Homofrågan skiljer kyrkor åt
Den etiopiska regeringen måste straffa dem som befinns infekterade med sodomitiska aktiviteter.
Abune Paulos 1925-2012 – fd patriark i den etiopisk-ortodoxa kyrkan.
Svenska kyrkans syn på homosexualitet är felaktig, därför har vi brutit relationen. Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien skräder inte orden. De vill dessutom, tillsammans med andra kyrkor i Etiopien att ett förbud mot homosexualitet ska skrivas in i grundlagen. Idag så är homosexuella förhandlingar redan förbjudna och kan ge upp till fem års fängelse men kyrkans folk vill alltså gå längre än så. Historien går igen alltså, även om det är många år senare i detta land…
De säger vidare att samkönade äktenskap är en svår synd, i strid mot Bibelns lära och Guds plan. Mekane Yesus-kyrkan avskyr sådant och har därför begärt att kyrkor som viger par av samma kön och inte nog med det utan även prästviger homosexuella ska ompröva sina beslut. Svenska kyrkan vill inte ändra sina beslut och därför så bryter de samarbetet.
Men de vill gärna fortsätta att få pengar av Svenska kyrkan, trots de hårda orden mot densamma och intoleransen mot den väg som den kyrkan väljer. Pengar luktar ju som bekant inte och tyvärr blir det ju vanligt folk som drabbas av hur deras ledare agerar.
Det som återigen slår mig är hur oförsonlig och hur stor plats just detta med homosexualitet får i vissa kyrkliga sammanhang. Svenska kyrkan har ju på ett mycket bra sätt kommit förbi detta och jag är säker på att om några hundra år så kommer de att ses som en ledstjärna för öppenhet och tolerans, även mot de som är intoleranta och inte vill ha med dem att göra längre. Att tron och tolkningarna får vara så pass vida så att människor känner sig välkomna och inkluderade och inte tvärtom, det som den etiopiska kyrkan sysslar med och det som den svenska höll på med för hundra år sedan.
Ungdomskärlek och älska oavsett kön
Regnbågsflaggan – den finaste som finns.
Kreativ lördag kanske, men jag måste få berätta om det samtal jag fick igår. Att få prata med ungdomskärleken 35 år senare var ju bara så häftigt!
Vi minns ju varandra så väl och att få prata med henne idag var ju en stor upplevelse. Minne, nuläget och det underbara humor som hon har. Precis som jag mindes allt. Hon hade sådan humor då och även idag.
Tiden går, mycket förändras men att få en tusch av ungdomens positiva sidor var för mig stort. Jag minns henne med kärlek och jag glömmer faktiskt inte våra pussar. Så oskyldigt men ändå något jag alltid kommer att bära med mig.
För många är det ju så att man för alltid minns den första kärleken. För mig är det så. Hon var min första kärlek även om det var väldigt oskyldigt. Det visar ju också att kön för mig aldrig betytt något. Jag gillade individen och har så gjort med andra under åren, oavsett kön. Det har liksom för mig aldrig varit av betydelse vem jag gillar och det är kanske därför jag så gillar Pia Sundhages ord i en TV-intervju nyligen:
”Eftersom jag är singel vet jag inte om jag är homosexuell. Jag vet inte vem jag kan träffa i morgon”
Så befriande ord och så mycket vad jag känner. Kollade även på programmet om Anja Pärson och hon uttrycker också liknande tankar. Det är liksom inte könet som avgör utan individen. Så har jag alltid tänkt men jag har blivit matad över att det måste vara antingen eller. Faktiskt ifrågasatt om jag inte är riktigt klok. Folk har sagt att du måste ju gilla antingen tjejer eller killar. Jag har aldrig och från tidig ålder förstått detta. Det sociala trycket fick mig dock att skämmas för att jag även gillade killar. Valet har liksom aldrig funnits där för mig, antingen eller, utan jag har blivit förtjust i individer och inte kön. Och så är det än idag!
Tillspetsat så tror jag att både Pia Sundhage och Anja Pärson gör mer för förståelsen för att våga älska sitt eget kön än de som alltid syns i pressen och alltid måste påpeka hur homo de är. Dessa som nästan ska skuldbelägga oss för att vi inte kan välja.
Nu tillbaka till det fina samtalet igår. Min ungdomskärlek ger mig så positiva vibbar och att få prata med henne igår var stort för mig. Nu ska vi träffas och för mig är det så häftigt.
