa hade Greek Mac, vilket jag givetvis var tvungen att testa. Riktigt gott med pitabröd och grekisk biff och all gotta däri. Det blev dock bara ett besök på macken under veckan.

Fred Flinta hade egen restaurang i Ayia Napa.

På många tak så såg det ut på detta viset. Först så trodde jag att det var gasbehållare, men sedan kom vi fram till att det nog måste vara vattentankar.

På lördagskvällen så gjorde vi Ayia Napa med besök på tre olika ställen. Vi dansade och hade det väldigt trevligt, åkte taxi och letade efter en speciell karaokebar, men hamnade vid en annan som vi inte hade tänkt oss. Men det var lika trevligt där…

Tillslut så hamnade vi på ett ställe där en kille körde livemusik. Väldigt trevligt trots att vi var ganska få som var ute. Säsongen hade inte riktigt kommit igång när vi var där.

Dagen efter så var det söndag och jag umgicks en del med våra grannar och en norsk vän. Detta slutade med att den norska vännen fick lämna hotellet och våra grannar fick en skriftlig varning av Ving! Varför?

Jo, på söndagen så kom det en göteborgsfamilj där människorna var väldigt egocentriska om ni frågar mig. De ville att det skulle vara knäpptyst på hotellet (om de inte gällde dem själva förstås) vilket resulterade i att stämningen blev olustig och tystnad rådde eftersom de gick och klagade hos Ving när vi under söndagen festade lite och spelade musik vid poolkanten. Visst, vi skrattade och skojade en del, men inte mer än acceptabelt anser jag.

Men tyvärr så blev det en del tjafs och rabalder just på grund av dessa personer och att de fick sin vilja fram och jag ifrågasätter starkt Vings agerande i detta ärende. Mitt förtroende för Ving sjönk eftersom jag anser att vi inte störde mer än normalt och att dessutom kasta ut en person från hotellet är en åtgärd som jag anser är exceptionell att ta till i detta ärende.

Nu kom detta att påverka mig under resten av veckan. Kände mest ilska och frustration mot den här familjen som dikterade villkoren på hela hotellet och just för att de tog död på den stämning som fanns under söndagen innan de kom. Sen blev det som sagt väldigt olustigt att överhuvudtaget vistas på hotellområdet.

(OBS! En del bilder kommer bara att läggas upp på Facebook).

Cypern – första dagen

Några bilder och lite ord från resan till Cypern 12-19 april.

Vårt mål var Ayia Napa, där jag var för nästan 31 år sedan, i juni 1982. Nu åkte jag med dubbel-L:en och det var uppstigning mycket tidigt.

SAS-planet skulle avgå klockan 06:00 på morgonen, vilket gjorde att vi lämnade Uppsala redan vid 03:30. Resecentrum var helt öde och bilden tycker jag är fascinerande när man vanligtvis vet vilket myller av människor som det är där.

Strax efter 10.00 så var vi framme vid Larnaca flygplats. Flygresan gick bra.

Här väntar vi på vårt bagage.

Hotell Pavlinia där jag fick sova i vardagsrummet. Standarden var låg, men det visste vi innan vi åkte iväg, det vi dock inte visste var hur Ving skulle komma att behandla vissa av gästerna efter några dagar…

Möblerna måste ha stått där sedan hotellet invigdes 1981.

Bredvid hotellet så låg detta hus där jag tror att det bodde “vanliga” cyprioter. De hade ett par katter i alla fall…

Vi tog oss en promenad för att reka lite. Hittade detta ståtliga träd fullt med citroner.

Att se alla fina blommor och känna värmen var välkommet efter resan och det kalla Sverige.

Postlåda

Oftast så gick vi till Madari Supermarket när vi behövde handla hem något.

Poolen från hotellrummets balkong.

Efter att vi gått lite i staden så avslutade vi kvällen på balkongen. Mysigt och en bra start på denna semester.

När ork finns så kommer fortsättningen…(OBS! En del bilder kommer bara att läggas upp på Facebook).

Båtutflykt med familjen

Flaggor är fina. Åland, Finland och Sveriges flaggor är alla tjusiga på olika sätt. Familjen tog sig till Åland som tillhör Finland men som pratar svenska (;-) i torsdags.

