Tvångsvårdas Alice Babs mot sin egen vilja?

Vet inte riktigt varför, men jag berörs av det som nu drabbar Alice Babs. Inte för att jag har någon relation till henne på något plan, varken musikaliskt eller på annat sätt, men det gnager i mig när jag läser om hur hon behandlas av de anhöriga efter sin stroke förra året.

Hovsångerskan som nu är 89 år gammal behandlas på ett mycket tvivelaktigt sätt enligt vissa bloggare som har en personlig relation till henne, men när Expressen idag skriver en artikel om henne så låter det på ett helt annat sätt… jag blir då misstänksam och känner lång väg att allt inte är som det ska med sanningshalten i denna tråkiga historia och den bild som kvällstidningen vill förmedla till oss läsare.

Allt började med Ann Allans blogginlägg den 19 april som hade rubriken Du bad mig berätta… lilla sångfågel där ena hemskheten efter den andra radas upp över det liv som Alice Babs idag tvingas leva. Då anade jag bara vem det handlade om, men förstod ganska snabbt att det var just Alice Babs som Allan skrev om.

Hon skriver bland annat:

Hon sa till mig att hon kände en stor vanmakt över att ingen lyssnade till henne, att ingen brydde sig om hennes rop på hjälp, att hon inte fick tillgång till till färdtjänst, eller en sjukgymnastik värd namnet, att hon förvägrades att med vänners hjälp åka till kyrkan, att hon inte kunde nås på telefon och heller inte kunde ringa upp sina vänner, att hon inte fick ta del av sin post och sina hundratals födelsedagsgratulationer, att alla beslut fattades över hennes huvud, att all makt över hennes eget liv hade tagits ifrån henne.
Och det allra värsta; att ingen agerade, trots att man såg.

I detta är ju inte Alice Babs unik, hur många äldre människor tas inte ifrån sina liv alltför tidigt mot deras egen vilja? Hur många tvingas acceptera och bli som levande begravda?

Det är förfärlig läsning och när hon sedan skriver vidare om att de inte får besöka henne och att det på hennes dörr under lång tid stod “Dörren ska alltid vara låst. Vid besök kontakta alltid ordinarie personal” så blir historien än märkligare. Skylten togs nu tillslut ner när ifrågasättandet blev för stort från de som bryr sig om henne, men fortfarande så är dörren låst!

Ann Allan berättar också om en inspelning med Alice Babs där hon säger att hon känner sig levande begravd och inte längre har något att leva för just för att hon är ofrivilligt isolerad.

Dagen efter så skrev Anna-Lena Lodenius en bloggpost med namnet Att begrava en levande sångerska där hon också berättar om sina personliga erfarenheter kring det som nu drabbar Alice Babs. Kommentarerna efter bloggposten är också väldigt intressanta där de tillkommer en hel del ny information.

Hon skriver om Alice Babs och hur livet blev efter det att hennes man avled:

För ett och ett halvt år sedan avled hennes make och ständige vän och samtalspartner sedan 70 år. När hon långsamt tillfrisknade efter stroken gick det upp för henne att hennes lägenhet var såld och alla hennes ägodelar skingrade. Hon bor med ett fåtal föremål och har inte själv fått välja vad hon vill ha med sig. Hon känner sig ofta mycket ensam.

Sen skriver hon om det som gör att jag inte kan släppa detta som händer Alice Babs. Den bild familjen har av hur hon mår och den bild som vännerna har:

Vi som haft förmånen att få träffa henne på senare tid vet att hon fortfarande är i högsta grad levande och social, vi har skrattat i hennes sällskap, gnabbats med henne, utbytt minnen och berättelser, satt på CD-skivor och hört henne sjunga med i egna inspelningar.

Problemet är att hennes familj har en helt annan bild. De menar att hon blir aggressiv av att träffa andra människor, att hon behöver lugn och ro och att vännerna äventyrar hennes hälsa. De av hennes vänner jag talat med menar att det snarare är familjen som gör henne upprörd, inte minst eftersom de inte respekterar att hon har åsikter och säger vad hon tycker.