Fotbollsspelare för homosexuella
Matt Jarvis spelar fotboll i Westham och är med i engelska landslaget. På högsta nivå i England alltså och i en mycket heterosexuell värld dessutom, åtminstone på ytan. Att han nu uttalar sig i gay-magasinet Attitude och dessutom visar upp sin lekamen är en bra symbolisk handling.
Just för att avdramatisera och visa på att även stora idrottsstjärnor kan vara helt öppet positivt inställda till homosexuella så tror jag detta är en bra grej av Jarvis.
Han säger att tiderna har förändrats och tabun måste brytas. Det är vardag numera att älska den man vill och ingenting som skulle komma som en chock om även fotbollsspelare på hög nivå kom ut. För Jarvis är säker på att det finns många som spelar fotboll som fortfarande tycker det är svårt och inte vågar och därför ställer han upp på detta för att avdramatisera.
Ett bra initiativ av Matt Jarvis tycker jag. För det finns fortfarande skuld och skam i vissa så kallade världar att våga stå för den man är fullt ut. Då menar jag inte att man behöver påtala vilken sexuell läggning man har i tid och otid, men tänk om vi kom till ett sådant samhälle där ingen, eller väldigt få, bryr sig om vem som jag håller i hand eller kramar i offentliga sammanhang. Det är just smygandet och känslan av att jag är fel som gör just sådana här aktioner viktiga. Hoppas att fler följer efter Matt Jarvis.
Smyrnakyrkans hycklande
Det går liksom inte att komma ifrån det faktumet att homosexuella fortfarande inte är likvärdiga heterosexuella i flera sammanhang. Det finns alltid människor som tror sig kunna berätta hur det förhåller sig och allt som oftast så är det så kallade kristna som tolkar det åt oss som inget begriper och åt de osäkra tonåringar som tror att deras känslor styrs av skuld- och skam tack vare kyrkans hållning.
De smeker med ena handen och slår till rejält med den andra. Fortfarande år 2012.
Nu heter han Tomas Brunegård, styrelseledamot för Smyrnakyrkan och han säger det som alla med så kallat kristet förtecken sagt så många gånger tidigare:
Vi exkluderar inte människor. Men vi tolkar Bibeln som att äktenskapet ska vara mellan en man och en kvinna.
Så får man tycka och så får man se på oss människor, men att påstå att man inte exkluderar är ju ren och skär lögn. För det är precis det man gör! Man exkluderar de människor som valt en annan väg och kanske är det så att just denna kyrka står för sådant, men då ska man faktiskt vara öppen och ärlig med det. Då ska man inte smeka med ena handen och sen klappa till när man får reda på att det finns människor som kan älska, oavsett kön. Just denna inställning där DE tror sig kunna berätta och styra osäkra människor gör mig alltmer vred ju mer jag själv begriper av de mekanismer som de använder sig av.
Anledningen till att just denna kyrka nu kommit på tapeten är att de förvägrat Peter Härnstam att bli medlem eftersom han planerade att gifta sig med en man. Då blev han paria och omöjlig, vilket han inte var tidigare. Det går ju liksom inte att tolka det på annat sätt.
Det är just detta hyckleri och denna dubbelmoral som jag reagerar emot. Säg då rent ut då istället att ni inte accepterar vissa människor just på grund av sexuell läggning och påstå då inte att ni inte exkluderar människor, för det är just det ni gör!
Sen är det ju detta med att denna exkluderande Smyrnakyrka får statliga bidrag, vilket går emot alla de regler och förordningar som finns där det just handlar om att människor INTE ska exkluderas på grund av vem de älskar.
Tomas Brunegård står för en dubbelmoral och ett hyckleri av sämsta snitt. För mig är det hederligare att prata rent ut och säga det man faktiskt tycker, men det klart då ryker väl de statliga bidragen all världens väg?!! Sen får människor kalla mig politiskt korrekt eller vad de vill, men att göra människor osäkra i sina känslor gör ingen gott och är man då tonåring och befinner sig i trångsynta religiösa sammanhang så kan det få ödesdigra konsekvenser när man växer upp och tvingas leva på ett sätt som går emot allt det som ens inre längtar efter.
Prideparaden 2012
Regnbågsfärgerna och regnbågsflaggan är sedan 1978 den mest kända internationella symbolen för homosexuell solidaritet.
