Tvångsvårdas Alice Babs mot sin egen vilja?

Vet inte riktigt varför, men jag berörs av det som nu drabbar Alice Babs. Inte för att jag har någon relation till henne på något plan, varken musikaliskt eller på annat sätt, men det gnager i mig när jag läser om hur hon behandlas av de anhöriga efter sin stroke förra året.

Hovsångerskan som nu är 89 år gammal behandlas på ett mycket tvivelaktigt sätt enligt vissa bloggare som har en personlig relation till henne, men när Expressen idag skriver en artikel om henne så låter det på ett helt annat sätt… jag blir då misstänksam och känner lång väg att allt inte är som det ska med sanningshalten i denna tråkiga historia och den bild som kvällstidningen vill förmedla till oss läsare.

Allt började med Ann Allans blogginlägg den 19 april som hade rubriken Du bad mig berätta… lilla sångfågel där ena hemskheten efter den andra radas upp över det liv som Alice Babs idag tvingas leva. Då anade jag bara vem det handlade om, men förstod ganska snabbt att det var just Alice Babs som Allan skrev om.

Hon skriver bland annat:

Hon sa till mig att hon kände en stor vanmakt över att ingen lyssnade till henne, att ingen brydde sig om hennes rop på hjälp, att hon inte fick tillgång till till färdtjänst, eller en sjukgymnastik värd namnet, att hon förvägrades att med vänners hjälp åka till kyrkan, att hon inte kunde nås på telefon och heller inte kunde ringa upp sina vänner, att hon inte fick ta del av sin post och sina hundratals födelsedagsgratulationer, att alla beslut fattades över hennes huvud, att all makt över hennes eget liv hade tagits ifrån henne.
Och det allra värsta; att ingen agerade, trots att man såg.

I detta är ju inte Alice Babs unik, hur många äldre människor tas inte ifrån sina liv alltför tidigt mot deras egen vilja? Hur många tvingas acceptera och bli som levande begravda?

Det är förfärlig läsning och när hon sedan skriver vidare om att de inte får besöka henne och att det på hennes dörr under lång tid stod “Dörren ska alltid vara låst. Vid besök kontakta alltid ordinarie personal” så blir historien än märkligare. Skylten togs nu tillslut ner när ifrågasättandet blev för stort från de som bryr sig om henne, men fortfarande så är dörren låst!

Ann Allan berättar också om en inspelning med Alice Babs där hon säger att hon känner sig levande begravd och inte längre har något att leva för just för att hon är ofrivilligt isolerad.

Dagen efter så skrev Anna-Lena Lodenius en bloggpost med namnet Att begrava en levande sångerska där hon också berättar om sina personliga erfarenheter kring det som nu drabbar Alice Babs. Kommentarerna efter bloggposten är också väldigt intressanta där de tillkommer en hel del ny information.

Hon skriver om Alice Babs och hur livet blev efter det att hennes man avled:

För ett och ett halvt år sedan avled hennes make och ständige vän och samtalspartner sedan 70 år. När hon långsamt tillfrisknade efter stroken gick det upp för henne att hennes lägenhet var såld och alla hennes ägodelar skingrade. Hon bor med ett fåtal föremål och har inte själv fått välja vad hon vill ha med sig. Hon känner sig ofta mycket ensam.

Sen skriver hon om det som gör att jag inte kan släppa detta som händer Alice Babs. Den bild familjen har av hur hon mår och den bild som vännerna har:

Vi som haft förmånen att få träffa henne på senare tid vet att hon fortfarande är i högsta grad levande och social, vi har skrattat i hennes sällskap, gnabbats med henne, utbytt minnen och berättelser, satt på CD-skivor och hört henne sjunga med i egna inspelningar.

Problemet är att hennes familj har en helt annan bild. De menar att hon blir aggressiv av att träffa andra människor, att hon behöver lugn och ro och att vännerna äventyrar hennes hälsa. De av hennes vänner jag talat med menar att det snarare är familjen som gör henne upprörd, inte minst eftersom de inte respekterar att hon har åsikter och säger vad hon tycker.

Bara för att man blir äldre och behöver viss hjälp så kan det ju inte betyda att livet tar slut och man inte själv får bestämma över vad man vill fylla sin dag med? När jag läser detta så känns någonting väldigt fel i behandlingen av Alice Babs. Att liksom inte ha familjen med sig utan emot sig som det verkar, det måste ju vara väldigt jobbigt. Det vore väl skillnad om man var så borta att man inte visste vad som hände, men i detta fall är det ju inte så.

