Resan till London 2010 – del I

Jag och Frida var i London 8-11 juli. Vi flög med British Airways och här kommer min berättelse kryddad med massor av bilder. Mycket av det jag skriver blir väldigt “internt” och det gör jag ju för att detta är min digitala ordbok. Många bilder kanske är obegripliga för er, men för mig är de förknippade med minnen…

Planet gick 09:20 från Arlanda. Vi startade tidigt på morgonen och gick upp före fem. Jag tror Frida var uppe ytterligare en timme tidigare för att göra sig i ordning. Mer bilder och ord från dag 1 finns här.

Det var en del tomma platser i planet. Här kan jag säga att jag var ganska nervös, men ändå inte. Svårt att förklara.

Rad 6 satt vi på och detta var min utsikt när vi var uppe i luften. Det är väl så att framför mig så sitter de som åker första klass. Vi blev serverade skinksmörgås och en kopp kaffe av en ganska likgiltig manlig flygvärd som inte gjorde min resa bekvämare. Det är obehagligt att flyga, varken mer eller mindre. Det funkar, men jag kommer aldrig att bli bekväm i luften oavsett hur resan är.

När vi kom av planet så var det kontroll av bagage. Det gick smidigt och vi behövde inte gå in i de “lådor” som fanns där man blev kroppsvisiterad. Men jag kände en oro inför att ha eget ansvar över allting och det präglade mig nog ganska mycket. Frida tyckte jag var nervös och det stämde.

Här sitter hon på Heatrow Express som var ett mycket smidigt sätt att ta sig in till London. Det tog inte mer än 20 minuter.

Tåget gick till Paddington station. Detta är dock ingången till tunnelbanan som var bland det första vi såg när vi kom upp från tåget. Det var en härlig känsla att vara framme, även om jag fortfarande var väldigt “stirrig” innan vi hittat vårt hotell.
Sådana här boxar fanns det vid många övergångsställen.
Här sitter vi på Burger King och den känslan jag då hade inombords syns så tydligt på bilden tycker jag. Ensamt ansvar över Frida i en storstan. Vet inte vart hotellet ligger och vet inte riktigt vad vi ska “börja”. Här kände jag verkligen vilken trygghetsnarkoman jag är. Att jag liksom alltid måste ligga steget före och veta allt. Gör jag inte det så blir det jobbigt. Så nu i efterhand vet jag att detta var jävligt nyttigt för mig. Men då, när bilden togs, så var känslan inte rolig.
På Burger King i London, där kastar man allt i samma soptunna…
Sådana här fina arrangemang borde finnas i Sverige också tycker jag. Vi hittade vårt hotell tillslut och fick lämna våra väskor i receptionen eftersom rummen är klara först kl 14.00.
Så vi tog en promenad för att leta skivaffärer. Oxford Street och musikbutiken hmv är här på gång.
Frida shoppade många Bowieskivor.  
John Lewis på Oxford Street. Jag ville gå in dit och sa när vi passerade att detta tar vi senare, men så blev det inte.

Dominion på Tottenham Court Road kör just nu We will rock you som handlar om popgruppen Queen. Vi gick oss nästan igenom hela Oxford street och det kändes i fötterna.
Berusade av våra första timmar i London så var det en upplevelse att få sittplats högst upp och längst fram i bussen. Vi njöt i fulla drag när vi var på väg tillbaka för att checka in på hotellet.
Efter lite fish & chips så tog vi oss en promenad längst Edgware road. Området kallas för Lilla Kairo och ganska tidigt så förstod vi varför. Många kvinnor i niqab och männen i rader rökandes vattenpipa. Vi diskuterade mycket varför kvinnorna går omkring i tältliknande kläder trots årstiden och trots att de befinner sig i England. Frida hade svårt att förstå att dessa kvinnor går omkring på det här sättet frivilligt och jag kan ju bara hålla med. Det är liksom svårt att förklara tycker jag men jag försökte så gott jag kunde att det har med deras religion att göra.

På bilden ovan står Frida vid hästhuvudet i brons som finns i närheten av Marble Arch. Det väger 6 ton och kom på plats förra sommaren. Den skulle bara stå kvar i en månad, men av någon anledning så blev den tydligen kvar…  ….vi skulle stöta på detta huvud flera gånger under vår resa skulle det visa sig…

På väg mot Harrods. Husen är magnifika på sina håll, detta tror jag låg på Knightsbridge.
På Harrods var det hysteriskt. Vi åkte upp flera våningar och det var bara lyxgrejor överallt. Vi slogs av att där fanns många kvinnor i både hijab och niqab som handlade. Det kändes som om det var gräddan av mellanösterns rikaste medborgare som handlade där. Vi hittade knappt ut efter att ha sprungit omkring och kollat ett tag. Miljonärernas varuhus och för oss hade vi max haft råd med en tvål, men det struntade vi i. Vi kände bara tröttnad och ville därifrån.
The Serpentine, Hyde Park. Jag må låta tjatig nu med även dominerade muslimska kvinnor i tältliknande hijabs och i många fall niqab. De hade stolar i parken och satt i grupp och kollade in de som passerade. Lite förvånad är jag över att det fanns så många kvinnor i London som går klädda på det sättet.

Men det var roligt att gå igenom Hyde Park på kvällen och titta på folk. Ett fint minne.