I juni 1978 skapade Gilbert Baker regnbågsflaggan. Baker och hans vän Harvey Milk ville skapa en positiv pridesymbol som kunde användas inför pridefirandet i San Francisco samma år.
Baker färgade tygremsor och sydde sedan det som skulle bli den första regnbågsflaggan för hand. Originalet hade åtta ränder och åtta färger: Rosa, rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett. Varje färg stod för något speciellt. Från början hade flaggan alltså åtta färger men två togs bort: indigo för harmoni och rosa för sexualitet. De togs främst bort av praktiska svårigheter, bland annat var rosa svårt att trycka och det var enklare med sex färger.
Färgernas betydelse: Röd – liv, orange – helande, gul – solen, grön – naturen, blå – konsten och lila – anden.
Budskapet som förmedlas genom flaggan är: mångfald!
Jag gillar prideparaden men i år så hoppar jag över den av olika anledningar. För mig är den ett uttryck för just mångfald och solidaritet och för att få älska den man vill. En glad tillställning där show och glitter tillhör tåget.
Årets prideparad avgår idag klockan 13.00 från Humlegården. Mer information här!
Missa inte heller Sakine Madons klarsynta krönika Stolt parad med en intolerans svans.
Könsstympning & osolidarisk Pärson?
Redan på midsommarafton så publicerade fem präster från Svenska kyrkan en debattartikel med namnet “Vi måste visa respekt för rätten att vara annorlunda”.
För mig och utifrån mitt perspektiv så blir jag bara förvirrad när jag läser detta. Vad vill de säga, egentligen? Vilka utgångspunkter har de och skjuter de inte väldigt illa i sitt uppsåt?
Seder och bruk, traditioner och såsom det allt varit samt religiösa sedvänjor. Ord och tankar som känns väldigt tossiga och gamla. För mig är det mycket enkelt och då resonerar jag utifrån det perspektiv som jag ser som det enda, det icke-religiösa utan enbart mänskliga att man inte skär i barn som inte har någon egen vilja. Det gäller oavsett tradition eller “religiös sedvänja”. Argumentationen far iväg i stora djupa och viktiga konstateranden men det hjälps inte eftersom grunden för varje människa handlar om att få bestämma om sin egen kropp, oavsett om man är barn eller vuxen. Det kan aldrig bortförklaras med religiösa traditioner och att man alltid agerat på ett visst sätt.
Sen när man läser alla kommentarer efter debattartikeln så förstår man att dessa fem inte alls har åsikter som delas av så kallat vanligt folk och många vill inte ens vara kvar i samma kyrka som dessa fem för den obehagliga tonen och de slutsatser som de drar.
Kristen Opinion skriver i anledning av debattartikeln en egen analys med rubriken “Brösttoner uppifrån” på ett mer förståeligt sätt vad det handlar om. De skriver bland annat:
Generande är det att kvinnokvintetten inte tycks ha läst på tillräckligt om den fråga de går ut i. För att dölja bristen på argument så målar man upp en hotbild.
Och fortsätter:
Menar dessa akademiker och biskopar verkligen att Vårdförbundets ställningstagande, och andras syn på barnets rätt till integritet och religionsfrihet, beror på att tvillingtornen rasade eller extremistiska krafter då och nu i Europa?
Att ens antyda att kollegor, barnläkare, debattörer eller utredare mot främlingsfientlighet skulle ha medvetna – eller omedvetna – främlingsfientliga agendor, och att som biskopar gå ut och säga detta, är otillständigt.
Det är inte bara Kristen Opinion som reagerat skarpt mot debattartikeln. Flera bloggar såsom Ann Helena Rudberg och Ann-Maris blogg ifrågasätter med i mitt tycke vettiga och relevanta åsikter kring det hela.
Ett annat ämne som engagerar mig:
“Solidaritet finns inte i Anjas ordbok” är rubriken på Ronnie Sandahls senaste krönika. Där går han hårt åt vår alpina stjärna Anja Pärson för att hon inte vill bli en ikon i gayrörelsen och inte springa omkring på Pride och vara stolt över den hon älskar. Eller som han skriver ordagrant:
Hennes rädsla, när hon nu kommit ut som lesbisk, var alltså inte att mötas med glåpord och avsky. Det säger att vi trots allt lever i ett land och en tid som är lite mänskligare än en hel del andra länder och tider.
Men att hennes största rädsla tycks vara att representera en utsatt grupp säger också något om vår tids rädsla för solidaritet.