Alla hennes vänner har fått besöksförbud. Ingen verkar, förutom familjen, få träffa henne! Är det inte någonting i detta som är fundamentalt galet? Lodenius berättar vidare om att hon inte får ha egna pengar, inte sätta upp vilka bilder hon vill på väggarna och att hon också undrar vart alla skivor, inspelningar och foton som hon samlat på sig genom åren tagit vägen?

Tala om fångad och totalt utlämnad till de anhöriga som verkar vilja behandla henne på ett sätt som hon själv inte alls gillar.

Lodenius skriver om mötet med en av hennes döttrar:

Jag har talat med en av hennes döttrar som inte delar min bild av det som händer. Hon tycker att det är viktigt hennes mamma skyddas från omvärlden för att vi alla ska minnas henne från hennes storhets dagar. Jag tror tvärtom att de flesta människor inte har några som helst problem med att se hur sångerskan har blivit äldre, hon är fortfarande synnerligen älskansvärd.

Så för att man blir äldre så ska man alltså gömmas undan? Vilket sätt att se på sin egen mor?!

Ja, oavsett vad man anser om Lodenius artikel så verkar hon ju ha på fötterna och hon har ju träffat Alice Babs själv och det är alltså inga andrahandsuppgifter som detta handlar om.

Efter Expressens artikel idag så har Lodenius nu skrivit ytterligare en bloggpost med namnet Ensidig bild av Alice Babs i Expressen där hon dessutom publicerar en egen bild av sångerskan. Kontentan är just detta att förvaltare och familj gör henne mycket sjukare än vad hon egentligen är, för att hålla gamla vänner och de som bryr sig borta. Besöksförbud, en förvaltare som hon inte vill ha och Lodenius påpekar även här att hon har repat sig mycket bra sedan stroken förra året.

Tvångsvårdas Alice Babs mot sin egen vilja eller är detta ett helt korrekt förfarande när man blir gammal i dagens Sverige? Jag tvivlar ju efter att ha läst dessa bloggposter samt Expressens artikel.

Relaterat:
Ann Helena Rudberg – Alice Babs mår bra
Västerbottens-Kuriren – Alice Babs sjuk

Hovsångerskan Wennberg stör grannarna

Skal­övningar, pianospel och bandinspelade applådåskor som hörs fem dagar i veckan, ibland under hela eftermiddagar är inte skäl nog att få hyresrabatt anser hovrätten i Stockholm.

Hovsångerskan Siv Wennberg får alltså fortsätta att terrorisera sina grannar ovanpå utan att någonting görs.

Grannarna:
Man vaknar på morgonen med en klump i magen – när ska hon börja, ska hon hålla på i dag?

Det gifta par som under flera år drivit en process mot bostadsrättsföreningen får alltså ingen rabatt på hyran och tvingas även i fortsättningen få lyssna till Siv Wennbergs arior fem dagar i veckan.

Hovrätten säger trots detta att vissa störningar måste man acceptera om man bor i ett flerfamiljshus. Makarna åker dessutom på 350 000 kronor i rättegångskostnader.

Vissa störningar?! Jag säger ren och skär terror! Att Siv Wennberg frivilligt skulle tystna och begripa att hon bor tillsammans med andra människor, det är att hoppas på för mycket. För det finns ju en anledning till att hon går under smeknamnet Sivan-Divan...

Guillou pratar näthat – vad vet han?

Jan Guillou chattade om näthatet och var sig lik. Jag undrar faktiskt  i vilken värld han lever i och det visade så tydligt att han inte lever i den cybervärld som många av oss andra gör. För enligt honom så står Sverigedemokraterna för allt näthat mot kvinnor, vänstersidan hatar inte alls och jag vet inte allt de dumheter som han fick ur sig under denna stund när han svarade på frågor från tidningens läsare.

Näthatet kommer alltså bara från höger enligt honom och han glömmer vänsterflankens aggressiva ton och i många fall hat. Men det hatet är ju det goda och något som inte diskuteras. Eller som Paulina Neuding skriver Glöm inte det goda, fina hatet

Återigen så visade det sig att Guillou är över och förbi. Naiv och i en värld utanför webben så kan man nog tycka som han gör. Det som gör mig mest förvånad är att Aftonbladet ger honom så mycket utrymme och att de låter en karl som inte ens ha en dator uttala sig om näthat, det visar ju hur galet detta är. Han vet ju inte ett dugg om det han pratar om, det blev så tydligt när jag följde chatten.

