Cypern – stamhak & avslutning

Den 14 april så tog jag inte en enda bild under min semester på Cypern. Kanske är det symptomatisk med tanke på det som hände? Jag vet inte jag, men så var det i alla fall. Jag badade då i alla fall i poolen och hade det trevligt med grannarna.

På måndagen så blev det dock några bilder trots att jag var trött… (;-)

Om något kan kallas för stamhak för oss så måste det ju bli Seasons. Där var vi fyra gånger efter att ha gått runt i Ayia Napa under förmiddagarna. Trevligt och vad jag tror bredvid huvudgatan, vilket gjorde att det åtminstone var lite folk och rörelse där.

Ett besök på Kentucky Fried Chicken blev måndagslunchen. Friterat och så gottigt.

Dagen efter så tog jag detta fina självporträtt när vi var ute och gick.

En rolig korv såg jag också. Det var väldigt många ställen som fortfarande var stängda. På en del andra så renoverade de, målade och stod i.

Borta i horisonten så syns pariserhjulet. De hade ett eget litet nöjesfält nära havet.

Vi tog oss till stranden en dag. Jag testade att doppa mig, men klarade bara av halva hyddan. Det var blåsigt och lite för kallt och dessutom var botten väldigt stenig där jag gick. Men jag försökte i alla fall… [130416]

Bild från vår balkong. En sen kväll så åskade det och blixtrade det utav sjuttsingen för övrigt.

Balkongen med tre blåa handdukar var vår balkong. [130417]

Fint väder som vanligt. Fina färger på blommorna.

Den sedvanliga stunden på Seasons. Idag så testade jag en Mojito för första gången i mitt liv. Har länge varit sugen på en och den var väldigt god! [130417]

Hungrig som en häst? Ja, man kunde ju tro det när vi fick in middagen på Hungry Horse. Vilka jätteportioner och vilken trevlig personal!

Vi besökte också kyrkan i Ayia Napa där vi tände ett ljus för de som gått över till Andra sidan. [130418]

Utanför kyrkan i Ayia Napa.

Även denna dag så begicks det en premiär! Grekiskt kaffe som var starkt och gott. [130418]

Efter att ha shoppat tröjor, ett litet skepp, en kylskåpsmagnet och lite annat smått och gott så tog vi oss en lite lunch på Aragma.

Kyrkogård i Ayia Napa.

Fick hjälp med packningen på torsdagskvällen.

Sammanfattning? Ja, vad ska jag säga… första dagarna trevligt och sedan blev det lite olustigt genom den incident som inträffade. Känner också än mer att solsemestrar på det här viset inte är något för mig, det blir lite för utdraget det hela. Jag föredrar 2-3 dagar i en storstad, men det visste jag mycket väl innan jag åkte iväg på denna resa. Den känslan förstärktes efter en vecka i Ayia Napa på Cypern.

Cypern – helgen & olust

Ayia Napa var ganska dött när vi dagen efter landningen tog oss ut på en ny promenad. Denna lilla fontän hade inte kört igång ännu.

Det fanns många ställen som var stängda och de var alla möjliga nationaliteter på dem.

Ambassaden Bar.

Vad jag minns när jag var i Ayia Napa 1982 så fanns det bara en huvudgata. Nu var det flera stycken stora gator med barer, discon, supermarket och jag vet inte allt…

Våra kistor började kurra och långt bort så såg vi den berömda loggan!

McDonalds i Ayia Napa hade Greek Mac, vilket jag givetvis var tvungen att testa. Riktigt gott med pitabröd och grekisk biff och all gotta däri. Det blev dock bara ett besök på macken under veckan.

Fred Flinta hade egen restaurang i Ayia Napa.

På många tak så såg det ut på detta viset. Först så trodde jag att det var gasbehållare, men sedan kom vi fram till att det nog måste vara vattentankar.