Vem är Ronnie Sandahl att lägga värderingar i Anja Pärsons egen inre kamp för att våga stå för den hon är och hur hon sedan agerar?! Hur har han ens mage att antyda att hon inte är solidariskt för att hon väljer en annan väg än de som hela tiden syns i media? Som om det är den enda markören för mänskligt värde och existensberättigande? Jag blir mäkta upprörd över hans argumentation när det handlar om Anja Pärson och hennes kamp i livet. För det är faktiskt så att för alla som är homo- och bisexuella så kanske det inte är så lätt att i alla lägen acceptera den man är. Det kan ta år och till och med liv att bli tillfreds med sig själv. Att då även behöva vara ikon och så kallad offentlig person utifrån sexuell preferens är helt otänkbart. Den tanken verkar vara helt försvunnen i Sandahls resonemang.
Sen undrar jag faktiskt hur länge arvsynden ska leva kvar för de som idag kommer ut? För återigen så kommer ju argumenten om att man idag ska vara jävligt tacksam för vad gayrörelsen gjorde förr i tiden och bara för det ställa upp. Det köper inte jag. Man kan inte tvinga på människor en roll som de inte vill ha, oavsett vad det gäller och oavsett vad andra har gjort före dem.
Sen går Sandahl också hårt åt Pärson för att hon flyttade till Monaco likt många svenska sportstjärnor och att det nu passar att komma hem till skattefinansierad vård- och omsorg. Det resonemanget är Kung Jante för mig och han glömmer hur mycket glädje och spänning som denna fantastiska idrottskvinna givit oss genom åren. Men det verkar inte vara värt någonting i denna trångsynta man och hans krönika.
Anna Troberg, Netza.se och Sanna Rayman skriver både förtjänstfullt och vettigt i samma ämne.
(Jag provar att öppna upp för kommentarer på detta inlägg, så får vi se hur det fungerar i fortsättningen.)
Läs även andra bloggares åsikter om könsstympning, osolidarisk, Svenska kyrkan, gayrörelsen, Anja Pärson, intressant?
Pissväder & att komma ut på “rätt” sätt
Finns inget annat ord är pissväder! Det har regnat i stort sett under hela dagen. Låga grader och nu vid middagen så var det endast 14 grader. Tråkigt! Positiva veckan får mig dock att anamma vattenmagasinens fullhet.
Har lyssnat på “Att komma ut på rätt sätt” med anledning av att Anja Pärson nu berättat om att hon är tillsammans med en kvinna sedan flera år och att hon inte vill bli någon ikon eller gå i den organiserade gayrörelsens ledband. Detta kunde givetvis inte ärkeflatan (hennes eget uttryck) Mian Lodalen låta stå osagt utan att kommentera det i ett inslag i dagens Studio Ett.
Generaliseringarna stod som spön i backen där tidsbristen var skälet enligt Lodalen när hon bland annat hävdade att det var gayrörelsens kamp under många år som gjort att Pärson nu kunde komma ut på det sätt som hon nu gjorde. Men måste man alltid komma ut och berätta offentligt om vem man älskar i alla lägen? En del kanske känner sig trygga i garderoben och helt enkelt inte vill vara en del av den organiserade gayrörelsen. För det förväntas man ju att bli, eller?
Jag kan bli grymt irriterad på att vissa går på schablonbilden av att alla homo- och bisexuella är stöpta på samma sätt och gillar schlager, Pride och att alla vill tillhöra gayrörelsen. För många vill inte vara en del av den, fast de är just homo- eller bisexuella utan de vill bara älska vem de vill. Lite så känns det som om Pärson resonerar och faktum är att jag själv känner mig mer hemma i det sättet att se på saken än på det sätt som Lodalen gör.
Uppsala Pride går åt fel håll
De får bjuda in vilka de vill och de får agera så långt åt vänsterkanten som de vill, men att då kalla det för Uppsala Pride och kalla sig partipolitiskt obunden och kidnappa det breda begrepp som Pride är och har varit under lång tid, det är att köra med falsk marknadsföring. Alla homosexuella är inte socialister eller delar de åsikter som tydligen är det enda rätta enligt Uppsala Pride!
För mig betyder Pride att alla inkluderas. Alla som kämpar för HBT oavsett politiskt ståndpunkt. Att börja blanda in andra politiska frågor hör inte hemma i begreppet Pride anser jag, för då blir det någonting helt annat och det är just det som arrangörerna i Uppsala Pride sysslar med.