För som sagt, karln lever inte i nutid utan har fastnat i tiden före internet. Det bästa han sa var att ingen idag skulle använda bögargumentet förutom Sverigedemokraterna, men mer än så var det inte, Jan Guillou!

Ut på nätet! Skaffa dig en dator och följ med i tiden, Jan Guillou. Gör om, gör rätt när du varit ute och sett vad som händer i cybervärlden!

Tafsande läkare

En artikel i Metro får mig att reflektera över hur sjaskiga och svaga en del människor är. Hur förbannat elaka och empatistörda personer i beroendeställning beter sig och det handlar ju inte bara om läkare utan om fler yrkeskategorier i vårt samhälle.

En kvinna söker hjälp hos en läkare. Är orolig och dann över sitt mående. Den 55-åriga läkaren säger åt henne att klä av sig. Helt plötsligt så tafsar han henne på brösten! I sig helt oförsvarligt och är man dessutom i den beroendeställning som läkaren är så känns allt bara så sjaskigt. Kvinnan mådde dåligt och så möts hon av detta!

Men inte nog med det. Läkaren påstod också att kvinnan var allvarligt sjuk, vilket inte alls var fallet. Kvinnan sjukskrev sig och mådde inte alls bra. Senare, när en annan läkare tittat på henne så var det inte alls på det sättet och hon var dessutom felmedicinerad. Svinet till läkare förnekar dessutom allt och säger att han ingenting minns… ytterligare en kränkning och ett sätt som jag ser som vedervärdigt.

Tala om sjaskig inställning och utnyttjande av den beroendeställning man har. Först kränkt rent fysiskt och sen psykiskt genom att inte ens ha mod att stå upp för vad man har gjort. Till historien hör också att en annan läkare på samma mottagning tidigare blivit anmäld för sexuellt ofredande.

Fy fan säger jag bara! Vad är det för fel på folk?!

Skolmassaker krävde 27 liv

27 personer är döda, 20 av dem barn, några så unga som 5 år. Skolan ligger i Newtown i västra Connecticut, USA där en av de värsta skolmassaker idag inträffat. Skolan heter Sandy Hook Elementary School där eleverna är mellan 5-10 år.

20 barn får inte fira jul i år. Deras familjer får ett helvete i jul, där smärta och sorg kommer att bli det enda minnet. Bara tanken är hemsk att tänka. Man relaterar ju så lätt till hur man själv har det.

Ibland så förstår jag inte syftet med det som händer oss människor. Förstår inte varför vissa måste prövas så mycket mer än oss andra. Förstår inte!!

Mördaren är alltså en 20-åring! Knappt vuxen själv. Vad gör att alla spärrar så totalt försvinner? Blir alldeles tom inom mig när jag tänker på hela den här fruktansvärda händelsen och hur en människa kan handla på det här viset. Inget motiv i världen kan rättfärdiga detta!

Mitt hjärta och mina tankar är hos de anhöriga just nu. Känner mig så oerhört ledsen just nu. Så många som får en jul i sorg och svarthet.

Massmedialt prästerskap gynnar SD

Ledaren på Smålandsposten Marika Formgren skriver det som jag själv tänker. Det handlar om Sverigedemokraterna och hur media har skrivit om dem de senaste veckorna.

Ledaren heter SD och media som vill uppfostra och hon skriver bland annat:

Den kommenterande journalistiken har inte skött sitt uppdrag väl under SD-skandalen. Det har skrivits oproportionerligt mycket, och ofta har skribenterna i sin iver att ta avstånd från SD buntat ihop järnrörsligan med partiets sympatisörer och förklarat att de alla är rasister och fascister.

Själv kallar jag dem experter och förståsigpåare, jägarjournalisterna som bara dömer och slänger in folk i fåror där väldigt få känner igen sig. Många som röstar på SD är missnöjda med politiken och läser de enbart negativt om partiet så tror jag att deras sympati för dem ökar. De som är tveksamma och inte riktigt vet kan då också se dem som offer och de så kallade jägarjournalisterna som poliser som ska berätta för dem vad de ska tycka. Det gynnar SD. Det är jag helt säker på och de senaste mätningarna visar ju mycket riktigt att de ökar. En blick ut mot verkligheten kanske vore något?

Att i sitt eget twitterflöde hitta vulgärargument och länkar till dessa smaklösa Hitlerparodier som nu florerat till leda gör mig bara så trött och anti. Hur skall då de som inte är säkra i sin politiska hemvist reagera?