På lördagskvällen så gjorde vi Ayia Napa med besök på tre olika ställen. Vi dansade och hade det väldigt trevligt, åkte taxi och letade efter en speciell karaokebar, men hamnade vid en annan som vi inte hade tänkt oss. Men det var lika trevligt där…

Tillslut så hamnade vi på ett ställe där en kille körde livemusik. Väldigt trevligt trots att vi var ganska få som var ute. Säsongen hade inte riktigt kommit igång när vi var där.

Dagen efter så var det söndag och jag umgicks en del med våra grannar och en norsk vän. Detta slutade med att den norska vännen fick lämna hotellet och våra grannar fick en skriftlig varning av Ving! Varför?

Jo, på söndagen så kom det en göteborgsfamilj där människorna var väldigt egocentriska om ni frågar mig. De ville att det skulle vara knäpptyst på hotellet (om de inte gällde dem själva förstås) vilket resulterade i att stämningen blev olustig och tystnad rådde eftersom de gick och klagade hos Ving när vi under söndagen festade lite och spelade musik vid poolkanten. Visst, vi skrattade och skojade en del, men inte mer än acceptabelt anser jag.

Men tyvärr så blev det en del tjafs och rabalder just på grund av dessa personer och att de fick sin vilja fram och jag ifrågasätter starkt Vings agerande i detta ärende. Mitt förtroende för Ving sjönk eftersom jag anser att vi inte störde mer än normalt och att dessutom kasta ut en person från hotellet är en åtgärd som jag anser är exceptionell att ta till i detta ärende.

Nu kom detta att påverka mig under resten av veckan. Kände mest ilska och frustration mot den här familjen som dikterade villkoren på hela hotellet och just för att de tog död på den stämning som fanns under söndagen innan de kom. Sen blev det som sagt väldigt olustigt att överhuvudtaget vistas på hotellområdet.

(OBS! En del bilder kommer bara att läggas upp på Facebook).

Cypern – första dagen

Några bilder och lite ord från resan till Cypern 12-19 april.

Vårt mål var Ayia Napa, där jag var för nästan 31 år sedan, i juni 1982. Nu åkte jag med dubbel-L:en och det var uppstigning mycket tidigt.

SAS-planet skulle avgå klockan 06:00 på morgonen, vilket gjorde att vi lämnade Uppsala redan vid 03:30. Resecentrum var helt öde och bilden tycker jag är fascinerande när man vanligtvis vet vilket myller av människor som det är där.

Strax efter 10.00 så var vi framme vid Larnaca flygplats. Flygresan gick bra.

Här väntar vi på vårt bagage.

Hotell Pavlinia där jag fick sova i vardagsrummet. Standarden var låg, men det visste vi innan vi åkte iväg, det vi dock inte visste var hur Ving skulle komma att behandla vissa av gästerna efter några dagar…

Möblerna måste ha stått där sedan hotellet invigdes 1981.

Bredvid hotellet så låg detta hus där jag tror att det bodde “vanliga” cyprioter. De hade ett par katter i alla fall…

Vi tog oss en promenad för att reka lite. Hittade detta ståtliga träd fullt med citroner.

Att se alla fina blommor och känna värmen var välkommet efter resan och det kalla Sverige.

Postlåda

Oftast så gick vi till Madari Supermarket när vi behövde handla hem något.

Poolen från hotellrummets balkong.

Efter att vi gått lite i staden så avslutade vi kvällen på balkongen. Mysigt och en bra start på denna semester.

När ork finns så kommer fortsättningen…(OBS! En del bilder kommer bara att läggas upp på Facebook).

Cyprus twelve points

12-19 april så är jag med dubbel-L:en på semester. En vecka på Cypern med temperaturer upp till 25 grader på land och 19 grader i vattnet känns ju väldigt härligt att få uppleva just nu. Ayia Napa är vårt resmål. Det är andra gången som jag åker just dit, första gången var redan 1982 så det lär ha hänt en hel del på den turistorten.