Bara för att man blir äldre och behöver viss hjälp så kan det ju inte betyda att livet tar slut och man inte själv får bestämma över vad man vill fylla sin dag med? När jag läser detta så känns någonting väldigt fel i behandlingen av Alice Babs. Att liksom inte ha familjen med sig utan emot sig som det verkar, det måste ju vara väldigt jobbigt. Det vore väl skillnad om man var så borta att man inte visste vad som hände, men i detta fall är det ju inte så.

Alla hennes vänner har fått besöksförbud. Ingen verkar, förutom familjen, få träffa henne! Är det inte någonting i detta som är fundamentalt galet? Lodenius berättar vidare om att hon inte får ha egna pengar, inte sätta upp vilka bilder hon vill på väggarna och att hon också undrar vart alla skivor, inspelningar och foton som hon samlat på sig genom åren tagit vägen?

Tala om fångad och totalt utlämnad till de anhöriga som verkar vilja behandla henne på ett sätt som hon själv inte alls gillar.

Lodenius skriver om mötet med en av hennes döttrar:

Jag har talat med en av hennes döttrar som inte delar min bild av det som händer. Hon tycker att det är viktigt hennes mamma skyddas från omvärlden för att vi alla ska minnas henne från hennes storhets dagar. Jag tror tvärtom att de flesta människor inte har några som helst problem med att se hur sångerskan har blivit äldre, hon är fortfarande synnerligen älskansvärd.

Så för att man blir äldre så ska man alltså gömmas undan? Vilket sätt att se på sin egen mor?!

Ja, oavsett vad man anser om Lodenius artikel så verkar hon ju ha på fötterna och hon har ju träffat Alice Babs själv och det är alltså inga andrahandsuppgifter som detta handlar om.

Efter Expressens artikel idag så har Lodenius nu skrivit ytterligare en bloggpost med namnet Ensidig bild av Alice Babs i Expressen där hon dessutom publicerar en egen bild av sångerskan. Kontentan är just detta att förvaltare och familj gör henne mycket sjukare än vad hon egentligen är, för att hålla gamla vänner och de som bryr sig borta. Besöksförbud, en förvaltare som hon inte vill ha och Lodenius påpekar även här att hon har repat sig mycket bra sedan stroken förra året.

Tvångsvårdas Alice Babs mot sin egen vilja eller är detta ett helt korrekt förfarande när man blir gammal i dagens Sverige? Jag tvivlar ju efter att ha läst dessa bloggposter samt Expressens artikel.

Relaterat:
Ann Helena Rudberg – Alice Babs mår bra
Västerbottens-Kuriren – Alice Babs sjuk

Wollter om döden

Hittar en fin intervju med skådespelaren Sven Wollter som har ett år kvar till de 80. Han pratar om sitt liv och en hel del om döden och vad som kommer att hända efteråt.

På något sätt så gillar jag hans tankegångar, även om han tror på en evighet och inga fler liv. Att vi får en chans och det är den som gäller. Han säger bland annat:

Hur döden ser ut, det vet jag inte. Jag vet inte om tillståndet när vi slutar andas är annorlunda än vad det är för en daggmask, en mygga, en antilop. När det börjar närma sig vet man ju det. Det är klart att det är ångest inblandat i det här. Såvida man inte drabbas av hjärtstillestånd, plötsligt bara pang. Det kanske är skönt.

Det är så skönt att läsa om tvivlet, om att inte veta och att inte ha några svulstiga tankar kring hur det blir sedan. Han har fått bära mycket tungt, Sven Wollter, genom åren. Sin dotters tidiga död och sen käresta Viveka Seldahls död i cancer 2001. Han berättar om saknaden, den rena saknaden. Den är värst.