Formgren avslutar:

Många människor tar det nog som obehagliga, storhetsvansinniga uppfostringsförsök från de kommenterande journalisterna. SD kunde ha straffat ut sig själva men i stället blev det en motreaktion, en protest mot det massmediala prästerskapet. SD borde tacka de kommenterande journalisterna för opinionsframgångarna.

Det är som ett massmedialt prästerskap och partiet har helt klart gynnats. Hade media tagit dem för vilket riksdagsparti som helst (för de är invalda i demokratiskt ordning) och låtit bli allt hånande och den vulgära hållning många av dem använt sig av så tror jag att det hade sett helt annorlunda ut rent opinionsmässigt. Blir man kallad för något negativt och sen själv använder sig av samma epitet till andra, tacka sjuttsingen för att den som står utanför börjar att undra om att det man själv trodde på från början är bättre än det man själv är tveksam till?

Jag ser det som att många protesterar mot den ensidighet som en stor del av media uppvisar gentemot SD och det genererar alltfler procent till partiet. Sen att Jimmie Åkesson skött krishanteringen på ett utomordentligt sätt gör ju att alltfler kanske tänker att de inte är så tokiga ändå? Det är just då som argumentation blir så viktigt istället för vulgärjournalistik, vilket bara förstärker bilden av offer och underdogs.

Diskutera och slå hål på argumenten. Visa bristerna i politiken och kom åt dem den vägen. Det är i förlängningen det enda som fungerar tror jag.

Den galna blondinen i Uppsala

UppsalaTidningen har i senaste numret en artikel om La Rubia Loca – den galna blondinen. Det är en relativt nyöppnad tatueringsstudio i Uppsala och när jag gick in på deras hemsida så blev jag i eld och lågor!

När jag kollar i Sandra Wickbergs galleri så får jag se att hon har tatuerat en humla! Åhhh! Jag har själv alltid velat ha en humla eller ett bi tatuerat på min egen lekamen. Tala om att jag nu själv blir sugen att själv bli gaddad.

Studion heter La Rubia Loca Tattoo och ligger på Vaksalagatan 18 B i Uppsala. De har även en egen facebooksida.

Sandra Wickberg driver studion och till sin hjälp har hon medarbetaren Oscar Dnr.

Har faktiskt en drömhumla hemma i huset. Lite enklare men jag gillar den humlan och den skulle jag vilja tatuera in:

Riktigt gammal och aktiv

Min fascination för ålder och siffror lägger sig dock inte med min egen stigande ålder. Jag fascineras så av gamla människor och då menar jag riktigt gamla. Många ger inte upp utan fortsätter i samma fotspår som alltid trots att siffrorna är tresiffriga för en del.

Det är fascinerade tycker jag att läsa och ta del av deras historia.

Irving Kahn 106 år
Investerar i valuta och är aktiv på amerikansk börsen sedan 1929!!. Aktiekunnig och han ger sig inte. Den äldsta någonsin som handlar med aktier i världen.

 

Carla Laemmle 102 år
En mycket fascinerade själ. Hon var aktiv på 1920-talet när stumfilm rådde och hon gjorde sin sista filmroll 1939. För 73 år sedan!! Sen fick hon för sig att hon ville börja filma igen, vid 101 års ålder och nu är hon igång med nya filmroller. Så fascinerande tycker jag!

 

Kirk Douglas 95 år
Han ger sig inte. Har nyligen släppt en bok om filmen Spartacus från 1960. Är även aktiv på nätet. Senaste filmrollen gjorde han 2008 vid 91 års ålder.

Han går fortfarande på premiärer och var presentatör vi Oscarsgalan 2011.

 

Den människa som just nu är äldst på jorden och där det kunnat verifieras är Besse Cooper. Hon fyller 116 år i augusti.

Jakten på Jacksons miljarder

Michael Jackson dog för över tre år sedan. Han var då skuldsatt upp över öronen och ingen var då intresserad av det testamente som han redan 2002 hade skrivit. Ett testamente som ger eventuella inkomster efter hans död till hans mamma Katherine och hans tre barn Prince, Paris och Blanket. Hans syskon nämns inte alls i testamentet.

Idag vet vi ju att efter Jacksons död så har han dragit in miljardbelopp. Det brukar ju bli så att när kändisar dör så ökar deras värde dramatisk och många får en helt ny karriär postumt. Detta har alltså hänt Michael Jackson och idag är hans dödsbo värt över 2 miljarder kronor.