Lite rapporter och några bilder kommer säkert upp, fast inte här på bloggen. Det som gäller i första hand är Instagram och sen lite twitter och facebook när andan faller på.

Cypern & flygresor

Snart är jag där…

På fredag resa till Cypern. Spännande och så nödvändigt.

Mina barn är nu hos Anna. När jag igår lämnade pojken hos henne så kände jag faktiskt att tiden och min ensamhet efter skilsmässan gjort sitt. Tiden går och såren läcks faktiskt. Det kommer smygandes och jag är glad för att jag har kommit vidare. För känslan var bara att komma därifrån så fort det gick. Helt nollställd vilket i mitt fall är positivt. Inget gentemot min tidigare kärlek, utan mer en positiv utveckling för mig.

För snart sitter jag ju där, gammal och säkert ångrades över det jag inte gjort… det är ju därför jag åker iväg på resor som jag från början är skeptisk till, sätter mig i flygplan fast jag egentligen hatar det. För åren går och jag känner det på många vis. Att flyga är absolut det värsta jag vet, men jag kopplar bort och gör det ändå… numera flera gånger om året… för att få uppleva och för att komma någonstans.

Livet är många gånger inte roligt för mig. Utan barnen och utan mål rent outhärdligt i perioder. Därför så gör jag sådana här saker som att resa med mina vänner. För att bryta av och för att känna att jag lever. Måste unna mig detta och jag vet vad vissa tycker, men det skiter jag högaktningsfullt i. För min egen skull så tar jag mig dessa dagar i Ayia Napa.

Första april

Frida har dragit till huvudstaden och hur länge hon blir borta står skrivet i stjärnorna. Ellet ska ikväll till sin mor eftersom det för mig är jobb i morgon. Det är således slut på ledigheter på några dagar och skärvor av ensamhet når mig ånyo.

Han kommer dock tillbaka i morgon kväll för att stanna hos mig till på fredag. Mitt liv fokuserar kring barnen, så är det ju, men faktum är att jag snart ska upp i en flygmaskin igen som ska ta mig till Cypern. För min egen skull. Längtar faktiskt väldigt mycket efter den resan. Behöver värme känner jag. Egentligen på mer än det planet, men det får duga så länge.

Lyxade till det i morse. Hade ju lite ingredienser kvar från tidigare.

Ägg i alla dess former går hem hos mig. Räkor, rom och majonäs. Kan det bli godare?

Det är väldigt sällan jag äter sådan här mäktig frukost. Idag blev det så mycket att jag hoppar över lunchen.

Vad denna dag har i sin vagga är nog ganska mycket hushållssysslor. Tvätt, disk och sugning. Förhoppningsvis så hinner jag med en film också. Fick ju en nytändning i förrgår när jag och Frida kollade in några rullar. Gillar att kolla på film.

Inga aprilskämt här inte. Jag har för dålig fantasi för det och dessutom skulle jag aldrig komma på något trovärdigt. Så för att bli lurade så får ni allt bege är till andra ställen. Här kammar ni noll.

Helgen i Sthlm

Igår så visade jag bilder och skrev om melodifestivalen och dess final. Nu har jag orkat med det övriga från vår helg i huvudstaden, att bearbeta bilder och skriva lite om våra upplevelser.

Vi tog regionaltåget och cirkus 40 minuter senare så var vi på centralstationen i Stockholm. Ellet traskade på i bestämda steg. Mot tunnelbanan…

Framme hos farmoster, där det både blev hemgjord hamburgare och fika innan vi drog iväg på melodifestivalfinalen i Friends Arena. Det var roligt att Ellet äntligen fick träffa min moster, en av de få släktingar som jag har någorlunda kontakt med idag.

Moster donar och står i och hennes burgare var superba.

Nu gör vi ett litet hopp i historien. Melodifestivalfinalen är avklarad och Ellet sitter och läser i programbladet. Vi är nöjda men trötta. En fin kväll går mot sitt slut.