Ellet satt tillsammans med Linn på bussen när vi skulle ta oss till båten.

Båtmeckat Kapellskär var vår destination där många båtar både förtöjer och avgår varje dag. Linn, som hade hand om det praktiska idag (vilket hon klarade med bravur), hade valt Viking Line och båten Rosella för vår dagsutflykt.

Vi hade sådan tur med vädret! Sol och stadiga 23 grader i hamnen.

Vi började med att äta buffé! Mycket stort urval och mycket gott var det. Kockar som stod och serverade kött på löpande band. Sen kan man ju bli irriterad på alla som tränger sig och hela tiden skyller på hur gamla de är.. ..som ett argument för att få gå före alla andra. Även andra som är ännu äldre men som ändå står snällt i kö.

Det fanns lite för alla och envar. Jag testade på att käka lite bläckfisk, vilket var helt ok smak. Köttet var mört och saftigt.

Ellet tog för sig väl och blev mätt.

Vi tog oss sedan upp på däck. Vädret var som sagt väldigt fint och himlen var blå. [Filmklipp]

På vissa ställen så var det dock blåsigt och Ellet behövde ta på sig en extra tröja.

Visst är det en härlig syn, så säg?

Ellet hade svårt att sitta still och bara njuta. Men jag förstår honom.. för när vi hade ätit och sedan varit i taxfree, så var det liksom inte så mycket mer. Barnaktiviteterna på båten gillar han inte och att sitta och kolla horisont och vyer med behållning, det är inte heller hans grej, inte ännu i alla fall.

Linn däremot kan stå och kolla ut och bara njuta. (;-)

Rosella är byggd 1980. Båten är 136 meter lång och 24 meter bred cirkus. Den tar max 1700 människor och 340 bilar. Båten renoverades i början på 2011.

Solen var med oss hela dagen.

Mariehamn fick vi bara se från båten den här gången.

Den symboliska bilden av en snedseglare? En ensam stackare ute på Ålands hav.

För mig var det njutbart att sitta och bara stirra ut i vattnet. Resan var inte så lång heller utan gick ganska fort. I taxfree så handlade vi mest godis.

Som vanligt numera så oroade jag mig en del innan vi kom iväg på denna dagsutflykt. Men som vanligt så gick det väldigt bra och dagen blev fin med många skratt och en snäll sol som lös på oss hela tiden. Jag tror minsann att Linn får ta hand om det praktiska även i fortsättningen när vi ska göra någonting tillsammans… (;-)

Missa inte heller Linns bilder från resan!

En tidlös vecka kvar

Med tidlös så menar jag just att jag inte nu passar tider. Ja inte mer än vad OS-tablån kräver för att se det jag är intresserad av. (;-)

Men tidlös innebär just nu att jag går och sover efter 00:30 varje kväll och sover minst till 10.00 på morgonen. Fast i morse var jag uppe tidigt eftersom jag var nyfiken på hur Laila Bagge-Wahlgren skulle klara sig som programledare för Nyhetsmorgon. Hon klarade det galant även om man såg hur nervig hon var i början, men jag gillar hennes personlighet och sätt, så jag tyckte hon var kanoners. Vem skulle inte vara nervig förresten?

Tidlös var det ja… en tidlös vecka kvar.

På ett sätt är det skönt att inte ha någonting att passa, fast på ett annat förödande för mig. Jag liksom fungerar sämre överhuvudtaget när jag inte behöver bry mig om klockslag och att passa tider. Anarkisten i mig får för stor makt. Jag gör liksom ingenting förutom det allra nödvändigaste och då får det vara hur soligt som helst ute. Sen är det ju OS nu också och då kan jag ju alltid skylla på det om jag behöver.

Men OS är väldigt kul att titta på. För jag märker hur stort det är för de som tävlar och tacka sjuttsingen för det eftersom man får bara en chans vart 4:e år. Det är kul just främst ur den aspekten. Men det finns faktiskt grenar som jag inte kan titta på oavsett om det är OS eller inte. Boxning, gymnastik och hästgrenarna har jag väldigt svårt för. Jag är så totalt ointresserad så det går bara inte. Det finns säkert fler grenar. Det jag gillar bäst är simning, friidrotten och grenar där det finns svenskar med, förutom då det gäller de grenar jag inte alls kan se. Det spelar liksom ingen roll. Att se 46-åriga pingisspelaren Jörgen Persson igår gå in i sitt 7:e OS var häftigt… och han vann lätt i första omgången!