Nu när pengarna rullar in så är helt plötsligt syskonen intresserade och hävdar helt enkelt att testamentet är förfalskat. Syskonen Janet, Rebbie, Tito, Randy och Jermaine Jackson skriver bland annat i ett brev som är sänt till de som idag förvaltar dödsboet John Branca och John McClain:

Er hjärtlösa jakt efter rikedom, kändisskap och makt sker på bekostnad av vår familj.

När jag läser vad Paris Jackson twittrat den senaste tiden så känns det ju som om hon inte riktigt gillar Michaels syskons agerande:

i will defend my beloved family member with all i have , even if it means from other family members.

at this point i dont care what people call me or if they think i’m a bad person… if it means sticking up for my grandmother i will do it.

Tre av Michaels syskon Jackie, La Toya och Marlon samt hans föräldrar har inte undertecknat brevet vilket indikerar att familjen har olika uppfattningar om testamentet från 2002.

Det känns mer som om de fem syskonen nu vill ha en del av kakan när skulderna har försvunnit och pengarna rullar in. Jag hoppas ju att barnen även i fortsättningen är de som får del av hans pengar och inga andra.

Men jakten på Jacksons miljarder lär ju gå vidare i åratal. Pengar kan göra folk tokiga och då spelar det ingen roll om man är släkt eller inte.

Sommarpratare 2012

Är ju lite sen på pucken numera, men om inte annat så är det ändå bra för min egen del att rada upp årets sommarvärdar i radions P1. De som är i fetstil, är de jag själv ska försöka att lyssna på. Måste nog säga att startfältet i år känns som det svagaste på många år.

Juni

23 Anja Pärson – f.d alpinist
24 David Hellenius – Programledare
25 Christina Lampe-Önnerud – Uppfinnare
26 Jo Nesbø – Författare
27 John Guidetti – Fotbollsspelare
28 Karin Falck – F.d. tv-producent, regissör
29 Trita Parsi – Statsvetare
30 Yngwie Malmsteen – Artist

Nyfiken den 22 juli på Eskil Pedersen – Ledare för AUF (Arbeidernes Ungdomfylking)

Juli

1 Klara Zimmergren – Programledare, manusförfattare
2 Amirzai Sangin – IT- och Telekommunikationsminister i Afghanistan
3 Emma Wiklund – f.d modell
4 Ulf Ellervik – Professor i bioorganisk kemi
5 Lutfi Kolgjini – Travtränare
6 Neneh Cherry – Artist
7 Petter Stordalen – Hotellägare
8 Klara och Johanna Söderberg – Artister
9 Daniel Sjölin – Författare
10 Gudrun Sjödén – Designer
11 Heidi Andersson – Idrottskvinna
12 Daniel Ek – Grundare, vd Spotify
13 Jenny Jägerfeld – Psykolog
14 Sébastien Boudet – Bagare
15 Thorsten Flinck – Artist
16 Magdi Abdelhadi – Journalist
17 Katrin Sundberg – Skådespelare, regissör, manusförfattare
18 Björn Lindeblad – Föreläsare
19 Jan Lööf – Författare, illustratör
20 Elsa Billgren – Bloggare
21 Daniel Espinosa – Filmregissör
22 Eskil Pedersen – Ledare för AUF (Arbeidernes Ungdomfylking)
23 Rakel Chukri – Journalist
24 Eskil Erlandsson – Landsbygdsminister (c)
25 Marika Carlsson – Komiker
26 Christer Björkman – Diktator melodifestivalen
27 Marta Vieira da Silva – Fotbollsspelare
28 Jan Scherman – f.d TV-chef
29 Lars Lerin – Konstnär
30 Sara Bergmark Elfgren – Författare, manusförfattare
31 Anders Wijkman – f.d politiker

Augusti

1 Soran Ismail – Komiker
2 Elise Lindqvist – Volontär
3 Ebbot Lundberg – Artist
4 Hannes Holm – Filmregissör
5 Märta Tikkanen – Författare
6 Claes Dahlbäck – F.d. styrelseordf
7 Birgitta Svendén – Chef och vd Kungliga Operan
8 Jonas Jerebko – Basketspelare
9 Shima Niavarani – Artist
10 Stefan Löfven – Partiledare (s)
11 Johannes Brost – Skådespelare
12 Martina Haag – Författare
13 Anders Olsson – Simmare
14 Lotta Lundgren – Matskribent
15 Ison Glasgow – Artist
16 Lotta Schelin – Fotbollsspelare
17 Amanda Svensson – Författare
18 Marie Göranzon – Skådespelare
19 Henrik Dorsin – Komiker