Varvade ner med moster och berättade om äventyret och klockan hann bli halv ett innan vi kom i säng.

Ny dag och tulpanerna jag köpte med mig var fortfarande fräscha.

Hos moster så kunde man springa runt en del när myrorna blev för stora i brallan. Jag fick inte ta kort på grabben och jagade honom lite med mobilkameran. Men se, tillslut så fick jag med honom på bild… (;-)

Söndag och tid för äventyr! Moster kom på den geniala idén att vi skulle besöka två museum som låg på samma ställe. Spårvägsmuseet var ju klart häftigast där både bussar, tåg och spårvagnar fanns i naturlig storlek. Vilka ytor och vad fascinerande det var att se alla fordon från över 100 år!

Ellet körde också tunnelbana, vilket var spännande.

Konduktör Olsson ber om biljetten.

Det var inte bara fordon på plats utan även andra saker från förr i tiden. Ett av de häftigaste var att kolla in stationskiosken från 40-talet med många roliga detaljer.

Sockerdricka, Grappo, Loranga och Pommac! Det var drycker det!

Olika cigarettmärken från den tiden…

Vi besökte även Leksaksmuseet som låg i samma lokaler.

Vi tog sedan en promenad för att hitta ett matställe. Vi hamnade på Medborgarplatsen. Blev fascinerad av den höga byggnaden som går under smeknamnet “Muttern”. Den heter egentligen Söder torn och är Stockholms högsta byggnad, 86 meter, som utgörs av bostäder. Byggnaden stod klar 1997 och innehåller även högst upp en gemensam festvåning med glasväggar och utsikt över staden på plan 25. Häftigt värre!

Burger King var målet och sedan fick vi skjuts till Stockholms centralstation för hemfärd till Uppsala. Det var en mycket trevlig helg och vi kände oss verkligen välkomna till moster och hennes Krister.

Röta med resorna

Det började ju redan i morse, detta helvetesväder. Var inte alls säker på att jag skulle våga ta mig in till jobbet eftersom jag visste att det skulle bli värre ju längre dagen gick. Men jag vågade och bussen gick i vanligt tid och resan tog inget längre. Dagens röta nummer ett!

Tala om trevlig syn på jobbet. Linn jobbade idag extra i receptionen.

Lunchade med dotra och det blev kinesiskt. Ovädret tilltog och så här såg Grimhild ut mitt på dagen.

Baksidan på jobbet.

Hotell & Vandrarhem Kungsängstorg som ligger mitt emot oss hade det besvärligt med all snö.

En liten bock på jobbet.

Mer och mer snö för varje timme som gick.

Kungsgatan i centrala Uppsala såg ut som vilken landsortsväg som helst i detta snöoväder. Detta var vid 16.30-tiden. Jag och Linn var på väg till bussen.

Bussen gick vid 16.45 och en kvart senare så stängde de ner alla linjer och inga fler turer gick ut mot förorten. Tala om röta! Så tacksam att jag kom hem den här gången! Tack fru Gud!

Nu sitter jag hemma i värmen och ser ut genom fönstret. Tacksamheten slår åter emot mig. Det fortsätter att snöa och jag tycker synd om de som inte hann med de sista bussarna. Jag vet precis hur det är eftersom jag själv råkade ut för det för ett par år sedan. Då fick man känna på hur sårbart saker och ting är och hur vädret styr oss.

Hoppas att vädret och då speciellt vinden har bedarrat inför morgondagen så att plogbilarna kan ta sig ut och göra vägarna framkomliga igen.

Irlandsbakisheten

Min bästa bild från Irland. The Spire of Dublin från underbar vy.

