Livstecken
Har verkligen tappat ordet och lusten att blogga. Och då speciellt om mig själv och mitt liv. Det har väl egentligen pågått under lång tid nu, med vissa undantag då alkoholen hjälpt mig att driva på mitt ego och samtidigt förstärka den självpåtagna offerkappan och jag vet inte allt. Då raderar jag och sen så tappar jag lusten än mer att överhuvudtaget skriva.
Men ni som ändå kommer hit och vill läsa, senast idag ett par hundra stycken, ni ska i alla fall få en helgkram av mig. Barnen är hos mig nu och då mår jag bra och vill inte fly bort. KRAM på er!













Kram själv!!!
KRAM! Jag följer dig i det tysta. KRAM!
Hej


Glad att se dig igen
Kramar om dig & de dina
Var rädd om dig – lova det