Jag kan själv komma på mig att jag går och tänker på döda släktingar. Allt mer och oftare. Hur liksom deras liv inte skulle kunna existera längre oavsett hur friska de skulle ha varit. Just för att deras tid är över och utmätt, man kan ju inte bli hur gammal som helst. Det är ganska jobbiga tankar, att det liksom finns en övre gräns för oss alla. Då livet är obönhörligen slut, i alla fall på det sätt som vi känner till. Sådant grubblar jag ibland på när jag har egenhelger. Det blir mycket som då far omkring i mig och som ibland ger mig väldig ångest och rädsla.

Wollter får frågan om han är rädd för att dö:

Jag är inte rädd. Men jag är fundersam. Evigheten är så inåthelvete lång. Att det är så oåterkalleligt. Det är det värsta: det blev inte mer än så här. Och ändå kan man säga att det blev väldigt mycket.

I det svaret rymmer allt och det som även finns inom mig. Detta med oåterkalleligheten, att det, åtminstone i den här konstellationen och detta relationsträd med människor är slut. Börjar själv mer tro på att det ligger till på det viset…

Hovsångerskan Wennberg stör grannarna

Skal­övningar, pianospel och bandinspelade applådåskor som hörs fem dagar i veckan, ibland under hela eftermiddagar är inte skäl nog att få hyresrabatt anser hovrätten i Stockholm.

Hovsångerskan Siv Wennberg får alltså fortsätta att terrorisera sina grannar ovanpå utan att någonting görs.

Grannarna:
Man vaknar på morgonen med en klump i magen – när ska hon börja, ska hon hålla på i dag?

Det gifta par som under flera år drivit en process mot bostadsrättsföreningen får alltså ingen rabatt på hyran och tvingas även i fortsättningen få lyssna till Siv Wennbergs arior fem dagar i veckan.

Hovrätten säger trots detta att vissa störningar måste man acceptera om man bor i ett flerfamiljshus. Makarna åker dessutom på 350 000 kronor i rättegångskostnader.

Vissa störningar?! Jag säger ren och skär terror! Att Siv Wennberg frivilligt skulle tystna och begripa att hon bor tillsammans med andra människor, det är att hoppas på för mycket. För det finns ju en anledning till att hon går under smeknamnet Sivan-Divan...

Betty White 91 år

Bild från Perez Hilton

Skådisen Betty White fyller 91 år idag. Det firar hon bland annat genom att ställa upp på denna bild. Om det kan man väl säga vad man vill, men anledningen till att jag uppmärksammar detta beror på HOPPET!

Det är aldrig försent att få omge sig av muskulösa vackra män…

Marie Fredrikssons kamp

Roxette är större ute i världen än vad många i Sverige vet om. Eller vad sägs om 75 miljoner sålda album världen över, 4 listettor i USA och över en miljon besökare på den senaste turnén världen över som varade i 19 månader!

För mig var det ju så att jag gillade dem bäst i början och jag var faktiskt på en konsert för väldigt länge sedan. De spelade i Uppsala och jag minns inte ens årtalet, men jag vet att jag sett dem live.

Måste väl erkänna att de sista plattorna innan Marie blev sjuk inte var några favoriter hos mig och de två senaste har jag inget riktigt grepp om, även om jag lyssnat lite på dem. Queen of rain och Stars är två favoriter hos mig.

Marie Fredriksson. Från dokumentären It All Begins Where It Ends.

SVT sände en dokumentär om gruppen 26/12 2013 som heter It All Begins Where It Ends. En väldigt fin och värdig berättelse om ett av Sveriges största band genom tiderna.

Det som tog tag i mig mest med dokumentären var ju Marie Fredrikssons kamp för att komma tillbaka. Tillbaka till livet överhuvudtaget. Vi fick veta att chansen var 1 på 20 att hon skulle bli frisk och att det troliga var att hon skulle vara död inom ett år när hon 2002 drabbades av en hjärntumör. Tala om mirakel att hon ens står på en scen idag! Vilken kämpe hon är!

Rekommenderar varmt dokumentären om gruppen. Man blir varm i hjärtat av att se den och då speciellt Marie Fredriksson.