Lider nog lite av Irlandsbakishet. Vips så är resan gjord, min andra drömresa i livet är över och förbi. Det känns lite konstigt. Tomt och som om jag liksom aldrig var där. Men det är ofta så och jag minns att jag under resan sa till mina reskamrater att nu gäller det att vara HÄR och NU. Jag nöp mig till och med i armen när vi var på ett ställe, för att riktigt ta in att jag faktiskt var där.

Irlandsbakis är också en krånglade kista som jag tror inte var riktigt van med mina mat- och dryckesvanor under denna resa. Det har tagit ett par dagar för mig för att känna igen kaggen och få ordning på systemet igen. Nu så, tror jag att vi är kompisar igen.

Men mest så består min Irlandsbakishet av tomheten och att det redan är över. Vi var ju där under lågsäsong och de där riktiga trycket från pubarna infann sig aldrig. Inga spelningar och extra arrangemang i veckan, utan allt var på helgerna. Det känns ju lite tråkigt men vi visste ju att det skulle vara på det viset. Men ändå.

Nu vet jag inte när jag kommer ut nästa gång. Vill nog göra någonting med någon av barnen när jag har finanser igen och det tar ju sin lilla tid. Nu har jag åkt med vänner och inga barn ett par svängar, så det är nog dags för en resa med delar av familjen. 2013?

Dublin – dag 3 & 4

Shoppardagen! Idag skulle det handlas och donas bland annat på Penneys!

River Liffey passerades varje dag.

The Cake Boutique på Bolton Street. Gillade fasaden (som är ommålad om man kollar deras nätsida) men är inget kakmonster så det var bara ögonen som fick sitt.

Vi gick återigen förbi The Church (och den är gången gick vi in) som alltså är en gammal kyrka som blivit pub och restaurang.

Utan dubbel-L:en så går Penneys (Primark) under! (;-). Nej då, men nog är det välfyllda kassar och glada miner när shoppingnerven fått sitt.

Vi drogs ånyo mot pinnen, The Spire of Dublin som är navet i centrala Dublin.

Vi hamnade sedan på O’Connell Street som är en av huvudgatorna. 500 meter lång och faktiskt en av Europas bredaste med sina 49 meter i bredd som mest. Där fanns också ett gäng statyer på gubbar som jag måste erkänna att jag inte kände till, så de hamnade inte på min blogg.

Det mulnade på och ett par stänk kände vi, men inte mer. Ni tror väl att jag är pinngalen men här kommer ytterligare en bild på The Spire of Dublin från Aston Quay. Det är ju från en annan position än tidigare… (;-)

Tröja som Elvis bar på 50-talet i glasmontern. Vi hamnade på Hard Rock Café. (Till mamma)

En redig fish & chips på The Copper Alley Bistro som middag. Mycket strips blev det under dessa dagar, vilket kistan mycket väl berättat för mig.

Ett par tröjor, magneter, smycken, sjalar, ny plånbok, duschdraperi och faktiskt lite julsaker blev shoppingresultatet för mig.

Bild från hotellfönstret. Eftersom vi var där under lågsäsong så var det ganska lugnt på hotellets pub. Men sista kvällen så träffade vi en irländare som var elektriker och det var så roligt att få prata med honom. Nästan det roligaste på hela resan för att han var så trevlig och vi skrattade en hel del.

Från sista dagen så tog jag få bilder och det är liksom inte så mycket att lägga ut. Vi gick upp tidigt, fixade i ordning oss och tog oss till flygplatsen. Allt gick bra och flygningen hem var inga problem. Kände ibland att det var jobbigt men då kunde jag tänka logiskt och det försvann. Så att flyga grejar jag numera! (;-)

Det är inte rättvist att jämföra Dublin med London, så det gör jag inte mer än konstaterar att jag är glad att vi gjorde den här resan och dubbel-L:en var ett stort stöd genom deras lugn och sätt att agera. Utan dem så skulle jag inte komma ut på det sättet som jag gör nu och för det är jag väldigt tacksam. Vi hade också tur med vädret och slapp regn.

Tack Irland och Dublin för intrycken!