Att utesluta Folkpartiet och LUF för att de inte delar ledningens socialistiska åsikter visar just att begreppet Pride är kidnappat i Uppsala. Pride står i min värld för tolerans och ett inkluderande av alla som kämpar i HBT-frågor och i det går Uppsala Pride tvärsemot alla andra Pride-arrangemang i landet. Byt namn!
Det har twittrats en hel del i taggen #UppsalaPride under dagen och Amanda Andersson skriver:
Jag skäms över att en gång i tiden ha varit arrangör och hur festivalen har blivit.
#UppsalaPride är idag som en bitter eftersmak i munnen.
Eric skriver:
Funderar lite över hur många socialistiska länder som förtrycker HBTQ-personer jämfört hur många liberala länder som gör det.
Avslutar med en klok twittring från Anna Karin Hammar:
Jag är för ett enda Pridetåg i Uppsala. Allt annat är ett nederlag för HBTQ-rörelsen. Samtala och försonas!
Pride för alla kommer nu att arrangeras som ett alternativ på torsdag 17/5 kl 13.00 på Stora Torget i Uppsala där ALLA är välkomna!
Uppsala Pride exkluderar – Pride för alla inkluderar
Relaterat
Folkpartiet inte välkomet på Pride (UNT)
Liberaler portas från Pride (SVT)
Pressmeddelande från LUF
Andra bloggar i samma ämne
Marias funderingar – Shame-Paraden i Uppsala 19 maj
Den rabiata orakade flat-feministen Fanny! – Varför det är helt rätt att Luf utesluts från Pride.
Beelzebjörn – Shame Uppsala?
På Uppstuds – HBTQ i Uppsala får stå tillbaka för socialistisk revolution
Mitt rosa liv – Om varför icke-socialistiska partier ej skall förvänta sig att vara med på socialistiska evenemang
Uppdaterat:
Tofflan skriver väldigt bra om Uppsala Pride i posten Skillnad på skit och pannkaka? Vissa är inte välkomna till Uppsala Pride. Hon sätter så bra ord på det jag inte får ur mig.
Liberala ungdomsförbundet i Uppsala skriver också idag på Aftonbladet/Debatt med rubriken Helt galet att utesluta oss liberaler från Pride-paraden om att de blivit portade från Uppsala Pride och dess parad.
Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala Pride, hbt, Pride för alla, homosexuell, Pride, folkpartiet, LUF, intressant?
Madonna – Girl Gone Wild & uttalande om S:t Petersburg
Nu är videon här!!
Det är som att flytta sig tillbaka till i början av 1990-talet. En smak av Vouge-eran får jag när jag kollar in Madonnas nya video Girl Gone Wild. Det är snyggt och fräscht och det känns som om Madonna gått i baktid. Hon är otroligt vältränad och ser bra mycket yngre ut än vad hennes egentliga siffror visar. Det enda jag stör mig på är rökningen. Det tycker jag känns omodernt och något som inte hör 2010-talet till. Men för övrigt är det mumma rakt igenom att se både Madonna och de vältränade pojkarna tillsammans i både dans, smek och myserier… (;-)
Det har ju uppmanats att Madonna ska bojkotta S:t Petersburg och inte uppträda där. Detta för att de stiftar lagar som begränsar människor att älska dem de vill. Att i den staden vara homo- eller bisexuell är någonting man inte får eller ska prata om och man är mindre värd som människa.
Hennes svar på detta är ytterligare en av anledningarna, förutom musiken, till att jag beundrar henne så mycket:
I’m a freedom fighter.
My show
My …songs
My work
My art
Is all about freedom of expression
Freedom to choose to speak to act
Always with humanity and compassion
I will come to St. Petersburg to speak up for the gay community, to support the gay community and to give strength and inspiration to anyone who is or feels opressed.
I don’t run away from adversity.
I will speak during my show about this ridiculous atrocity
Hon är så fantastiskt på många sätt och här visar hon på ett aktivt sätt vad hon tycker om homofober och sådana som tror att de med lagar kan få människor att förminska sig själva och inte våga stå för den man är!
Nu är det bara 5 dagar kvar till nya plattan, MDNA!
Läs även andra bloggares åsikter om Madonna, The Queen of Pop, Girl Gone Wild, S:t Petersburg, hbt, MDNA, musik, intressant?
Senaste kommentarer