Relaterat
Se programmet på SVT-play (före 25/1)
Facebook
Roxette Blog

10 mest googlade damerna 2012

Höll på att säga att vem fan är Lana Del Rey?! Jag har hört talas om henne, det har jag… men att hon var SÅ populär att googla, det kom som en stor överraskning för mig. Det måste vara amerikanarna som fått stora nippran på henne helt enkelt.

Del Rey är född 1986 i New York och är alltså amerikanska. Hon kallas för en singer/songwriter och har till dags dato släppt två album. Det är album som har gått mig helt förbi, och nu blev jag ju lite nyfiken, det måste medges.

Älskade Madonna hamnar på en hedrande 7:e plats och det förstärker att 2012 har varit en bra år för henne. Hon klättrar tre steg från listan 2011.

Så här ser topp 10 ut:

01. Lana Del Rey – 722 miljoner träffar
02. Rihanna – 508 miljoner
03. Cher – 398 miljoner

04. Lady Gaga – 388 miljoner
05. Britney Spears – 343 miljoner
06. Adele – 299 miljoner
07. Madonna – 292 miljoner
08. Taylor Swift – 288 miljoner
09. Jennifer Lopez – 285 miljoner
10. Kate Perry – 249 miljoner

[Källa: CoEd]

Mina favoriter i “Så mycket bättre”

Trots att det är ett avsnitt kvar så dristar jag mig till att utse mina favoriter ur årets upplaga av “Så mycket bättre”.

För mig är Darin kungen i årets upplaga. Han har gjort de bästa tolkningarna rent generellt. Ingen är direkt dåligt tycker jag, men den bästa är En apa som liknar dig. Den är svängig och han sjunger ju så bra även på svenska. Min favorit från honom. Astrologen och Stockholm håller också hög klass och är låtar jag lyssnar på även när programmet inte sänds. I Cant Get You Off My Mind går ju inte heller av för hackor…

Miss Li har gjort flera fina tolkningar. Även om jag ibland kan tycka att hon glider in i samma stil hela tiden så finns det givetvis toppar. Somebody Loves You är ju så charmig och oemotståndlig och blir min etta hos henne.

En del dalar men också några toppar för Magnus Uggla. Har hållit sig ovanligt mycket ifrån “na-na-na”-stilen och marschmusiken även om den slagit igenom lite på en del låtar. Jag och min far är ju väldigt berörande och den är riktigt bra, men jag måste säga att för mig var Har hört om en tjej ett strå vassare. Ryser när jag hör den. Arrangemanget är topp och för mig är det en riktig hit och den Uggla jag gillar bäst!

Måste säga att Sylvia Vrethammar har blivit allt bättre under programseriens gång och jag kan nu mer ta till mig hennes tolkningar som går mer åt jazz och bossahållet. Hon når sin topp i sista programmet med Step Up. Den är riktigt snygg och hon gör om den på sitt sätt och ändå så finns grunden kvar. Svängigt och så sjunger hon ju så sensuellt. Fått oförtjänt mycket skit tycker jag.

Pugh Rogefeldt har känts slarvig och ibland ointresserad när han har tolkat de andras sånger. Det har liksom inte varit något extra, förutom en gång och det var när han sjöng You Could Have It. Munspel, gung och en riktigt svängig tolkning. Men nog är jag lite besviken på honom.

Han har en skör och speciell röst Olle Ljungström. Men när han tolkar de andra så blir det liksom ingenting. Ibland riktigt pinsamt bara. Om du lämnade mig nu är bäst av hans tolkningar.

Måste erkänna att jag har lite svårt för Maja Ivarsson. Hon är lite för mycket av allt så att säga. Dancing the whole way home gör hon dock väldigt bra, vilket är min favorit med henne.

Så mycket bättre är så bra TV-underhållning. Har gillat alla tre omgångarna väldigt mycket och tycker TV4 återigen har lyckats med artisterna. Gillar blandningen och att alla inte sjunger i samma genre. Det är ett stort plus att i samma program kunna se både Sylvia Vrethammar och Darin. Just mixerna är styrkan med programmet och jag hoppas verkligen att det återkommer en fjärde säsong!

