Två liv hela livet
Det har ju inte varit så fint väder i helgen. Mycket regn och mycket gråa moln. Mina änglar kom i fredags och som vanligt så blir hela livsluften för mig då totalt annorlunda. En del sa tidigare att man blir van och det blir bättre med åren. Skillnaden mellan att leva ensam och att ha barn i huset skulle komplettera varandra så att det inte blev så farligt vid skiftena.
På ett plan så är det lättare nu, jag drabbas inte av den där direkta sorgen att vara ensam och jag gråter inte längre när barnen lämnar mig. Men frågan är om det har blivit bättre? Det kan vara skönt första och andra dagen, då jag bara kan strunta i allt och tänka på mig själv. Det är en skillnad. Men sen känner jag påtagligt hur tankarna drar ner mig i en negativ spiral. Livslusten dör och jag vill ingenting göra. Har på senaste tiden när jag varit själv tagit till vin/öl på fredagen. Det är ju inget som hjälper mig, utan det blir mer ångest och mer ledsenhet dagarna efter.
Nu försöker jag ånyo ta hjälp. Ringde min läkare som återigen är en ny vikarie (vilket kommer att innebära att jag får dra hela min livshistoria igen…pust!) och han lovade mig en tid inom de närmaste två veckorna.
När jag har barnen så funkar det bra. Jag är i ett sammanhang med min familj. Jag behövs och jag har någonting som betyder mycket för mig i livet. Men det är sen..
Det är som att leva två liv. Hela livet. Och att åren gör det bättre är inte riktigt sant. Jag står väl ut bättre idag och jag försöker hitta positiva saker med mig själv när jag är ensam. Men jag fastnar fortfarande…
Rexxie: Må så vara, men det är den där första gången som jag är livrädd för. Tack ändå för pepp.
De är bara nya människor första gången, resterande 9 är de jättetrevliga!
Rexxie: De må vara på det viset, men jag har inte kraften att komma över den puckeln ensam. Vad roligt att läsa om ditt initiativ.
Åsa: Jag förstår att du skrev ur ditt perspektiv. Vi får se om och när jag får ork att ta mig ur denna bubbla som jag fastnat i. Har ju också svårt att ta för mig saker som innebär helt nya människor. Känns bara jobbigt som det är just nu.
Tillägg: Det är trist att få oombedda råd. Jag skrev bara ur mitt perspektiv, att fasta aktiviteter som från början inte lockar ändå kan ge extra energi.
Hoppas du får den hjälp du vill ha och behöver.
Jag är lite inne på Rexies linje, så gör jag ibland. Jag har inte heller något utpräglat fritidsintresse, vilket jag saknar ibland. Men jag har tränat upp att göra saker, själv eller med andra, och jag kan bli intresserad. Det är höst nu, kolla studieförbunden. Här finns det i varje fall kurser som är varannan vecka, t ex matlagning-skrivarkurser. Rätt mycket föreläsningar också, en hel del gratis t ex på högskolan och biblioteket.
Min situation liknar rätt mycket din, fast jag är ensam hela tiden, om jag inte själv fixar något.
Vet att det är svårt at komma igång, men jag tror ändå det är bra att göra något. Det ger ofta energi när man väl kommer iväg.
Jag tycker du har rätt många intressen. Musik, dagsaktuella händelser, sport ibland, du skriver mycket, du fotografer osv.
Nu tänker jag vara obstinat: tänk om det är så att du kanske skulle må bra av att göra något som du inte är intresserad av, bara för att komma ut lite och inte bara sitta hemma och må dåligt?!
För min del går jag på keramikkurs; är egentligen helt ointresserad av att kladda med lera, men det är trevligt att komma iväg, träffa folk och vara lite social!
Fatou/Tonårsmorsan: Mitt problem är ju att jag inte har något intresse. Jag blir helt låst och därför har nu ringt min husläkare för att få hjälp med mitt mående. Tack ändå för fina förslag. Kanske senare…
Tofflan: Ja, det har hon men när kraften och intresset inte finns då är det svårt. Kram tillbaka!
Tycker att ”Morsan” har kloka idéer, Jerka!!! Fundera lite över dem!
Kram!
Jag tycker också det är bra att du tar hjälp, men funderar också på om det finns saker du kan ta dig för så att inte ensamheten känns så påtaglig? Jag tänker att ofrivillig ensamhet ofta kan sätta igång negativa tankar och så blir det en ond spiral… Kanske något fritidsintresse du kan ta dig för? Det finns ju allt möjligt såsom bokcirklar av olika slag, försöka träffa nätvänner de veckor du inte har barnen, simma, gå ut och äta en bit mat eller något annat som du kanske känner intresse för? Det finns ju allt möjligt. Det var bara en tanke, så du har något att se fram emot även de veckor du inte har barnen hos dig. Kanske en kurs med något du vill lära dig?
Tack du snälla nätvän! Vi får väl se vad det blir den här gången?
Det är bra att du tar hjälp. Hoppas du får den där tiden som utlovat inom 2 veckor och hoppas att du verkligen får den hjälp du behöver. Jag tycker du är värd det!