OS är som sagt var kul och jag tittar på mycket, men inte allt.

En tidlös vecka kvar och kanske är det bra att det bara är en vecka kvar. På onsdag kommer barnen eftersom Anna ska iväg och “prajda”. Hittade en intressant artikel i Sydsvenskan om vart hoten idag kommer ifrån och den är mycket intressant. Läs själv “Inte vänsterns stolthet”.

När barnen kommer då blir det en del rutiner i alla fall och det kan ju vara bra att börja lite mjukt, innan allvaret kör igång nästa måndag.

Semester i regn

Är nu inne på min fjärde semestervecka och nu börjar det bli riktigt tradigt. Främst för att vädret inte alls är som jag vill att det ska vara. Främst är det värmen som fattas, och det är ju regn varje dag nu. Varje dag alltså och det är inte roligt. Idag så är det dessutom knappt 16 grader och bara grått med regn då och då. När barnen var här så var det två dagar som var ok, resten kalla och regniga. På 14 dagar! Sämsta sommaren hittills!

Tänkte ta mig ut idag, men tappar all lust av vädret. Så idag har jag kollat in två filmer istället och det var ju på ett sätt ett misstag. Två tunga och mörka filmer som inte riktigt är det jag behöver just nu. Någon annanstans i Sverige och Oslo, 31 oktober. Ångest, elände, skuldkänslor, självmord och ännu mer ångest!

Men jag har hittat två bra artister på Spotify. Ni vet jag måste ha musik varje dag i mitt liv. Klarar mig inte utan musik.

Först gruppen Caligola som har ett sväng och groove som jag går igång på. Härligt att lyssna på!

Sen har jag hittat en kille som heter Erik Emanon som har något speciellt. Har släppt en EP [Spotify] som är riktigt bra. Genuint och snyggt!

I morgon så hoppas vi på sol! Det behövs. Åtminstone så behöver jag sol. Massor av sol för att ha i det inre förrådet till höstsäsongen som står för dörren. Solgudarna, kom igen nu!

Kattbesök & hemgjord pizza

Himlen var nästan svart när vi lämnade förorten för ett besök i den stora staden.

Vår färd gick till Gunilla, Lukas och Lisas boning. Här får Lukas lite kattgodis av Gunilla.

Hon bjöd på jättegod hemgjord pizza med fräscha grönsaker. Det var väldigt smarrigt. Inte nog med det så blev det efterrätt med jordgubbsglass och hallon och smultron från hennes egen kolonilott. Mycket gott och smakrikt.

Ellet käkade två bitar av den specialpizza som Gunilla hade gjort till barnen. Frida var även med.

Lukas, den ståtliga 4-åringen var från början den modigaste av de två katterna.

Gunilla och Lisa 9 år.

Hittade en liten söt elefantsamling.

Gunilla har också en häftig lampa som hennes son har gjort. Den var nästan lite magisk och jag filmade en snutt så att ni själva får se hur ansiktet följer kameran. [Se film]

Lisa tillsammans med Lukas.

Kattbuserier och då åkte kameran fram.

En jättefin rosbuske med rosor i olika färger har Gunilla på sin balkong.

Det var väldigt trevligt att besöka Gunilla. Ellet sa direkt efteråt att han ville åka dit igen. Roligt att se hur hon bor och på hemvägen så gick vi förbi bekanta hus där jag bott tidigare. I ett helt annat liv.

Skarholmen 2012

Vi kom iväg tillslut…

När de få blå fläckarna syntes så tog vi beslutet. Vi tar oss ut på en liten utflykt. Men vi lämnade badkläderna hemma eftersom det var ganska kallt i luften.

Han fick inte åka med bussen…

Arrangemangen vid Resecentrum är alltid smakfulla, även i år.

Kanske inte så roligt för barnen detta, men de följde med i alla fall. Här är vi framme vid småbåtshamnen i Skarholmen. Liten film!