50 år sedan Monroe dog

Det kommer alltid att vara höljt i dunkel hur legenden och ikonen Marilyn Monroe verkligen dog. Självmord är ju den officiella förklaringen, men jag vet inte jag… idag är det i alla fall exakt 50 år sedan hon hittades död.

En svensk fick ta den sista nakenbilden på stjärnan. Omvittnad som väldigt schyst och omtänksam person även av denna fotograf tror jag till stor del gjort henne till den symbol som hon är idag. Dels vacker, stark och säker när det behövs och samtidigt osäker, svag och liten i andra sammanhang.

Många är vi som på något sätt känner igen oss i just den bilden av Marilyn Monroe. Det dubbla, det som inte går att etikettera. Sen var hon ju så vacker i all sin osäkerhet. Det paradoxala är ju att hon i grunden sökte kärlek och någon som tog henne för den hon var vilket hon riktigt aldrig hittade. Det slutade istället med att hon nu för alltid kommer att vara en ikon för många människor runtom i världen. En kärlek på sitt sätt, men inte alls den som jag tror hon innerst inne ville ha.

Marilyn Monroe dog den 5 augusti 1962. Hon blev 36 år gammal.

Jakten på Jacksons miljarder

Michael Jackson dog för över tre år sedan. Han var då skuldsatt upp över öronen och ingen var då intresserad av det testamente som han redan 2002 hade skrivit. Ett testamente som ger eventuella inkomster efter hans död till hans mamma Katherine och hans tre barn Prince, Paris och Blanket. Hans syskon nämns inte alls i testamentet.

Idag vet vi ju att efter Jacksons död så har han dragit in miljardbelopp. Det brukar ju bli så att när kändisar dör så ökar deras värde dramatisk och många får en helt ny karriär postumt. Detta har alltså hänt Michael Jackson och idag är hans dödsbo värt över 2 miljarder kronor.

Nu när pengarna rullar in så är helt plötsligt syskonen intresserade och hävdar helt enkelt att testamentet är förfalskat. Syskonen Janet, Rebbie, Tito, Randy och Jermaine Jackson skriver bland annat i ett brev som är sänt till de som idag förvaltar dödsboet John Branca och John McClain:

Er hjärtlösa jakt efter rikedom, kändisskap och makt sker på bekostnad av vår familj.

När jag läser vad Paris Jackson twittrat den senaste tiden så känns det ju som om hon inte riktigt gillar Michaels syskons agerande:

i will defend my beloved family member with all i have , even if it means from other family members.

at this point i dont care what people call me or if they think i’m a bad person… if it means sticking up for my grandmother i will do it.

Tre av Michaels syskon Jackie, La Toya och Marlon samt hans föräldrar har inte undertecknat brevet vilket indikerar att familjen har olika uppfattningar om testamentet från 2002.

Det känns mer som om de fem syskonen nu vill ha en del av kakan när skulderna har försvunnit och pengarna rullar in. Jag hoppas ju att barnen även i fortsättningen är de som får del av hans pengar och inga andra.

Men jakten på Jacksons miljarder lär ju gå vidare i åratal. Pengar kan göra folk tokiga och då spelar det ingen roll om man är släkt eller inte.

The Rolling Stones 50 år!

Den 12 juli 1962 så spelade The Rolling Stones för första gången tillsammans på Marquee Club i London.

En hyllningsbok har bandet gjort för att fira dessa 50 år tillsammans för sina fans och den släpps idag. Detta är inledningen på ett års hyllning av de rullande stenarna. Detta firas på många sätt och på YouTube så finns det en kanal som just heter rollingstones50years.

Det är bara att bocka och buga för de oförglömliga avtryck gruppen gjort genom åren i musikhistorien. Mitt eget lilla firande är att återigen lägga upp den låt som jag älskar allra mest med gruppen, Gimme Shelter:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Relaterat:
Rolling Stones celebrate their 50th anniversary
50 år med Rolling Stones

Nya artister håller stenarna rullande (DN)