Vi hade rejält ont i fötterna innan vi nådde hem till hotellet. Det kändes som om vi gått mil, denna första dag i London.

Vi var trötta på morgonen och Frida hoppade över frukosten. Jag pallrade mig dit och har skrivit om den i en tidigare post som du hittar här.

 
Dag 2 så stod bland annat Madame Tussauds på programmet. Trots att jag hade köpt biljetter i förväg så var kön omfattande i hettan. Det tog ett bra tag innan vi kom in. Dessutom så “missade” jag Madonna och det var nog det tråkigaste av allt. Jag såg henne inte någonstans och nu i efterhand så misstänker jag att hon var placerad i början av huvudingången. Vi släpptes in på en sidoingång, där vi missade första trapporna upp mot hissarna. Vi kom direkt till hissarna och jag misstänker att Madonna stod vid huvudingången… där fick jag…!
Några av de kändisar jag ändå såg:
 
Susan Sarandon, skådis.

Nicole Kidman, skådis.

Helen Mirren, skådis.

Leonardo Di Caprio, skådis.

 

Ovan från vänster: Alfred Hitchcock, regissör. Prins Charles och Camilla Parker Bowles, kungligheter. Stephen Hawking, forskare och Oscar Wilde, författare.
The Beatles. Paul McCartney tycker jag är ok, Ringo kanske också går an, men sen? Nja, jag vet inte jag. 

Kring Michael Jackson var det packat med folk. Så att få till den här bilden utan en massa människor med tog sin lilla tid.
Britney Spears

Tony Blair som var premiärminister mellan åren 1997-2007 står i bakgrunden av järnladyn Margret Thatcher som styrde landet mellan 1979-1990.

En massa läskiga gubbar hade en sida bland dockorna. Iraks diktator, Kubas Castro, Khadaffi från Libyen och Tysklands Adolf Hitler.

Vi gick ner i skräckkabinettet men varken Frida eller jag var på humör för att bli skrämda, så vi fortsatte raskt vidare. Allt avslutades med en tur genom Englands historia och det var nog det bästa av allt. Tyvärr så var det fotograferingsförbud under färden, men man fick köpa en bild som de tog på oss. Sen var det dags för ny bussfärd, nu mot Brixton. Vi skulle försöka hitta David Bowies födelsehem och där han bodde sina första år i livet.

På vägen mot Brixton så passerade vi Trafalgar Square, Big Ben, London eye och parlamentet. Jag såg också 10 Downing Street på en bits håll från bussen. Anledningen till att vi inte stannade på dessa ställen berodde främst på att både jag och Frida såg detta förra gången när vi var i London, men också på att tiden inte räckte till.
Vi började med att besöka marknaden i Brixton (Brixton Market). Det var lite läbbigt med alla döda djur som hängde i parti och minut i den hettan. Dofterna var inte roliga på sina håll. Men det fanns en del kul annat att titta på. 
Vilket fint namn denna shop har! (;-)
Jag yrade runt som en höna. Hittade inte rätt och jag kan bara skylla på mig själv och kanske lite på hettan. Men tillslut så fann vi skylten!!
Frida vid ingången till David Bowies första hem.
40 Stansfield Road ser idag övergivet ut. Ganska nedgånget faktiskt och det tyckte vi var lite konstigt att ingen “tar hand om” hans barndomshem.

Brixton och väntan på buss som ska ta oss tillbaka till de centrala delarna av London.

Vi steg av bussen vid Piccadilly Circus och tog oss en promenad. Regent Street är en fin gata tycker jag. Där hittade vi…

Buzz Lightyear på leksaksvaruhuset Hamleys. Efter ett tag förstod efter ett tag varför Toy Story-grejor var inne igen. Film nummer 3 är nämligen på gång… 
Det ser ut som om Frida hittat någonting i örat på Buzz.
London Street var vår “husgata”. Här gick vi varje dag till och från våra utflykter. Här handlade vi busskort, vatten, godis och så käkade vi italienskt en kväll. Sussex Gardens är den korsade gatan…

…där vårt hotell Queensway låg.

På den italienska restaurangen San Marco på London Street så åt vi en god lasagne till middag. Det var ett trevligt ställe och vårt nöje blev att försöka gissa vart de andra gästerna kom ifrån. Det jag minns bäst är porträttet på Elizabeth II och den i ansiktet sprängröda gubben som svepte en flaska vin i sin ensamhet. Själv så nöjde jag mig med en flaska vatten.

Efter middagen så var vi sugna att gå på bio. Jag hade föreslagit Odeon som ligger vid Marble Arch och där såg vi det enorma hästhuvudet igen…
Vatten med fontäner och en liten torr gulaktig gräsmatta samlar en del vid Marble Arch.
Biljetter till Predators på Odeon. Filmen? 2 av 5 i betyg. Jag är egentligen inget fan av alienfilmer, men vad gör man inte för att få gå på bio i London… (;-)
Frida vid “hästhuvudet” där vi väntade på att klockan skulle slå 21 och filmvisningen kunde ta sin början.

Två saker som inte är som på svenska biografer. För det första så får man ta in mat och sådant i salongen, så det var dofter av kyckling bland annat under filmen. För det andra så körde de reklam i över en halvtimme innan filmen började. Det kändes väl maffigt och filmen var inte slut förrän vid 23:30. Bussen tillbaka till hotellet var ganska tom…

Här tar första delen slut. Fortsättning följer…

About these ads