Det blåste en del…

Det har ju blivit en liten tradition detta att ta oss till Skarholmen en gång varje år jag har semester. Bilder från 2009,  2010 och 2011 finns om någon är nyfiken på hur det såg ut då. Det var alltså 4:e året i rad detta.

Småbåtshamnen i Skarholmen.

Ellet ville känna på vattnet. Det var ganska kallt.

Vågor som slår. Finns det något finare ljud? Titta och lyssna själv!

“Den lilla viken”

Lummigt värre när vi skulle ta oss till Graneberg och Lyssnaängsbadet för att kolla in hur många som badar och för att köpa oss en glass.

Ordning och reda!

Solen gjorde sina tappra försöka att tränga fram.

Det kan inte vara roligt att driva kiosk vid ett bad denna sommar.

Det vimlar ju inte av folk precis.

Jag brukar kunna bada och ser mig inte som en kruka, men idag var det för blåsigt och för kallt. Om ni tittar riktigt noga så ser ni ett par tappra själar längst bort.

Ni ser mina änglar om ni tittar noga. Annars inte många på plats vid badet.

Inte var det så roligt för barnen detta. De sitter vid en bänk och äter glass.

Som ni ser så sprack det upp ganska bra en stund. Fast denna sommar är inte någon annan lik. Det är min uppfattning. Så mycket regn och så lite värme.

Frida och jag satt vid bänken en lång stund och pratade om besvikelser, relationer och det svåra med att älska någon. Hon börjar bli stor och hon är så klok min dotter.

Molnen är läckra. Ser ut som om de ska anfalla huset när som helst…

Sen kom regnet. På bussen på väg hem så var det verkligen tal om lokala skurar. Riktigt mycket på sina håll. Vi hade dock tur för när vi kom hem så hade det slutat och vi kunde handla mat utan att bli blöta.

En utflykt som kändes väldigt märklig. Men jag ville att vi skulle ta oss ut idag oavsett väder. Mer har jag inte att erbjuda just nu. Klarar inte av att planera och åka iväg på längre resor. Det är tråkigt och tragiskt hur det har blivit, men så är det.

En dag i taget…

Rakt ut med bilder

Visst kan man gå ut och göra saker trots att det är 15+ och regn i luften. Men hur givande blir det i längden? Det är grönt i alla fall nu, frågan är ju bara hur mycket väta marken pallar med?

Har inte badat ute en enda gång i år. Frågan är om det blir någon gång? Saknar det inte heller särskilt mycket numera med stigande kilotal.

 

Fredskallan inköpt på ingivelse. Står fortfarande ståtlig och utan vikande form. Symbolisk för mig på ett sätt som är viktigt.

Underskatta aldrig en katt. Felix är ett levande bevis på det, på mer än ett sätt!

En enda resa har det blivit på semestern i år. Då förstår ni hur illa det är. Ja, jag tycker att resa och upptäcka saker också är en del av semestern. I morgon ska vi åka iväg oavsett väder, det har JAG bestämt. Går liksom inte att sitta inne mer nu.

Det blåa är ovanligt under denna semester. Brukar ha tur med vädret, men inte i år.

Felix följde med oss på promenad till affären häromdagen. Det blev en liten film av det!

Ellet är tillsammans med mina barn de som betyder allt för mig. Jag gör mitt bästa men är inte perfekt som vissa tror, och jag känner mig otillräcklig såsom denna semester har utvecklat sig. Fast jag pratar mycket med mina barn och lyssnar på vad de vill även om jag inte har så många idéer själv just nu.

Den stora trösten i alla lägen. Madonna är och ska vara med mig hela vägen.

Dårfinkarnas eftermiddagsfilm

Eftermiddagsfilm med barnen. Vi kollade in Dårfinkarna och den var ok, det tyckte i alla fall jag och Frida. Ellet var väl inte så intresserad utan han hämtade i princip bara sitt filmgodis och gick in till sig. Jag trodde att det var en scen i filmen som jag vet är skitkul, men som inte var där… tala om virrpanna. Men jag söker vidare och hoppas hitta den filmen vart det lider. Behöver skratta järnet ju.

Vi gick ut en sväng i alla fall och handlade lite. Skulle till apoteket men det hade lunchstängt och sen orkade jag inte gå tillbaka. Nya insatser i morgon och hoppet är väl det sista som överger en.